Left in the silence that tears at your heart. It only reminds you how broken you are

Idag har jag haft lite av en crappy dag. Inte så konstigt egentligen med allt negativt som snurrar i huvudet på mig för tillfället, men någon gång måste jag ju lära mig att inte falla så hårt så fort jag möter motgångar. Jag är i alla fall nu helt inställd på att komma på fötter snabbt - det finns nämligen inget ont som inte för något gott med sig... Hoppas jag!
 
Vi har kämpat vidare med vår uppsats idag, och den börjar verkligen ta form! Vår handledare gav oss beröm idag för att vi kommit så långt, och lät faktiskt uppriktigt imponerad. Riktigt roligt med positiv feedback på det man gör! Jag är lite av en sån person som behöver det för att motivera mig när det känns tungt, så nu har jag ny energi och vill verkligen kämpa för att göra klart detta. Förra veckan var vi i en liten svacka motivationsmässigt, men nu jäklar ska här jobbas hårt i veckan! Jag har nog inte nämnt vad våran studie gäller, men vi undersöker vilka olika livsstilsfaktorer som påverkar en inflammatorisk tarmsjukdom (crohn's sjukdom och ulcerös kolit). Det är ett riktigt intressant ämne, och jag tror verkligen att slutresultatet kommer att bli bra läsning!
 
Min dag blev i alla fall mycket bättre när jag fick besöka gymmet tillsammans med Mange och två av mina damer! Det blev en riktig långkörare idag, men det behövde jag! Gårdagens träning fick nämligen bli lite halvdassig då jag försökte träna benen i den mån jag kunde utan att belasta knät (vikter fästa över knäna och lite lustiga övningar). Jag är envis som en åsna, det ska gudarna veta! Jag vägrar acceptera att vara begränsad i det jag vill göra, så jag ska bannemig hitta en lösning som funkar så länge!! Faktum är att knät känns något förbättrat idag, så jag tror det faktiskt är gynnsamt för mig att hålla mig i rörelse. Dock tänker jag inte vara dum och belasta det när jag inte ska, men jag försöker så gott jag kan ändå.
 
Jag har ju stängt ner min träningsblogg, då jag känner att jag inte riktigt orkar vara en förebild träningsmässigt just nu. Jag behöver träna kravlöst och hitta det roliga igen nu när det inte går som jag vill. Jag började utseendehetsa för mycket pga att jag ville ha resultat att visa upp i bloggen, men det är ju inte därför jag tränar. Se vart det ledde mig! Ett skadat knä och en trasig självbild! Träningen gjorde mig stark och självsäker tidigare, men jag blev för en stund blind och resultatfokuserad. Det är nog därför det tog så hårt att jag inte skulle få träna benen på ett tag. Jag känner dock redan nu att jag lugnat ner mig, så jag hoppas på att så småningom kunna återvända till träningsbloggandet med en sund bild av vad det är jag vill få ut utav det!
 
Är man envis som en åsna får man vara uppfinningsrik för att kunna göra det man vill!
 
För övrigt så kanske ni ser att de skickade hem fel färg på byxorna jag beställde! Men det gör inget! Denhär varianten var ändå dyrare egentligen, så jag tackade och tog emot ;)

Här kan du lämna dina avtryck!

Nu är det din tur att tycka till

Tänk på att:
-Försöka bibehålla en trevlig stämning, onödiga elakheter behövs icke!
-Det är tillåtet att fråga om man undrar något
-Desto fler kommentarer, desto större blogglust
-Jag publicerar ingen bloggreklam.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas ej)

Bloggare?

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0