Hold me, distract me, dress me up in bubbles. Save me from the troubles of my own skin

Ja, är det inte det ena så är det det andra - det är melodin på min vardag!
 
Lagom till det att kroppen börjar återhämta sig från föregående drabbning så avlöser nästa jävlighet. Efter min matchdebut mådde jag konstigt dåligt och fick feber samt konstiga utslag på halsen som jag trodde var nickelallergi från mitt nya halsband. Två dagar efter vaknade jag dock efter 40 minuters sömn post-nattjobb med kroppen fylld av kliande utslag från topp till tå samt svullnad i halsen och överläpp. Fick bara gilla läget och ta en tur tillbaka till jobbet för behandlng, då jag trodde det var någon form av allergisk reaktion som kommit från ingenstans. Det tog en del mediciner innan det la sig, och efter det fick jag äta en kur med kortison och antihistamin i några dagar för att försöka få det hela att försvinna. Så fort kuren var slut började dock utslagen blossa upp igen och sedan dess har de kommit och gått lite här och var på kroppen sedan dess. På vårdcentralen tolkade man det som Erythema multiforme, som alltså är virusutlöst. Troligtvis har jag någon infektion i kroppen som får den att reagera på detta vis - säkerligen på grund av min medfödda immunbrist. Nu käkar jag antihistamin dagligen ihopp om att det snart ska ge med sig. Nu när jag vet att svullnaden i halsen är utslag som blossar upp och försvinner efter några timmar känns det i alla fall inte lika otäckt längre. 
 
Vid sidan om det så rullar faktiskt livet på i en rätt så trevlig ton. Mycket häst, mycket fotboll och såklart mycket tid tillsammans med min nyblivna fästman. På hästfronten går det faktiskt framåt med raska steg just nu. Idunn och jag har börjat ta små steg mot kommande inridning, vilket faktiskt går riktigt bra. Å andra sidan har jag inte förväntat mig annat. Damen och jag kommer ju väldigt bra överens och det känns som om jag vunnit hennes tillit, så det mesta jag utsätter henne för tar hon med lugn. Hon är ju så nyfiken och vill vara med på allt man gör, så allt man hittar på tillsammans med henne är uppskattat. Söta lilla häst! Vilken underbar känsla det kommer bli att få sätta sig på henne första gången, som jag längtat efter det! Än så länge har vi hunnit ha henne som handhäst, longerat, testat sadeln samt longerat och tränat ite uppe på banan med sadel på. Så fort vargtänderna är ute ska tränset på, sen är det nära! 
 
Träning på banan och hembesök med Ta. Ser ni att Idunn är tecknad så att hon har ett hjärta baktill? Så himla fin!
Första longeringen i sadel! Inga problem! Och jag hade en väldans graciös stil!
 
Förra veckan hade vi riktigt fint vårväder härute i skogen! Vi passade då på att bygga ihop och inreda en lite större inhägnad till kaninerna, vilket blev riktigt bra. De var så lyckliga och nyfikna när vi släppte ut dem därinne. Känns skönt att de får lite mer stimulans istället för att sitta inlåsta i en bur hela dagarna. Planen är att bygga ut hägnet lite mer vartefter och ven släppa in något annat djur därinne. Jag är lite inne på getter i dagsläget, men vi får se vart det landar. Med denna damen vet man ju aldrig - det lär ju sluta med att vi har ett halvt zoo härhemma! Svärmor är orolig för att det bara blir djur och inga barnbarn ;)
 
 
Denna veckan blir det väldigt ensamt här hemma mellan jobbpassen. Jesper åkte nämligen iväg till stockholm imorse och ska vara där till fredag på utbildning. Saknar redan herrn så det svider i själen!
 
Helt ensam blir jag ju dock tyvärr inte. Orienteringsklubben i Kolmården har byggt upp ett helt eventområde på fältet utanför vårat hus då de ska ha en stor tävling i helgen. Så nu är det liv och rörelse hela eftermiddagarna här. Inte i min smak då vi bor i skogen för att ha lugn och ro, men vi får hoppas att veckan flyger förbi fort och lugnet får återvända till våran lilla dal!
 
Redan idag börjar det springa orienterare utanför varannan minut. katter och kaniner stressar upp sig alldeles för mycket för att jag ska må bra i själen!
 
 
 
 

RSS 2.0