Staple your face to mine if you're afraid to be alone

Idag tar jag mig friheten att bestämma att det minsann blivit vår! 
 
Ute hos oss visar termometern 9 grader och jag har vårmyst för fulla muggar både hemma och i stallet. Nu är jag alldeles bubblig i kroppen av vårkänslor och känner mig väldigt nöjd med att ha överlevt ännu en vinter ute i skogen. Denna flöt dock förbi mycket mer problemfritt än den föregående, trots att våran luftvärmepump fryst 5 gånger och måste flyttas på till nästa vinter. Dels var det ju en mycket mildare vinter i år, men sen var vi också två som såg till att ge oss själva de bästa förutsättningarna. Höstens bilköp kan jag inte vara mer nöjd med - det är en perfekt boiskogen-bil! Inte trodde jag att Kia skulle leverera såpass, men jag är så himla glad att jag valde denna bil! 
 
Vår ute, vår inne - i min skalle i alla fall! Färgglatt ska det vara!
 
 
Under årstidsskiftet, som blivit väldigt långdraget, har det hunnit hända mycket här ute i skogen. Jag är nu tillbaka på fulltid (mina 90% natt) på jobbet, och jag känner mig verkligen tillbaka på alla sätt och vis. Det har gått fort framåt under de sista veckorna och jagjobbar nu på utan att känna rädsla för att överanstränga mig. Kul! I övrigt så har jag spelat min första match på säkert 4-5 år. Åh vad roligt det var! Eller, första 10 minutrarna var jag så nervös att jag nästan var tjutfärdig och tyckte att det gick så dåligt att jag nästan ville gå av planen för jag blev så frustrerad. Men ju mer matchen gick började jag känna mig varmare i skorna och fokusera på rätt saker istället. En nervös och skakig insats för min del, men vilken kämparinsats av laget då vi vann med 5-4 över ett lag som ligger 2 divisioner upp! Hade en egen liten hejarklack på sidan av planen med, då Jepser tog med hela svärfamiljen (minus Nathalie) som kom och tittade! Lite extra tillskott till nervositeten, men mycket uppskattat!
 
 
Jag hade ju faktiskt inga förväntningar på mig själv när jag valde att börja igen. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle platsa i laget ens. Men då det gick över förväntat så började jag ju såklart sätta press på mig själv, som vanligt när jag gör något! Men roligt är det hursomhelst, och nu har jag mycket att se fram emot inför de varma månaderna.
 
På djurfronten så har vi fått upptäcka att det inte alls var två kaninhanar som syster dumpade av här. För någon månad sedan hittade jag 5 döda kaninungar i buren varpå vi skickade den jag säkerställde som hane på kastrering. Dock hann de yngla av sig igen, vilket jag denna gång var beredd på. Trots detta dog ungarna ändå och jag fick snörvlande kasta 6 st bebisar till. Nu slipper jag i alla fall den hjärtesorgen igen, men både Jesper och jag var överens om att det hade varit mysigt med små ulltussar - även om de kom ganska ovälkommet.
 
I stallet har jag fortsatt pyssla mycket med Idunn, vid sidan av Ta. Det är dags för att ta små steg mot inridningen nu, och vi tränar på för fullt från marken. Hon är en riktigt rolig liten dam att jobba med, då hon uppskattar allt man tar med henne på och verkligen gillar att lära sig. Det går fort med andra ord, vilket gör det hela till en väldigt tacksam syssla. Häromdagen hade vi lite otur i arbetet dock. Eller, det var väl mestadels klantigt av mig. Jag skulle ta ut henne och Ta samtidigt och stod och meckade med grinden istället för att släppa iväg surbulle-Ta på direkten. De började såklart bråka, varpå Idunn fick panik och kastade sig - vilket självklart blev rakt på mig. Slutade enbart med en blå och svullen framdel på foten, men en väldigt ledsen och skamsen liten dam. Hon som alltid är så försiktig annars. Idag var hon dock på glatt humör igen, då vi longerade en stund och damen fick stå inne och äta med mig som sällskap - då hon vägrar äta om inte jag står vid henne och pratar/trallar.
 
Mys med gammeltanten Skrugga ♥
Mitt i allt svamlande har jag nog glömt att nämna det viktigaste av allt som hänt på sistone - Jesper friade ju till mig! Efter en mysig biodejt och lite filmmys (läs: sovande framför tv:n) kliver jag in i sovrummet efter att ha borstat tänderna. Därinne var det tända ljus överallt och en karl som satte mig på sängkanten och sedan gick ner på knä. Vilket ögonblick! Han vet verkligen hur han ska få denna dam att bubbla utav lycka. Ställer upp i alla lägen gör han också. Igår var jag krasslig och fick då hjälp att hämta hem min gungstol som jag köpt. Små saker som fyller hjärtat med glädje. Och glädje är allt jag känner i närheten av denna man ♥
 
 
Har man en öppen spis så MÅSTE man ju ha en gungstol framför - så är det helt enkelt!
 
 
...Och så en liten hälsning från Dante, som växt så det knakar och blivit en ståtlig kisse
 
...men fortfarande är mammas och pappas lilla gosbebis! Han ska vara med överallt och pussas och kramas!
 
 

Här kan du lämna dina avtryck!

Nu är det din tur att tycka till

Tänk på att:
-Försöka bibehålla en trevlig stämning, onödiga elakheter behövs icke!
-Det är tillåtet att fråga om man undrar något
-Desto fler kommentarer, desto större blogglust
-Jag publicerar ingen bloggreklam.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas ej)

Bloggare?

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0