I live with the memories, regret is my home. This is my true freedom

Idag har jag gjort mig skyldig till att starta en väldigt hetsig diskussion bland mina facebookkamrater! Det är lite intressant att se hur ett ämne kan göra människor så upprörda och agiterade gentemot människor de aldrig träffat! Jag försökte väl hålla mig utanför diskuterandet, men frågan var faktiskt seriöst ställd (med glimten i ögat): jag ville veta svaret!
 
Det hela bottnade väl inte i en lika rolig situation. Saken är den att detta nog var mitt sätt att lätta upp stämningen för mig själv under lite av en existensiell kris jag haft på sistone. Morgonen blev en mycket djup sådan för min och Manges del, då jag under natten vaknade upp i en utav många dödsångestattacker jag under de sista veckorna plågats utav, och vi satt och pratade kring mina tankar. Efter att han åkt iväg fortsatte jag att spåna, och kom av någon anledning in på skapelseberättelsen. Det var då frågan väcktes: 
 
Kan ju tillägga att diskussionen fortfarande är i full gång i skrivandets stund ;)
 

Jag tror att hela min nyuppväckta ångestproblematik grundar sig i att jag på sätt och vis kommit i nära kontakt med döden på sistone. Dels via krocken, där jag för en stund trodde att jag var på väg att ta mitt sista andetag, och dels på avdelningen där jag nu har praktik. Jag har fått en helt annan syn på livet, på bara någon månad. Helt plötsligt kan jag inte ens förstå hur jag kunnat gå och slösa tid på att bekymra mig över småsaker, när jag vet att man bara lever en gång. Och denhär gången kan ju vara slut när som helst! Varför då spendera sina dagar med att vara onödigt nere? Jag vill njuta av den tiden jag får och för det har jag nu insett att det krävs en helt annan inställning än vad jag haft tidigare! Det finns positiva sidor i allt och alla - om ni bara visste hur mycket gladare man blir utav att tänka så!
 
Jag har först nu, när jag kommit ut på min praktik, insett hur skört ett människoliv egentligen är. Hur små saker som kan få det hela att bara ta slut. Att ett enda organ, hjärnan, kan styra ens varande och inte varande på så många olika sätt - och trots detta vara så känslig! Och jag pratar inte bara om att dö. Minsta lilla skada i fel område och du är inte du längre. Du kanske tappar din personlighet, dina minnen eller några utav dina kroppsliga funktioner - och allt detta bara inom loppet av några minuter. Du kanske inte ens hinner förstå själv att den du var precis dog. Eller att hela du dog...
 
Det är ganska tunga tankar jag fått dras med, men eftersom jag försöker tänka positivt så gör jag allt i min makt för att bearbeta dem och ta mig igenom denna ångestperiod! Det går ju faktiskt att repa sig från det mesta, både kropplsigt och mentalt, det ska man vara medveten om! Det gäller bara att vara envis och kämpa! Precis som jag tänker vara nu, med min ångest! 
 
  

Halloween 2012

Nu har jag äntligen tagit mig tid att sätta mig här och skriva av mig lite! De sista dagarna har gått i ultrafart och jag har knappt hunnit uppfatta att helgen flugit förbi. Nu väntar en ny vecka fullproppad med praktik, redovisning av förbättringsarbete, träning och stallbesök! Fullt upp i vanlig ordning alltså! 
 
Istället för att skriva en lång sammanhängande uppsats ska jag försök att kort sammanfatta de senaste dagarna. Jag har under dessa:
 
Besökt tandläkaren, som gav mig det tråkiga beskedet att jag måste sluta dricka lightläsk då jag börjar få förtunnad emalj på insidan av tänderna. Jag som lever för min lightcola! Hur ska jag klara mig?! ;) Kan meddela att jag hittills druckit ännu mer utav denna sort sedan mitt besök... Tror inte att det går så bra för mig ;)
 
Jobbat mina första nätter på avdelning, ja - praktik då alltså. Det var riktigt tufft, då jag inte är vaken så ofta på nattetid och har svårt att sova på dagen. Sista natten mådde jag rentutsagt piss de sista 4 timmarna och gick och räknade ner timmarna tills jag skulle få gå hem och lägga mig. Lärorikt var det dock! :)
 
 
Suttit i skolan till efter kl 18 på en fredagskväll, då halva min basgrupp i HEL-kursen inte närvarade så blev det extrajobb för oss andra. Hela projektet står och hänger nu på en person som inte går att få tag på då han sitter inne på den viktigaste delen av allt - vår enkät. Skitsurt då vi har redovisning på onsdag och allt ska vara inne idag! Jag HATAR när folk sätter käppar i hjulet för en, så detta har gjort mig mäkta irriterad under helgens gång.
 
Varit barnvakt till systerdotter Bella. Hon kom hit på lördagsmorgonen och stannade över dagen. Vi hann bland annat med att leka på busfabriken, vilket jag såklart tyckte var superjobbigt då stället var överfullt med skrikande barn. Återigen  har jag skjutit upp detdär med att skaffa barn i några år till... Är nog uppe i 40-årsåldern i mina planer nu ;) Bella var dock supergullig hela dagen, förutom ett litet trött-utbrott när vi fikade hos Manges farmor & farfar. 
 
Klart hon måste göra lite nytta när hon är här ;) hihi
 
Klätt ut mig och gått på Halloweenfest! Bästa inslaget på helgen! Då jag är som besatt utav skräckfilmer så faller det sig ju ganska naturligt att detta är min favorithögtid på året. Jag gpr alltid in helseriöst för att klä ut mig och blir skitglad när jag lyckas! Just detta år verkade jag ha fått till det riktigt bra, då jättemånga på festen kom fram och förklarade hur obehaglig jag såg ut och Manges kompis blev förbannad på mig på efterfesten för att han tyckte jag skulle gå och byta om för att han blev rädd ;) Festen var i sig riktigt trevlig, men jag måste säga att dagen efter inte var lika bra ;) Jag sov sammalagt i 14 timmar efter detta kalas! Vaknade vid ett på dagen, gick upp, bakade sscones, åt en halv utav dessa då jag mådde så illa, la mig i soffan med Mange och somnade sedan i hans famn och vaknade inte förrän efter 5 på kvällen igen - fortfarande helt förstörd. Hade inte ens noterat att Mange sagt hejdå och åkt och repat. Tror dock detta har lite mer med min stress att göra än själva bakfyllan i sig. Har inte tagit det lugnt på mycket länge, så jag antar att kroppen kände för att vila! 
Mitt smink gjorde sig inte bra i blixtljus, men de andra två blev ju görsnygga ;)
Lite bilder ifrån sminkningen då, här har jag precis gjort färdigt såret (med Derma wax) . En hängande hudflärp i mitten och uppfläkta sårkanter - som tyvärr inte syns så bra på kortet! Den lilla mörka grejen till höger över såret var lite blodsmet, men det torkade jag bort sen :D
Jag använde ansiktets naturliga linjer när jag skuggade - ögonvrår, utsidan på pannan, kinder, haka, näsan och käklinjen! Skuggade även linjerna på händerna.
I med massor utav filmblod, och tada! Läskig avskuren hals! :D Dock ska jag väl höja ett lite varnande finger för att göra som jag gjorde: ha håret utsläppt och dricka alkohol hah! Blev nämligen ganska varm och ouppmärksam, varpå jag lät håret fastna i vaxet. Jag har fortfarande två vaxklumpar som hänger i längderna som jag inte vet hur jag ska få bort ;)
 
 
Blivit överraskad med finmiddag! När jag igår kväll kom hem från stallet stod det mat färdig på bordet! Underbara karl! Fick inte i mig allför mycket pga illamående, men nu har jag massor kvar att äta på praktiken i eftermiddag ;) Efter maten blev det i alla fall film - Prometheus - och jag lyckades nästan hålla mig vaken hela filmen, trots att jag inte tyckte att den var bra ;) Lite pluspoäng till mig där! :D

With no place to fall but straight down, I must surrender

Inatt blev det närmre 12 timmars sömn för min del, som jag vet är välbehövda då jag ska jobba natt både idag och imorgon och är urdålig på att sova däremellan! Jag har verkligen jättesvårt att sova ordentligt på dagen! Det ska dock bli spännande att se hur arbetet ser ut under nattetid på avdelningen, så det får vara värt lite trötthet!
 
Under dagen är min plan i alla fall att hålla mig ganska inaktiv. Jag ska promenera ner till stan och besöka tandläkaren om en stund, gör sedan ett besök på citygymmet på väg därifrån och sedan är det bara vila som gäller för att ladda upp batterierna! Jag och frugan har även planerat in tacokväll innan vi båda åker iväg för nattjobb (vi hade lyckats tima så fint att vi båda jobbar samma nätter denna vecka)! 
 
Känns som att det kan bli en bra dag dethär, med andra ord! :D
 

Tore away the veil of weakness

Idag har jag haft en såndärn riktigt skönt kravlös ledig dag! :D
 
Det är inte ofta jag lyckas med detta, då jag nästan alltid passar på att boka upp mig i förväg på saker då jag vill hinna med så mycket som möjligt på min lediga tid. Idag var stallet det enda inplanerade, och det är ju inte direkt ett jobbigt inslag! Viss frustration ledde det ju dock till en stund! När jag var ute i söndags gick det så himla bra att rida. Hero var supertrevlig och samarbetsvillig hela tiden, och man märkte att han tyckte att det var kul. Idag var vi tre hästar på banan samtidigt och han var så himla ofokuserad. Till det lades då också till att jag blir så nervös när jag rider på banan framför Linda, för att hon är så duktig och jag känner att jag inte når upp till samma nivå. Resultaten blev alltså en lite för mesig ryttare, och en ofokuserad häst som inte riktigt förstod vad den som skulle sitta uppe på ryggen och styra ville. Fick i alla fall hjälp av Linda på slutet, och när jag då hoppade upp och red en sväng själv på banan efter det så kändes det med ens mycket bättre! Jäkla prestationsångest som ska sätta sig i vägen!
 
Nu på kvällskvisten har jag legat i soffan och småsovit varvat med att titta på djurakuten och Dexter! Så himla skönt att bara göra ingenting för en gångs skull. Tror nog faktiskt vid närmare eftertanke att jag ska återgå till det nu ;) 
 
Godnatt ♥
 
Pussgurkan!

I'm the final step you take toward insanity

Nu är jag så himla peppad på Halloweenfest! :D
 
Har suttit och beställt smink/tillbehör till Linda och mig precis, och man blir ju så himla taggad på att testa! Det blir lite mer avancerat sminkmässigt för min del i år, men det ska jag nog klara av! :D Förhoppningsvis lyckas jag alltså få till en riktigt fräck utklädnad denna gång!
 
Förövrigt så är jag faktiskt ledig idag! Riktigt skönt med tanke på att jag haft praktik konstant (dock med en dags uppehåll) sen förra måndagen! Trivs dock riktigt bra på denna avdelningen och det verkar som att de tycker att det fungerar bra med mig också då jag får så himla mycket eget ansvar! Hade 5 av 7 patienter på vårdlagen som mitt ansvar igår och det flöt på skitbra! Jag lyckades till och med få ihop allting och dokumentera färdigt en timme innan jag egentligen slutade, så jag fick ju som bonus på det gå hem tidigare! ;) 
 
Nu är det snart stallet som gäller! Idag åker kameran minsann med ut, för det är ju så himla fint väder! Man får passa på de få dagar som solen visar sig ;)

You gotta fall in order to mend

Usch vad jag saknar att sitta här och skriva av mig lite! Min skrivarglädje har jag inte kunnat få utlopp för på ett bra tag nu, dels då jag haft fullt upp med att leva  och dels för att det helt plötsligt blev så omständigt när internet la av lagom tills jag fick en ledig dag! 
 
Nu har jag varit så otroligt teknisk att jag snott internet från telefonen och använder på datorn (ja, lite stolt är jag ju över att jag till slut kom på det) och tänkte därmed passa på att skriva! 
 
Jag har haft praktik hela veckan, och kommer även att vara där under helgens gång, men har ändå hunnit med att göra lite annat under den senare delen av veckan! I torsdags följde Mange med mig ut till stallet, och fick träffa Hero & co för första gången! Man hade ju önskat att det var min ögonsten som skulle fånga hans intresse, men istället fastnade han med stallkatten Torsten under hela besöket. Visserligen förstår jag honom, det är världens gulligaste lilla kisse, men jag var ju så stolt och ville visa upp vilken fin häst jag får äran att strutta runt på! ;)
 
Lyckades dock fånga hans uppmärksamhet när jag red på banan, men det var väl inte av det positiva slaget! Hero var nämligen på rejält bushumör och bestämde sig för att han var rodeohäst dagen till ära, vilket slutade med att Manges uppfattning om honom var att han var galen ;) haha! Får väl ta med honom ut vid ett senare tillfälle och hoppas på att Hero vill visa sig från sin bästa sida ;)
 
Igår var jag faktiskt ledig, och det kom välbehövligt! Jag är ju inte van vid att jobba, så det tar ju ett tag att ställa in kroppen på det nya. Det blev i alla fall ett tidigt gymbesök, sedan var vi barnvakt åt Alvas söta vovvar medans hon jobbade. Mange drog iväg och spelade golf en sväng, varpå jag passade på att färga hår och göra andra tjejiga saker, och när han sedan kom hem åkte vi och köpte nytt modem (som vi fortfarande inte lyckats koppla in), lämnade in hans dator på service och sedam vidare ut till hans föräldrar för lite fredagsmys! 
 
Karlarna fick ställa sig i köket och vi tjejer (jag, Manges mamma och lillasyster) satt och tittade på bilder från deras Thailandsresa. Det bjöds på plankstek framför x-factor, som de faktiskt hade lyckats förvånansvärt bra med - med tanke på hur förvirrade de lät under tiden de lagade den ;) ! Vi stannade därute till 22-tiden, då vi åkte hem och myste ner och i soffan framför en skräckfilm! The collector fick det bli denna gång, och det är nog verkligen en film för er skräckfilmsjunkies. Kanske inte för er som gillar bra handling och mening i filmer, utan snarare för er som (precis som jag) gillar en riktig nagelbitare med vidriga inslag ;)
 
Nu ska jag göra mig klar för lite kvällsjobb :)
 
stackars Mange, haha! ;)
 
 
 
 

Suck!

Vårat modem har bestämt sig för att jäklas och har då gått sönder! Vi är alltså utan internet nu tills vi köpt ett nytt, vilket jag hoppas på att vi ordnar under morgondagen! Man är ju så beroende utav internet i sin vardag, och att surfa via mobilen är skitirriterande enligt farmor Linda ;)

Har i alla fall haft ett par riktigt bra dagar på praktiken och tycker mig ha hamnat på en väldans bra avdelning :D idag hann jag och frugan även med ett stallbesök, vilket var en frisk fläkt i vardagen :) efter att ha svängt förbi gymmet kurade vi ihop oss i soffan och kollade på skräckfilm :)

Nä, nu ska jag försöka slockna! Ska vara barnvakt till räserräkorna imorgon och ska även åka ganska skapligt till gymmet, så nu behöver jag min skönhetssömn! ;)


Bored!

Idag har jag inte fått ett vettigt dugg uträttat!
 
Det var väl i och för sig på så vis jag i förväg nästan hade hoppats på att helgen skulle utspela sig då jag ville vila upp mig, men det resulterad eju bara i att jag blev stressad och rastlös. Jag kom iväg hemifrån unde rnågon timma dock, när frugan vaknade efter nattjobbet, och inhandlade ett par nya ridstövlar - som planerat! Det sved väl lite i snåljåpshjärtat i mig, men jag är så himla nöjd än så länge så det får det bannemig vara värt! Det är garanterat de finaste ridstövlarna jag någonsin ägt! Och skönaste! de är ju liksom snygga och smidiga, samtidigt som de är varmfodrade! Toppen! :D
Här står de snyggt uppställda och torkar efter att jag sprayat impregnering på dem ;) De måste ju hålla också! :P
 
Det blir att inviga dem under morgondagen! Eftersom frugan för några timmar sedan återigen åkte iväg på nattjobb så fick jag minsann stå ut med att vara ensam en stund till innan jag kommer iväg till stan, där jag ska möta upp Jocke och Linda & co för lite käk! :)
 
 
 

You earn your body!

Ni träningsintresserade glömmer väl inte att kolla in på träningsbloggen? ;)
 
 
Det går framåt med stora kliv just nu! :D

When the moon smiles down at me, and bathes me in its light

Nu är tentan skriven, men jag är tråkigt nog inte mindre nervös för det! 
 
Det snurrar alltid så mycket funderingar i huvudet efter just läkemedelsräkningen, och trots att jag räknade allting 2 ggr så är jag fortfarande rädd att jag gjort en tabbe! Minsta lilla kommatecken som har placerats fel kan ju vara skillnaden mellan godkänt och kugg, så det finns ju inget utrymme för att klanta sig! Nåväl, jag kan ju faktiskt inte göra mycket annat nu än att vänta, och jag vet ju att jag brukar lugna ner mig efter någon dag i alla fall!
 
Nog tentatjatat! Nu lämnar vi det bakom oss och siktar framåt! På måndag börjar ju praktiken och då vill jag vara närvarande i nuet och ha full fokus på mina patienter och allt som har med dem att göra! Är så himla peppad på att få komma ut och göra det jag tycker är roligt igen! Äntligen får man släppa böckerna i några veckor!
 
Först ska jag dock ta helg, och det ska minsann bli en stress- och måste-fri sådan! Har två saker inbokade i nuläget och det är gym söndag samt ett besök till Hööks eller någon annan ridsportbutik då jag verkligen MÅSTE ha nya skor/stövlar att rida i. De jag har nu fungerar inte alls, jag bara glider omkring i stigbyglarna då det inte finns något grepp i de och jag kanar fram och tillbaka längs sadeln då strumporna gör att det blir halt. Chaps + skor alt ridstövlar skall alltså inhandlas omedelbart, för dethär är riktigt pinsamt. 
 
Var ju ute i stallet med Linda igår och red då Hero på banan. Denna gång var han lite mer foglig, men jagv ar ju inte med för fem öre. Dels var jag disträ för tentan och dels var det skoproblemet, så stackars busungen visste nog varken ut eller in efter ett tag. Tycker han var riktigt snäll och duktig ändå, med tanke på vad han hade för clown på ryggen ;) Blir ju så himla nervös med när jag ser hur fina Linda och Aldiva är när de struttar omkring på banan. Så ska jag sitta där och klanta till det! Typiskt! Tur för min del att det var mörkt ute hihi!
 
 
 

Took some time but I found my place by letting go

Återigen en jäklans bra dag, med ännu fler roliga besked! 
 
Fick tillbaka mitt tentaresultat från statistiken, och som magkänslan skvallrade om så klarade jag den! gud så skönt! Nu kan jag lägga den bakom mig och fokusera på morgondagens läkemedelsräkning! Jag känner mig ganska lugn, men vet också att jag behöver fortsätta räkna under dagen för att hålla igång tänket och inte riskera att bli slarvig eller glömma redovisa någon del utav uträkningarna imorgon. När det är 100 % rätt som gäller så finns det inte ett enda utrymme för misstag, och jag vägrar göra ett! 
 
Har suttit och räknat en övningstenta nu som jag fick alla rätt på, så nu ska jag snart ta mig en paus och åka till stallet tillsammans med Linda. det tycker jag väl att man har förtjänat då va? ;) Sen blir det åter till räknandet en liten stund ikväll, innan jag ska spendera resten av kvällen till att inte göra ett vettigt dugg annat än glo på tv! ;) Försöker alltid att ge mig själv lite vila dagen innan tenta, för att jag vet att jag inte kan sova annars på grund utav stress och nervositet! 
 
Håll tummarna för mig imorgon ;)
 
 

A promise!

Nä, nu måste jag skriva upp det så att jag MÅSTE göra slag i saken!
 
HÄRMED LOVAR JAG ATT PLOCKA FRAM KAMERAN INOM DEN NÄRMSTA VECKAN OCH FOTA LITE! Den har legat och samlat damm i väskan allför länge, samtidigt som min lust att fota växer utan att jag får utlopp för den! Sådär, nu kommer jag inte undan ;)
 

You've got this way of saying things on my mind before I know them

Jag som trodde att jag hade en såndär riktigt, riktigt bra dag - och så blev den helt plötsligt ÄNNU bättre! ;)
 
För det första hann jag med en riktigt mysig promenad med  räkorna (Alvas små söta hundar :D ) samt lunch på ingelsta innan jag åkte vidare till sjukhuset för min introduktion. Även den var toppen, och jag tror att jag har hamnat på en riktigt bra avdelning. Mycket medicinsk teknik (passar ju mig som handen i handsken) och även akutvård, vilket ju är alldeles perfekt enligt mig! :D Och inte nog med det! Förutom att det verkar alldeles fantastiskt skoj så tillät även schemat ett glapp på fem dagar, så att jag kan ta mig iväg på min steg 2-utbildning! :D Hur bra är inte det?! Nu får jag bli färdigutbildad snabbt och träffa mina kurskamrater igen! Perfekt! :D
 
Nu har jag precis tagit ett varmt bad efter gymmet (och lite plugg) och ska slänga mig i soffan och glo på tv en sväng! Kommer väl med all säkerhet slockna i vanlig ordning, men det är ju i alla fall värt ett försök ;)

So let the wind blow us to wherever it says we are supposed to go

God morgon!
 
Eller, snarare god förmiddag för min del då jag spontanvaknade klockan sju och skuttade upp ur sängen för att tvätta... Ja, ni hör ju själva hur illa det låter ;) Tänkte väl att jag samtidigt skulle vara duktig och tentaplugg alite, men då tyckte lat-Linda helt plötsligt att det var okej att ta över, varpå jag inte fått något gjort på den fronten...
 
Bra humör är jag i alla fall på idag, lite bättre än vanligt, av flera olika anledningar :) Bland dessa har vi att jag igår fick fastställt att jag får vara på ambulansen i höst under mina fälstudiedagar (ja, ni som vet hur mycket jag drömt om detta förstår nog hur det bara spritter av glädje och förväntan i kroppen på mig) och att jag idag ska på introduktion på min praktikplats som jag ska vara på i 7 veckor från och med nästa vecka! Neuro blir det för min del denna termin, vilket jag tycker ska bli jättespännande! Hjärnan och hjärtat (som jag ju fick ta del av förra terminen) är två av de områdena i kroppen som jag tycker är extra intressanta, så jag har haft riktig tur med mina placeringar! Det låter ju inte heller så illa i mina öron att detta är en akutvårdsavdelning ;)
 
Nä, nu ska jag försöka ta tag i mig själv och plugga! 
 
 

Dexter-time!

Hej och å! Nu är jag sådär alldeles overkligt trött och kommer säkerligen slockna på sekunden då jag slänger mig i soffan efter att ha plitat ner mina memoarer här ;)
 
Direkt efter skoland blev det paketöppning, då jag fick ett paket från Celsius med mycket uppskattat innehåll! Nu har jag både snygga linnen att träna i samt en långtidsförbrukning av deras goda drycker! :D Väldans massa tack! :D Efter att ha stoltserat runt härhemma i ena linnet en stund, samt pluggat lite läkemedelsräkning inför fredagens tenta, åkte jag tillsammans med Linda ut till stallet.
 
Herr bus var verkligen envis idag, och ville inte riktigt samma saker som jag ;) Till en början var han faktiskt foglig och lite lättare att försöka jobba med, men sedan kom det in en annan häst på ridbanan och då blev det andra bullar! Han blåste upp sig och skulle strutta runt där som en stolt tupp och ha stenkoll på nytillskottet. Gärna skulle det vara lite fart på det hela också och höööööga kliv så han skulle se lite extra häftig ut ;) Så jäkla söt var han, men det var ju inte riktigt det vi var där för att få gjort så att säga ;)
 
Nu ska jag faktiskt slänga mig i soffan och se på Dexter! :)
 

Utbildning: Steg 1

Nu är jag äntligen hemma och har hunnit landa efter en helg som innehållit det mesta!
 
Jag åkte ju tidigt i Torsdags morse, närmare bestämt gick tåget halv sju på morgonen, och hade då tänkt mig att jag skulle sitta och läsa lite tärningslära under resans gång. Som ni säkert förstår så gick den planen i stöpet, då jag självklart återigen lyckades med bedriften att somna med boken i hand och vakna sådär lite lagom innan det var dags att kliva av tåget. 
 
Första dagen var jag lite velig gällande om jag ville vara kvar eller inte. Fick en dålig start då jag bara några timmar efter ditkomst fick ångest och började må ganska dåligt. Nu är det inte så att jag likt ett litet barn inte klarar av att vara hemifrån, men troligtvis hade jag väl inte hunnit landa efter söndagens incident och fick därmed lite av en chock när jag åkte iväg från min trygga plats, och min trygga person - som bara kvällen innan kommit hem efter att ha varit borta i en halv månad. 
 
Med lite stöttning både från utbildningsledare, ansvarig på Friskis och hemifrån så bestämde jag mig i alla fall för att stanna över natten och se hur fredagen artade sig - och tur var väl det, för jäklar vilken rolig helg jag hade! :D Träffade direkt på fredagsförmiddagen två störtsköna muskelgrabbar som jag hängde med resten utav helgen, som faktiskt lyckades att ändra min inställning helt till det motsatta! Måste erkänna att jag redan saknar dem nu när jag kommit hem, men förhoppningsvis kan jag åka de datum som är bokade för sista delen utav utbildningen och får då träffa dem igen! :)
 
Helgen innehöll, förutom många nya trevliga bekantskaper, mycket träning, roligheter, ny information och motivation. Och MAT, jag får absolut inte glömma mat, för jäklar vad vi åt!!! Tror nog vi smällde i oss käk med 2-3 timmars mellanrum hela helgen, men det gick garanterat åt med tanke på hur mycket energi som förbrukades! 
 
Trots att helgen varit super så var det ändå otroligt skönt att få komma hem! 
 
Ica hade fina öppettider! ;)
 
Oskar ritade ett fint porträtt av mig :
Den fina herrgården vi bodde på hade världens mysigaste utsikt över vattnet där man satt och åt frukost :)

Silence your fear, we've got to move higher. Unlock the stars in the sky guarding us all

Idag är jag riktigt, riktigt stolt över mig själv faktiskt!
 
Trots att det tog emot något enormt att gå upp ur sängen imorse så tog jag mig iväg till skolan, klarade av att vara närvarande i nuet och gick iväg och tränade efteråt - något som fick mig att må mycket bättre i huvudet! Hann bara komma hem och äta, sen var jag ÄNNU duktigare och satte mig i soffan och pluggade.. Eller ja, jag somnade ganska snabbt med boken i hand. Tanken var ju god i alla fall! Vaknade dock av mitt egna skrik efter att återigen ha drömt samma hemska mardröm! Har nog aldrig varit med om maken till något sånt! När ska jag sluta drömma såhär?
 
Jag vet ju att jag är en person som ältar, tänker mycket och överanalyserar saker ner till minsta beståndsdel - men någon gång måste det ju ta slut? Nu vet jag ju också att det bara är två dagar sedan det hände, och att jag inte förrän igår verkligen förstod vad det var som hade hänt, men nu tycker jag att jag ska kunna sluta upp att tänka på dumheter och fokusera på allt bra istället!
 
 

They say we've lost our minds. We've just gained control

Upptäckte precis att jag omöjligen kommer att kunna få ihop denna veckan på ett bra sätt.
 
Jag har en komplettering att skriva fårn basgruppen, så jag var hemma igår pga krocken. Sen har jag ny basgrupp på måndag som jag måste plugga till, och detta kommer jag i princip enbart ha tid till idag, då jag vet att jag imorgon kommer att vara helt uppslukad utav allt som har med Manges hemkomst att göra och därmed inte ens skulle kunna få något vettigt uträttat om jag ens försökte. Direkt på Torsdag morgon åker jag till Uppsala och går min första del utav gyminstruktörsutbildningen. Även inför detta ska jag vara påläst (dock har jag med mig mycket grundkunskaper från skolan, gällande anatomi och fysiologi) och det kommer att få bli råplugg på tåget upp. Dock är jag lite orolig över hur själva utbildningen ska gå, då vi ska träna 2-3 ggr per dag och jag fortfarande har väldigt ont - speciellt i magen. Jag får väl säga som det är antar jag, och vara med på det jag kan! Det viktigaste måste ju ändå vara att jag kan ta till mig den kunskap jag behöver!
 
Utöver detta har jag också tent nästa vecka. Sista läkemedelsberäkningstentan, och vid detta laget vet ni nog vad detta innebär - 100% rätt på tenta eller så kuggar man! Då jag kommer hem på söndag igen och troligtvis inte kommer att ha tid till studier under helgens gång så blir det alltså väldigt tight att dels hinna plugga till basgrupp och sedan känna sig förberedd inför tentan. Bra planerat Linda ;)
 
Blir med andra ord inget stallbesök denna vecka, men jag tror det är bra att Linda får lite tid att repa sig på egen hand tillsammans med sina hästar, så tar vi nya tag under nästa vecka. Om fina Hero mår bra nog, vill säga! 

How can people be so heartless?

En sak som slog mig under gårdagen, som jag faktiskt än idag retar mig något enormt på, är hur okänsliga och taktlösa människor kan vara.
 
Mitt i allt kaos, där vi hade hjälp utav några fantastiska medmänniskor som gjorde allt i sin makt för att lösa situationen, så fanns där "folk" (som jag nästan istället vill kalla något riktigt fult) som trängde sig fram bara för att filma/fota och på så vis gotta sig i våran olycka bara för att de tyckte det var häftigt... Hur tänker man då? Förstår man inte att det ligger ganska mycket känslor i en sådan upplevelse? Varför kan man inte bara visa lite respekt och hålla sig ur vägen för de som faktiskt gör något om man ändå inte är där för att hjälpa?
 
Jag minns extra mycket en dam, som jag blev så förbannad på! Jag sprang bak mot bilen för att hämta ett grimskaft som vi kunde använda för att dra loss ena hästens ben med och när jag kom tillbaka stod hon mitt ivägen mellan en annan bil och räcket så jag inte kom förbi, var fullt fokuserad med att fota med sin mobil, och vägrade flytta på sig när jag skulle ta mig fram... Vem gör så?! Hade jag inte haft huvudet fyllt med annat hade jag berättat för henne hur respektlös hon var...
 
Nåväl.. Inte värt att reta upp sig över antar jag.. Det är bara så mycket tankar och känslor som surrar i huvudet så man har snart gått igenom hela känslobanken. Tröstshoppat har jag med gjort! Både dendär efterlängtade svarta runda ryamattan som vi så länge velat ha till sovrummet och en supermysig filt som jag ikväll kunde gosa ner mig i när Emelie och hundarna var över och sällskapade mig framför X-factor. 
 
Lite plugg fick jag gjort, men inget värt att hänga i julgranen! Imorgon ska bli en bättre dag - det bara måste bli det! Trygg kan jag i alla fall vara med att onsdag blir magisk, för då kommer Mange äntligen hem och då är det 100% glädje som kommer att fylla min kropp!

Guarded by angels

Usch, det känns verkligen som att jag just nu bara behöver få ur mig allting.
 
Mest av allt skulle jag egentligen bara vilja prata med Magnus, ännu hellre ha honom här, men just nu är ingenting utav det möjligt. Han kommer hem först på onsdag och när jag vaknade imorse hade jag fått meddelanden på Skype om att hans laddare till datorn gått sönder och att det bara var 5 minuters batteritid kvar innan hans dator skulle slockna. Vi kan alltså inte prata med varandra förrän han står på svensk mark på onsdag morgon.
 
Vet inte hur jag ska börja med att förklara gårdagen, mer än att det är det mest overkliga jag någonsin upplevt. Jag kände mig inte som att jag befann mig i min egen kropp förrän jag satt på akuten och allting började sjunka in i huvudet på mig och jag på riktigt insåg vad vi precis varit med om. Jag ska väl ta det hela från början antar jag.
 
Vi var på väg att flytta Lindas hästar till det nya stallet de ska stå i. De första hästarna var på plats och vi körde nu de två sista längs söderleden, när transporten började kränga något fruktansvärt och drog med sig bilen fram och tillbaka mellan körbanorna. Det blev bara värre och värre och helt plötsligt slungades bilen runt och jag hann bara tänka att "nu dör vi" innan vi smällde in i mitträcket mellan körbanorna. Hästtransporten lossnade från bilen, välte över på sidan och flög iväg bortpå vägen. Vi var ute ur bilen på sekunder och sprang bort för att kolla hur hästarna klarade sig. Det var nog de längsta metrarna någonsin, när man inte visste vilken syn som skulle möta en när man kom fram. 
 
Allting som hände därefter känns som ett enda stort virrvarr, då man totalt tappade uppfattning om både tid och rum. Det enda som just då fanns i huvudet var att få loss hästarna och att hjälpa Linda. Det kom ganska snabbt ett helt gäng med fantastiska människor som hjälpte oss att få loss och få ut hästarna (den ena hästen låg fast under skiljeväggen samt med den andra hästen över) och det kändes verkligen som ett mirakel hade inträffat när de sedan stod därute båda två - uppe på benen och så fantastiskt samlade med tanke på omständigheterna! 
 
Vi fick hjälp att se till så att hästarna fick stå i ett stall i närheten sålänge samt att de kollades igenom, sedan fick vi åka upp till akuten för undersökning. Både Linda och jag klarade oss undan med lite mindre krämpor som botas med smärtlindring i någon vecka framöver och det känns helt otroligt att vi alla klarade oss så himla bra fysiskt! Som vi sa till varandra igår - vi hade verkligen änglavakt denna dag! 
 
Sen var det ju såklart den mentala biten. För min del tog det en ganska lång stund innan jag blev chockad. Just i stunden var jag så otroligt fokuserad på att få ut hästarna och jag ville inte bryta ihop framför Linda då jag ville vara ett stöd för henne och samtidigt kände lite så att "dethär händer inte mig, det är Linda det är synd om". Men när jag sedan kom hem och lugnade ner mig kom smällen! Jag somnade ganska snabbt, men hela min natt kantades utav samma mardröm om och om igen och jag vet inte hur många gånger jag vaknade skrikandes och gråtandes över att ha upplevt samma situation igen. 
 
Nu har jag vilat upp mig hemma varpå jag är något lugnare, och får förhoppningsvis komma iväg och träffa både Linda och hästarna senare. Det tror jag kommer att göra susen. Det är ju trots allt skönast att prata med den man upplevde detta tillsammans med - man förstår ju såklart varandras känslor bäst. Dock kan jag ju säga att jag tar cykeln dit - än är jag nog inte redo att sätta mig i en bil igen!
 
http://nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7971278
 
 
 

RSS 2.0