The place we used to call our home can't be found when we're alone

Vilket trevligt filmsällskap jag är!
 
I Torsdags bjöd jag hit Gustav på plankstek och lite filmtittande! Vi käkade ganska så sent, då herrn hade lyckats köra vilse när han var ute och åkte fyrhjuling (hihi) och efter det satte vi oss i soffan och skulle titta på Pineapple express. Jag slocknade efter ca 10 minuter och när jag vaknade så var även Gustav så trött att han höll på att  slockna. Vilket pensionärsgäng ;)
 
Igår gick jag över till Emelie och såg på film. Vi satt först bredvid varandra och käkade popcorn och sedan tyckte jag att hennes kuddar i soffan såg så sköna ut, så jag ville luta mig lite. Emelie tyckte inte att det var en bra ide, för hon sa att jag bara skulle somna då. Och hon hade rätt, såklart! Bara några minuter efter jag lagt mig började jag känna hur ögonen åkte ihop på mig. MEN jag ville inte slockna och låta ungen få rätt, så jag satte mig upp och spärrade upp ögonen så de stod som två stora klot. Bara några minuter senare vaknar jag (fortfarande sittandes) Av att Emelie skrattar och säger "Gud vad trött du är Linda". Ja, då hade jag ju somnat sittandes rakt up och ner utan att ens märka av det själv! Typiskt ;) Nåväl, jag höll mig ju vaken resten av filmen i alla fall ;)
 
Mina knasiga sovvanor tog sig till nya höjder imorse... Då vaknade jag nämligen prick klockan 6! Det blir bara tidigare och tidigare, så jag undrar vad klockan står på när jag vaknar imorgon! Då ska jag ju i och för sig till skolan, så jag kommer väl säkert vara supertrött när klockan ringer och ha svårt att ta mig upp istället ;) Lagen om allt jävlighet liksom! 
 

The five-year engagement

Det blev en liiiiten stunds studerande i alla fall, sen fick jag myror i brallan och bjöd in mig själv på filmkväll hemma hos granne-Emelie ;)
 
Jag älskar ju Jason Segel, så denhär filmen blir nog toppen! ;)

Lately everything is hazy, but I know what's true

Kan inte förstå vad det är för fel på min kropp i dagsläget! Jag kan verkligen inte sova ut om morgnarna!
 
Varje dag jag har varit ledig/haft sovmorgon har jag ändå vaknat alldeles för tidigt för mitt eget bästa! Idag tog det nog ändå priset - jag vaknade utav mig själv, pigg och utvilad klockan 06.20... PÅ EN LÖRDAGSMORGON! Nä, så kan man inte ha det när man förväntat sig att man ska kunna ligga och dra sig lite! Imorgon hoppas jag på att jag sover lite längre, dagarna blir så förfärligt långa om man vaknar så tidigt. Det kan väl vara positivt i annat fall, men just nu vill jag bara ha onsdag! På onsdag kväll får tiden dock gärna bromsa ordentligt, så att jag får njuta av min mans sällskap ordentligt innan jag åker iväg till Uppsala över helgen!
 
Jag har å andra sidan hållt mig sysselsatt fram tills nu! Började dagen med ett gymbesök tillsammans med Linda! Därefter åkte vi förbi Hööks och handlade lite småplock (Linda stod för det mesta utav handlandet - jag köpte ett par thermoleggings och en regnponcho), vidare in på Maxi och sedan ut till stallet. När vi kom fram hade regnet, som strilat ner hela förmiddagen, upphört och vi beslutade att vi trots allt inte behövde inviga våra nya regnpochos. Trodde vi ja ;)! Lagom tills vi kom ut på första fältet så började det småregna, och vips så öste det helt plötsligt ner! Det fortsatte regna under hela ridturen, och slutade först när vi kom tillbaka till stallet igen. Typiskt! Som tur var så var lilla bus-Hero världens gullunge idag, och gjorde knappt en antydan till att hitta på knasigheter, så jag var riktigt nöjd ändå! :D
 
Fördelen med regnet var att det var så otroligt skönt att få krypa ner i ett varmt och härligt bad när jag kom hem! Där låg jag och filosoferade en bra stund, och klev upp precis lagom till att jag fick Skype-samtal från frugan! :) Nu när jag fått lite ny energi från honom ska jag passa på att försöka få lite pluggande uträttat, jag har ju varit duktig och sparat på det till helgen - smart som jag är ;)
 
 
Damp-Lukas ;)

Looks like the rain's pouring down on me. It's drowning me now, and all I want is to come back home

Nu är även denna tenta över, och jag hoppas att jag kan dra en lättnadens suck nu och se det som ännu ett passerat moment! Som vanligt blir det ca 2 veckors väntan på resultat, men jag har en skaplig magkänsla och tänker därför att försöka släppa denna för nu!
 
Sista dagarna har gått i full fart, och tur är väl det, för jag börjar bli tokig på att inte ha Magnus här hemma hos mig. Nu är det mindre än en vecka kvar, men det känns faktiskt jobbigare för var dag som går. Att veta att det är så nära, men ändå så långt bort. Förhoppningsvis lyckas jag fylla även de kvarvarande dagarna med aktiviteter så att de rusar förbi och det helt plötsligt är onsdag! 
 
Hittills har jag hunnit rida, plugga, besöka IKEA med Gustav och plockat härhemma! Har idag varit riktigt duktig sen jag kom hem och mekat ihop både en efterlängtad taklampa till hallen samt satt upp en duschstång! Hoppas på att frugan noterar förändringarna när han kommer hem, för det är saker vi planerat att göra länge - men som vanligt inte kommit till skott med ;)
 
Nu inväntar jag syster, som jag ska laga plankstek tillsammans med... Om hon nu dyker upp vill säga :P

Usch!

Imorgon börjar dagen med statistiktenta och fortsätter sedan med tråkigt HEL-arbete till dagens slut! Lovar att jag ska vara lite mer människa efter det ;) Det är bara lite mycket just nu!

You watch the stars fade. They gather you back to their home. I guess it's better than being alone

De senaste dagarna har kantats utav gladare miner från min sida, vilket är riktigt skönt! Det är ju så jäkla tråkigt att gå runt och vara ledsen ;) 
 
Lördagen spenderades ute hos Tobbe med familj. Där satt vi och pluggade, och blev sedan bjudna på god mat och efterrätt när vi var färdiga! Riktigt trevligt att få ha folk omkring sig, och de är ju så rara som tar hand om mig! Tack snälla! :) På kvällen drog jag ihop ett litet gäng (Sara, Nöjd & Micke) som fick följa med mig och se på bio! Vi såg Resident evil, och jag tycker att det var ett mycket bra val av mig - om jag får säga det själv - för den var verkligen toppenbra! Till och med filmkritiska Sara var nöjd ;)
 
Igår skulle jag egentligen ha lagt tiden på att plugga, men det gjorde jag ju såklart inte ;) Det blev först en långpromenad med Sara, som har blivit lite av en rutin för oss på helgerna nu, och sedan åkte jag och Linda ut till stallet och red. Två omgångar blev det, då vi skulle motionera alla hennes 4 hästar, och jag var ganska nöjd efter det när jag kom hem! :D Hero var superbusig igår och körde världens rodeoshow över gärdet, men i övrigt var han superduktig! :) Hans mamma, däremot, som jag red på runda 2, var lugnet själv - så den sista ridturen blev av det mer harmoniska slaget ;)
 
Nu ska jag faktiskt åka ut och rida igen! Vi får se vad herrn är på för humör idag ;)

Resident evil

Snart blir det bio! :D

You're the one thing that I'm missing here

Just nu är det alltför märkbart att du inte är här...
 
Det är helg, jag har därmed alldeles för mycket dötid och det är just på helgdagarna som vi i vanliga fall hade haft mest tid för varandra. Igårkväll hade jag filmkväll med tjejerna, vilket var supermysigt, men när jag åter kom hem till nesamheten så tog det riktigt hårt. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket just nu Magnus!!! Inte ens en vecka har gått utav den tiden jag måste hålla ut, men jag tycker redan att det börjar bli dags för dig att komma hem, för jag orkar inte sakna dig såhär alltför länge till!
 
Likadant var det att vakna ensam imorse, i en tom och morgonkall säng, och bara ligga där och stirra upp i taket och inte riktigt veta vad man skulle ta sig för, för att få tiden att flyta på lite fortare. Jag vet att veckodagarna kommer att gå fort. Jag har tenta samt mycket plugg i övrigt och jag kommer säkerligen ha fått komma igång och träna igen om förkylningen ger med sig. Sen är det bara en sånhär hemsk helg till att uthärda innan dagarna helt plötsligt är väldigt få tills du är hemma hos mig igen ♥

Singing songs that could only catch the ear of the desperate

Ojoj, just nu är jag alldeles förskräckligt tung i huvudet! 
 
Det har faktiskt inte att göra med det faktum att min kropp tydligen ställt in sig på att vakna sju, och då även gjorde det idag på min lediga dag, utan jag tror att det har att göra med att jag tog min hostmedicin på en ganska dum tid. Mange ringde vid 4 imorse (min tid, där var klockan 9 på morgonen) för att prata en sväng innan han åkte iväg och golfade och jag kunde inte riktigt somna efter det på grund av hostan, så jag tog lite hostmedicin och slocknade sedan som ett ljus. När jag vaknade hade jag dunderhuvudvärk och den sitter kvar ännu, så jag antar att det är den som spökar - för sovit, det har jag minsann hunnit göra ändå med tanke på att jag la mig tidigt igår.
 
Hade faktiskt en riktigt bra kväll igår! Tobbe kom och hämtade mig runt sjusnåret (efter att jag varit mycket duktig och pluggat lite extra efter föreläsningarna vill säga!) och vi åkte förbi City Gross för att handla lite och sedan vidare ut till Manges föräldrars hus, som Tobbe sover i nu när de är borta. Där gjorde vi iordning varma mackor, snackade skit och avslutade sedan med att titta på film innan jag fick skjuts hem igen! Gud så skönt att slippa sitta ensam hemma en kväll! :D
 
Idag blir det först massor utav plugg, sen ska jag ha filmkväll med mina två skruttungar - Sara och Emelie! :)
 
Sånthär mys pluggar jag nu! ;) Säkert jättevidrigt i vissas ögon - men superspännande i mina!

I hand you my mortal life, but will it be forever?

För att hålla mig till mitt varannan-dag-mönster så är jag idag på lite bättre humör ;)
 
Nävars, jag har helt enkelt haft ganska fullt upp ända tills nu, då vi har haft föreläsningar under större delen utav dagen. Jag har äntligen fått min AHA-upplevelse gällande statistiken, vilket jag tror bidrar en hel del till min lite lättsammare känsla idag! Det är inte lätt med 100 kilo vanlig stress, tenta-stress OCH att samtidigt sakna ihjäl sig efter sin karl! Nu är en av de delarna i alla fall tillfälligt sämpad, så jag hoppas att jag ska kunna hålla mig lugn resten utav dagen med!
Stina har jagat mig med kameran halva dagen! Så glad blir jag då, haha!
Det är nog bäst att jag sätter igång och pluggar nu innan jag fastnar här för länge ;)
 
 

Living's a wicked dream, where things turn out all wrong. We're all so weak, no matter how strong

Jag låter troligtvis som en riktig tok just nu som hoppar fram och tillbaka från dag till dag med att vara helnere och jätteglad. I den sinnesstämningen jag är just nu krävs det inte mycket för att putta mig i någon utav riktningarna, då jag känner mig så fruktansvärt känslig och instabil (känslomässigt)!
 
Idag har jag alltså haft en riktigt, riktigt jobbig dag! Det hela började under natten då jag vaknade i total panik, mitt i en ångestattack med hjärtklappning och hela faderullan och var alldeles uppriven! Det tog mig en bra stund att lugna ner mig själv, och jag kunde inte somna förrän tre timmar senare. Trots trötthet och förkylning (som idag verkar ha utvecklats till en bihåleinflammation... igen) tog jag mig faktiskt ändå iväg till linköping för en heldag med föreläsningar! Hade som tur var glada Stina vid min sida under större delen av dagen, och hon lyckades hålla modet uppe på mig trots att jag var orolig som tusan.
 
När jag kom hem ringde Magnus på Skype, och gud så skönt det var att få prata av sig! Och att få se honom - det var nog det bästa av allt! Dock grinade jag som ett barn under den första halvtimmen, men när han lyckats få mig på bättre humör hade vi sedan en timmes jättemysigt samtal med både skratt och glädjetårar (jag kommer tydligen inte undan dedär tårarna hur jag än går :P )! Det som är jobbigt för min del är att jag verkligen inte kan få tag på honom när jag vill, utan jag måste vänta tills han har tid att ringa. Detta kombinerat med min ångest, som gör att jag får för mig att det har hänt saker hela tiden, gör att jag går som på nålar om dagarna just nu med mobilen i högsta hugg! Nu har vi lagt upp en fin liten plan, så att han ringer på samma tid varje dag - vilket känns superskönt för min del! Jag behöver inte gå och vänta och undra, eller vakta telefonen i rädsla över att jag ska missa hans samtal, utan istället vet jag precis när han kommer att ringa och jag vet att jag kommer att höra ifrån honom! Så nu ska jag nog kunna bli en gladare Linda framöver ;)
 
En liten bild på fina Hero, från gårdagens stallbesök :)
 
Nu blir det tacokväll med mor min :) 

:)

Åh vad mycket härligt folk jag har runtomkring mig som tar hand om mig när jag är sjuk och ensam!

Alva lånade ut sina söta hundar, Linda tog med mig på en ridtur, Manges kusin Tobbe och hans familj har sina dörrar öppna för mig så jag får komma dit när jag vill, Nisse skickade en inbjudan med nygräddade pannkakor och mamma kom hit och städade, diskade och lagade mat till mig! :D allt detta på en och samma dag! Mamma passade även på att göda våran lilla fatcat - Max - med skinka, så nu är hon bra populär så fort hon sätter foten i köket. Han kommer som skjuten ur en kanon när hon ropar! Fort kan han minsann springa tjockisen, bara det är mat som lockar ;)

Blev jättesjuk under gårdagen, och har legat totaldäckad med 39 graders feber ända fram tills eftermiddagen idag, då jag tog mig i kragen och stoppade i mig 2 Ipren, som verkligen gjorde susen! Blev som ny ;) Nu hoppas jag på att jag orkar ge mig iväg till Linköping imorgon och lyssna på föreläsningar! :) när jag slutar kommer mamma tillbaka hit (hon bor ju i stavsjö) och lagar tacos till mig! Lite lyx ska man ha i eländet ;)

Påtal om annat så har jag fått lyckan att prata med min fina Magnus via Skype två gånger idag! Han ringde och väckte mig imorse och visade sitt hotellrum samt omgivningen. Han var dock rätt dyster över att jag inte varefter honom, vilket brände lite i hjärtat på mig då han åkt så långt för detta! På kvällen ringde han igen och överraskade mig! Till min stora glädje var han mycket gladare sen han fått prata med mig tidigare och hade redan massor av härligt Att berätta! Åh vad jag önskar att jag var där och delade allt detdär med honom!


Black as night. Cold as ice

Det här är en fruktansvärd, fruktansvärd dag! Jag önskar at jag kunde ha någon sorts garanti på att det kommer att bli bättre ju längre dagarna går, men då jag känner mig själv alltför väl så vet jag tyvärr bättre än så!
 
Förtvivlan ligger knuten som en klump i magen och jag vet inte vart jag ska vända mig för att få ur mig den frustrationen och den ledsamheten som just nu tar över min kropp. Jag vill inte dethär! Denhär dagen har jag velat skjuta så långt ifrån mig som jag bara möjligen kunnat, men likförbannat infann den sig ändå! Varför ska jag tvingas sitta hemma och må dåligt såhär länge?! Det känns så jävla orättvist! Jag vet att man inte bokstavligt talat behöver sitta hemma hela dagarna, men jag fungerar tyvärr inte på så vis att jag kan koppla bort sånt som grämer mig bara genom att gå utanför dörren. Det följer med mig i allt jag gör och får mig att gå omkring som ett håglöst skal. Jag vet att det handlar om att ta ansvar för sitt eget mående, men just nu har jag ingen lust! Jag vill bara krypa ihop, gråta och tycka fördjäkla synd om mig själv!
 
Morgonen var så fruktansvärt jobbig. Jag följde med ner till stationen för att vinka av honom, men var tvungen att gå därifrån innan tåget gick för att tårarna bara vällde upp i ögonen på mig och jag skämdes så dant inför de andra. Jag klarade inte ens av att se mina egna svärföräldrar i ögonen och önska dem en trevlig resa, utan gjorde det istället ohyfsat i farten därifrån! 
 
Det är inte bara det att vi ska vara ifrån varandra som gör mig ledsen. Det är utanförskapen. Jag tror just nu att det mest handlar om den. Jag skulle egentligen varit där och dela dethär med honom, men istället sitter jag här; dränkt i plugg och med en jävla statistiktenta hängandes över mig som jag egentligen känner för att strunta fullständigt i just nu. Jag vet inte ens vad jag ska med sk*ten till...
 
Usch, jag orkar inte med mera motgångar just nu...

Oh no!

Nä, fy vilken nedrans otur jag har nu!!
 
Vaknade imorse och hade så himla ont i halsen att jag knappt kunde svälja, och inte verkar det bli bättre direkt! Ironiskt nog var jag på lite kalas med frugan o co igår, där jag satt och berättade för Nicke att jag minsann har ett immunförsvar av stål nuförtiden. Jag måste väl ha glömt säga pepparpeppar i efterhand, för djävulskapen slog till direkt!
 
Nu är det kureringsförsök till max som gäller, för dethär har jag inte tid med!
 
Igår var jag glad...
Idag är det inte lika muntert ;)

Speak no truth, and your ways will end you

Vad fort denna veckan har gått!
 
Trots riktiga mördardagar i skolan och fullt upp från morgon till kväll så har jag haft så himla roligt! För det första så älskar jag skolan just nu! Det låter så himla nördigt så jag vill kräkas lite på mig själv nästan, men det är faktiskt sant! Denhär terminen är så himla intressant! Vi läser mycket kring kirurgi, vilket jag tycker är riktigt spännande. Terminen inehåller bland annat akut buk, och allt det innebär, graviditet/förlossning och inflammatoriska tarmsjukdomar. Ja, som ni hör så är det magen vi rör oss i under hela hösten. Just denna del av kroppen och de åkommor är spännande att nysta i, för det är verkligen detektivarbete som ligger bakom de diagnoserna. Föreläsningarna vi har haft har varit superbra, och även fast den ena vi hade var 4 timmar lång så satt jag med öronen spetsade hela tiden! 
 
I övrigt har jag hunnit med mycket annat kul också; bland annat filmkväll hemma hos Alva (hela två hus bort :P ), långpromenad med Sara och en bio! 
 
 

Way beyond the ties that bind

Idag är jag ledig, men är ändå uppe tidigt och tvättar!
 
Tänkte att jag skulle vara en söt fruga och tvätta alla Manges kläder, så att han kan packa inför sin resa på måndag. Det har jag ju såklart inte berättat för er, då jag tycker det är lite jobbigt, men på måndag åker Magnus iväg tillsammans med sin familj och vi kommer att vara ifrån varandra i tre veckor. Ni som följt mig ett tag vet nog att vi aldrig varit ifrån varandra längre än en vecka, varpå jag gissar på att detta kommer att bli en ganska plågsam tid. För min del i alla fall! Jag hoppas verkligen att det inte blir det för honom, som faktiskt ska åka på semester i Thailand. Han har redan sagt till mig att en del av glädjen med resan försvann när jag var tvungen att avboka min biljett, men jag hoppas så innerligt att han kan ha lika kul ändå! :) 
 
Ja, tanken var ju i alla fall att jag skulle åka med från början. Dock var jag ganska inställd, redan då vi bokade, på att det inte skulle gå i och med att jag studerar heltid på universitetet vilket innebär att det inte finns utrymme för att vara borta så länge. Bekräftelsen på det fick jag när schemat kom och jag insåg att jag skulle missa både tenta och diverse obligatoriska moment, men trots detta blev jag väldigt besviken. Någonstans hade man ju ändå hoppats på att det skulle kunna gå vägen. Men, istället är jag hemma och bygger min framtid - det är inte dåligt det heller! Sen när jag är klar finns det allt utrymme i världen för att göra annat, så jag känner mig ganska tålmodig ändå gällande själva resandet :) Jag har ju aldrig varit iväg riktigt, så jag känner ju inte direkt detdär suget som jag uppfattat att många andra kan göra.
 
2,5 vecka är herrn borta, och lagom tills han kommer hem så åker jag iväg till Uppsala på min Steg 1-utbildning till gyminstruktör. Tror vi får sova tillsammans en natt emellan, om han kommer hem skapligt, men sen åker jag tidigt på morgonen dagen efter.
 
Nä, det får nog allt ta och gå bra dethär.. Jag ska se till att hålla mig sysselsatt!
 

Seems to me that we've got each other wrong. Was the enemy just your brother all along?

Nu är både kropp och knopp lsut efter en dag som i stort sett gått i ett kör. Förstår inte varför jag fortfarande förvånas över detta, för egentligen är det på detta vis nästan alla mina dagar ser ut nuförtiden :p Livet är hårt som student ni ;)
 
Kunde äntligen cykla till skolan idag, då granne-Johan var snäll och hjälpte mig att laga däcket på min cykel igår. Väl i skolan var det föreläsning om det perioperativa förloppet, vilket var riktigt intressant. Nu är vi äntligen inne och jobbar med det vi ska hålla på med när vi är klara - alltså det som är intressant och roligt - och har lämnat förbättringsarbetet lite bakom oss ett tag. Skönt! Dock blir man så himla sgen på att få ta examen och komma ut och arbeta! Nu är det ju inte alltför långt kvar i alla fall! :D
 
Hann äta lunch med frugan innan han for iväg för att arbeta, sedan blev det åter pluggande fram tills det att Emelie kom och besökte mig en stund innan det var dags att cykla ut till gymmet tillsammans med Alva :) Nu har jag pysslat om mig själv med ett varmt bad, ansiktsmask och en Pepsi max. Det tyckte jag kändes som ett fint sätt att avsluta denna dagen på!

I know, you're a part of me. And it's your song that sets me free

Min hjärna, det är en riktigt lustig figur detdär....
 
Jag förstår inte varför, men jag har en fantastisk förmåga att alltid lyckas leda varje tanke som dyker upp i huvudet in på något hemskt när jag ska sova! Det spelar ingen roll om det till början är guld och gröna skogar som fyller tankarna, för nog fan så slutar det hela - av någon lustig anledning - garanterat med skogsbrand! 
 
Igår låg jag i Magnus armar och började tänka på hur jäkla lycklig jag är med denna man. Hur perfekt han är för mig, hur snäll han är, hur jag aldrig skulle vilja leva utan honom... Leva utan honom ja... Tänk om det skulle hända något med Magnus och han dör? Hur i hela fridens namn skulle jag klara av att leva då? Och så spann det vidare och en hel våg utav otäcka tankar följda utav ångestkänslor sköljde över mig! På bara någon minut hade jag hunnit slå över från total själalycka till skrikande ångest.
 
Som från ingenstans drog Mange in mig ännu djupare i sin famn och kramade om mig stenhårt. Jag vet fortfarande inte om han märkte på mig att något försegick i huvudet, eller om han - precis som jag - låg och spånade. Såg min chans att påminna honom om hur mycket han betyder för mig och efter ett mysigt samtal kunde jag sen, som tur var, somna gott!
 
 
Fina, tokbusiga karl! ♥
 

The sadness I carry so deep in my heart for what could have been at my feet

Idag borde jag faktiskt inte skriva mycket alls, med risk för att det blir ett evigt gnällande från min sida, då jag inte alls har en speciellt bra dag!
 
Jag är hängig, sur och fruktansvärt besviken på hur människor som ska föreställa att stå mig nära beter sig bakom min rygg. Jag vet att jag bara borde släppa det och inse att jag har andra människor runtom mig som faktiskt värdesätter mig som vän och som inte skulle kunna tänka tanken på att bete sig på det viset. Som man vet vart man har i alla lägen. Jag vet att det är de vännerna som jag bör ägna min tid och energi åt, för det är de som ger mig glädje och värme, men jag är ju så fruktansvärt mjäkig. Jag blir fruktansvärt ledsen när jag känner mig illa behandlad av människor, men samtidigt försöker jag gång på gång intala mig själv att det är bra människor i grunden - att det bara blev fel just den gången. Och den gången.. Och den gången också... Någon gång på vägen kanske det är dags att inse att det inte bara är engångshändelser, utan att de personer man trott sig känna visar sig vara några helt andra än vad de först verkat. Eller helt enkelt förändrats... Alternativt inte kan ta att jag har förändrat mina vanor...
 
Jag trodde inte det var möjligt att bli så illa omtyckt och offer för andras skitsnack bara för att man gör något som får en själv att må bra. Att ta hand om sin egen kropp och hälsa kan väl omöjligt skada någon annan? Visst, kanske indirekt genom att skapa osäkerhet hos de som själv inte orkar hålla den aktivitetsnivån som jag gör, men det tycker jag absolut inte ger någon en anledning till att prata illa bakom min rygg. Speciellt inte när man står varandra såpass nära att det inte alls borde vara ett problem att prata MED mig om det. 
 
Jag tränar inte för att jag har en piska i ryggen av någon anledning. Jag ÄR otroligt nöjd med min kropp! Faktiskt känner jag mig finare kroppsmässigt nu än vad jag någonsin gjort tidigare! Men jag tycker att träning är kul, det är mitt största intresse och något jag brinner för! Jag vill ha en stark och frisk kropp som orkar mycket och jag vill ta hand om mig själv för att jag vet att det får man tillbaka i längden! Skillnaden hade varit om jag söp för ofta eller gjorde något som uppenbarligen var skadligt för mig själv - men nu är ju situationen helt tvärtom. Så vad är det jag gör så fel? Om någon har svaret på den frågan skulle jag bli otroligt glad, för detta beteende som jag får riktat mot mig tycker jag är så fruktansvärt elakt och fel!
 
Sen när blev det fel att ta hand om sig själv? 
 
Nu blev det som jag befarat ändå... Gnäll, gnäll, gnäll... Jag behövde visst vädra märker jag!
 

A tireless stream of indifference flows, through veins till the river runs dry

Vet ni vad jag gör just nu?
 
Nu kommer säkert någon jag känner tappa byxorna utav förvåning - jag sitter och äter GODIS! Jag vet, jätekonstigt! :o För er som inte förstår vad som skulle vara konstigt med det så äter jag godis väldigt sällan, och då jag väl gör det brukar jag sitta på bion! Jag får nästintill aldrig godis-sug och om jag väl äter godis så blir det max 5-10 bitar innan jag mår illa och tycker att det blir för sött och sliskigt! Men idag blev jag faktiskt sugen, så då drog jag med mig Olivia in i godisaffären när vi var på stan och köpte en liten påse! Haha och ja, den är faktiskt verkligen pytteliten. Tror godiset täcker bottnen på påsen ganska precis! :P Det är ju ingen mening att handla på sig om man inte äter upp det ;)
 
Om vi släpper godiset kan jag för övrigt berätta att vi idag har presenterat våra förbättringsprojekt för resterande studenter idag! Jag var självklart livrädd i förväg, då jag inte direkt ville stå med allas blickar på mig när jag inte känner mig bekväm i mitt eget skinn. Hur löste jag detta då? Jo, av någon anldening så ställde jag mig och pratade JÄTTEHÖGT! haha! Precis som om det skulle ta bort uppmärksamheten från mitt ansikte ;) Nåväl, antar att det var värt ett försök i alla fall! :P

The fight has been lost, I can concede. The apathy born a long time ago has grown to what I can’t defeat

Idag har jag återigen haft en riktig down-dag.
 
Jag vaknade på en skapligt bra sida, började plocka och fixa med tvätt, tvingade upp karln ur sängen och tvättade både sängkläder och kuddar och kände mig lite allmänt duktig som hade gjort så mycket nytta innan lunchtid. Nedslaget kom när jag skulle fortsätta att vara duktig och drog upp rullgardinen i sovrummet (som i annat fall gärna kan stanna nerdragen större delen utav dagen) och på vägen tillbaka slänger en blick i spegeln på sovrumsväggen! Big mistake! I den sneda belysningen från fönstret såg mitt ansikte alldeles förskräckligt ut och jag blev återigen alldeles uppriven! I denna anda fortsatte sedan dagen och jag har varit gråtmild och överkänslig hela tiden!
 
Tog mig trots det iväg till gymmet, med ansiktet överspacklat, och försökte ge mig på att träna lite- det brukar ju göra mig så glad! Dock var grabbarna på retstickehumör och noterade tyvärr inte att jag inte var upplagd för det idag och därför blev det tyvärr ett mer ledsamt än glädjande besök där.
 
Jag är så trött på att gråta över min egen spegelbild! Jag trodde att jag var på väg att må bättre! Jag har fått min medicin, jag är noga med att ta den rätt och jag gör allt för att läka - både på insidan och utsidan! Jag behöver få lite medvind nu, för detta konstanta trampande i en till synes oändlig uppförsbacke börjar trötta ut mig ordentligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! I mina ögon handlar inte detta om fåfänga, då jag inte har några som helst ambitioner på att vara snygg i andras ögon. Det handlar om att inte få känna sig normal - att ständigt gå runt med känslan av att människor runtom granskar ens ansikte i avsky så fort de tittar på en. Jag har vid ett flertal tillfällen fräst ifrån till både Mange och vänner och bett dem sluta granska mitt äckliga ansikte, för att då förvånat få till svar att de bara tittar på mig när jag pratar. Usch, det känns som om jag håller på att tappa förståndet totalt :(

The lucky one

Igår fick vi till en riktig myskväll, Magnus och jag! :D
 
Jag passade på att vara söt husfruga under tiden Mange var och repade med bandet och ställde mig då och lagade plankstek, som blev färdig lagom tills han kom hem! :) Vi åt framför Robinson, som vi numera följer slaviskt (och hejar på härliga ROBBAN såklart - fy så skön den killen är!) och sedan la vi oss i soffan under en filt och tittade på film.
 
 
Filmen vi såg var ett tips jag fick från Linda i helgen - The lucky one. Den måste jag ju såklart tipsa er om nu, för det var en riktig må-bra-film! Supermysig! Måste dock erkänna att jag blev lite skeptisk till en början när jag såg vem som spelade huvudrollen (Zac Efron), då jag inte alls är ett fan av honom sedan High School Musical-filmerna och faktiskt tycker att han är ännu en utav dessa hypade pojkskådisar som alla hyllar bara för att de tycker att han är snygg! Och det gör ju då inte jag, som ni kanske förstår haha ;) MEN han funkade bra i denhär filmen, så det var inget jag kunde klaga på i efterhand ;)
 
Jag fattar inte varför, men jag förstår mig aldrig på dendär snygghysterin som råder kring vissa skådisar. Brad Pitt, Josh Hartnett, Zac Efron, Robert Pattinson, Channing Tatum osv (listan är väl lång) - jag tycker att de ser ut som skräp hela högen haha! Nä, ska jag ha ögongodis på tv-skärmen ska det vara riktiga karlar - Johny Depp, Ryan Gosling och Tom Hardy, där har ni riktiga, snygga män ;) haha
 
Tom Hardy 

A life you can live and learn to love along the way

Då har vi redan avverkat en vecka tillbaka i skolan efter sommaren, och jag känner mig redan påverkad utav stress och prestationsångest. Dock inte till den nivå som jag tidigare upplevt det, såpass långt tänker jag inte låta det gå denna termin! 
 
Dock läser vi inte våran "vanliga" kurs just nu, utan läser del 2 utav HEL (Hälsa Etik Lärande), som vi började med under de första veckorna utav termin 1. Denna gång handlar det om förbättringsarbeten, vilket ju inte låter så flummigt ifrån början men som självklart ska blanda in massor utav spaceade teorier om dittan och dattan vilket gör det hela till lite av en plåga att ta sig igenom. Idag har vi i alla fall kommit till den konkreta delen utav det hela och varit på intensivvårdsavdelningen här på Vrinnevisjukhuset, som vi ska jobba tillsammans med och utföra ett förbättringsarbete. Vet inte hur mycket jag får delge utav det, men kan säga såpass att det handlar om anhörigsituationen där. Just detta är ju rätt roligt, men sen ska det skrivas rapport med teoriförankring och sånt kul och där försvinner lyckan för min del ;) Menmen, det ska nog gå vägen!
 
I övrigt tycker jag att dagarna går i ett kör just nu! Det är sällan jag, som nu, har tid att bara sätta mig och dega i soffan en stund. För stunden kände jag att det var välbehövligt, så jag TOG mig faktiskt tid efter att jag kom hem från gymmet ;)

You dare to dream but still you're too afraid

Om jag var sugen på husköp och flytt innan så har jag definitivt ångrat mig fullständigt nu - för fy bövelen så jobbigt det är att flytta!
 
Jag åkte, efter att blivit servad med en supermysig våffelbrunch av frugan (måste nämnas, det var så mysigt!) under fredagen upp till Nyköping för att hjälpa mamma att flytta ut till sitt nya radhus Ålberga. HAde väl väntat mig att vi tjejer i vanlig ordning skulle plocka lite små kartonger och påsar, och sedan sköta med dirigerandet. Dock fick jag ganska snabbt ändra om dessa tankar, för det skulle inte komma några karlar. Det var bara jag, Josse och mamma, som inte var kapabel att bära tyngre än påsar, som ksulle stå för att flytta hela bohaget. Det var ena ordentligt slitiga timmar som sedan följde, då blytunga soffor och otympliga bord/byråer/ + säng skulle ner från 5:e våningen - där det var trångt som attan! Jag var klipp slut när det var över! Mysigt, det får hon det i alla fall därute! Lite avis blir man ju faktiskt allt - jag är ju en riktig lantis i själen!
 
Nyköping är för övrigt händelsernas stad denna helg tror jag! I Torsdags hade en alldeles fruktansvärd incident ägt rum i området bredvid min systers hus. En kvinnlig läkare tog ihjäl sin 2 månader gamla bebis och försökte sedan ta livet av sig själv - men misslyckades med det senare. Kan ni förstå vilken hemsk sak?! Att ha ihjäl sin egna lilla försvarslösa bebis?! Bebisar är ju de oskyldigaste små varelserna som finns! Nä, där måste något ha slagit slint ordentligt i huvudet på den damen! Jag får ont i hela kroppen bara jag tänker på det! :(  I lördags hände nästa grej - när vi skulle fika ute i City Gross-gallerian så kom helt plötsligt en man inspringandes och frågade efter en pulverbrandsläckare. Jag blev då nyfiken och gick ut för att titta och fick då se en pengatransport som stod bara några meter ifrån ingången och brann för fullt! Bar anågra minuter senare gick brandlarmet och byggnaden fick utrymmas och brandkåren kom och tog hand om det hela. Fy så läskigt det var! Jag har nog tittat alldeles för mycket på actionfilm, för jag trodde ju såklart att bilen skulle explodera när det brann så dant i den - men icke! Det small till en gång om den när vi stod därute och tittade, då tänkte jag att nu jäklar brakar helvetet löst, men då var det som tur var bara ena däcket som gav upp! 
 



Allt som allt har jag haft en ganska händelserik helg, då jag förutom detta även hunnit med filmmys ute hos Jocke tillsammans med honom, Mange och Linda samt även varit ute till stallet med Linda här på förmiddagen. Full fart från morgon till kväll - det är faktiskt skönt ibland det också! 

RSS 2.0