I'm not good with directions and I hide behind my mouth. I'm a pro at imperfections and I'm best friends with my doubt

Jag har precis spenderat den senaste timmen med att läsa igenom gamla blogginlägg för att få en liten spark i baken och komma igång med skrivandet lite. Jag vet ju att jag uppskattar det så mycket! Jag satt här med en tom sida och kunde inte förmå mig att komma igång. Vad skrev jag ens om förut? Då jag kunde posta runt 5 inlägg om dagen utan att ens behöva anstränga mig. Jag gjorde även ett försök till plocka upp ett gammalt råd jag fick av en skrivande vän - att bara låta fingrarna arbeta och inte läsa vad det är som egentligen kommer ut. Men det tog liksom stopp trots det. 
 
Förut fylldes sidorna av lediga dagar, shopping, funderingar kring det ena och andra samt en beskärd del plugg- och tentaångest. Bloggen blev som en medicin för min sociala fobi, och jag antar att den minskade i betydelse allteftersom jag började bli lite säkrare i mig själv som person - även borta från datorskärmen. 
 
Mina prioriteringar har väl även skiftat något sedan jag började jobba och inte heller har samma mängd fritid som jag faktiskt hade då jag studerade. Universitetet var tufft, inget snack om saken, men det gav också en hel del fria tyglar vad gällde disponeringen av sin tid. Nu är man låst inom sitt schemas ramar och får rätta resterande del av sitt liv utefter det. Det är väl egentligen konstigt att jag fortfarande inte har vant mig vid det - trots att jag slutade studera 2013. 
 
Dagarna ser väl för min del ganska likadana ut nuförtiden dock. Jag jobbar, tränar när kroppen tillåter (har ju haft en del otur med hälsan sedan sommaren), är i stallet eller umgås med Jesper och djuren här hemma. Det om något är väl något som eskalerat för min del under senaste halvåret - mitt djurnörderi. Nu har vi bland annat utökat med både ankor och kycklingar som springer omkring på baksidan. Ett väldigt mysigt inslag i vardagen - trots att vi just nu har en nyblivet könsmogen ankhane som gärna ska visa sig kaxig och bråka med en när man kommer bak för att mysa med dem! 
 
 
Vi har pratat lite löst gällande att bli jourhem åt katter som behöver ett nytt hem, men inte riktigt kommit till skott med något. Däremot fick vi chansen att rädda denna lilla filur från en trälig tillvaro - och den tog vi självklart direkt! Smeagol har nu funnits i familjen sen i våras och han har anpassat sig riktigt bra. Han har förvandlats från en liten rädd kaxpelle till en riktigt rar myskisse! Se vad lite kärlek kan göra ♥
 
Vi skaffade även en liten extra filur i somras - lilla Miyo! Han blev inte större än en tvärhand hög. Och tyvärr inte speciellt gammal. Han måste ha blivit sjuk och dog tyvärr för någon vecka sedan. Så himla tråkigt! Det var verkligen en liten personlighet!
 
Sen får vi lov att presentera våran första hemmakläckta lilla kyckling - Anki! Jag lånade en höna samt några ägg av Annette i somras, och den enda som kom ut var denna lilla sötfilur. Hon fick vara ensambarn i några veckor, tillsammans med sin bästis Miyo. Annette kläckte dock två ägg åt oss på hemmaplan så att vi fick småsyskon till henne, som Jesper så fint döpte till Puffran och Sleppo... Jag var inställd på att byta ut de fula namnen, men de fastnade så krakarna får leva med dem!
 
Sleppo - en riktig liten stjärna, med en specialarfrilla. Första kycklingen jag sett med tuppkam!
Puffran - som jag nästan är helt säker på är en tupp!
Kommer man in och sätter sig har man tre kycklingar på axlarna! Kan nog konstatera att det både är mitt fel och förtjänst, det beror ju på hur sugen man är på att bli smutsig. Barnen älskar det dock!
Lotus, Leya och Lyra! Det blev en perfekt kombination - två damer och en herre! Jag hoppas (och tror) att vi har samma tur med hönsen. Två tuppar i en hönsgård är inte en toppenkombination!
Anki (till höger) har växt lite
Leya och Lyra. 
 
Jag önskar att jag rastade kameran lite oftare än vad jag gör i nuläget. Tycker mig konstigt nog inte ha så mycket att fotografera trots att vi bor som vi gör...  Får nog snarare konstatera att det handlar om lättja snarare än något annat.
 
♦              ♦              ♦
 
Nåväl, då jag ändå tycker om att titta tillbaka på detta som lite av en dagbok så får jag nog minsann ta och fylla ut med lite höjdpunkter från sommaren/hösten också - det hör väl till när man inte parkerat bakdelen här på ett tag! 
 
Ett inslag som under året blivit något av det roligaste är ju mitt återupptagande av fotbollen. Det är verkligen något som satt guldkant på tillvaron, och även gett mig en sundare syn på min träning. Vi firade in sommaren med att vinna serien på vårsidan - inte illa!
Mot hösten har det dock inte varit samma framgångssaga på flera plan. Dels så hamnade vi i Linköpingsserien vilket resulterade i lite för svårt motstånd och många tunga förluster, dels hoppade mitt knä ur led på en av träningarna vilket tillsammans med andra fysiska orsaker har gjort att jag enbart varit med tre matcher på höstsäsongen. Jättetråkigt!
 
Som startspark på semestern jobbade jag på Bråvalla, vilket faktiskt var riktigt kul! Har velat komma ut och göra något annorlunda ett tag och det var verkligen häftigt. Som tack för det fick jag entre till festivalen och kunde själv besöka den dagen efter mitt arbetspass. Det var helt klart en frän upplevelse! Jag har aldrig varit på festival förut och debuten blev mer än godkänd!
 
 
Vi anordnade grillkväll här tillsammans med några av mina fina jobbarkompisar i början på semestern. Hur trevligt som helst
Dr. Bajs
Gertrud fick också vara med på ett hörn!
 
... Sen fortsatte ju sommaren himla fint när mitt älskade Portugal äntligen tog hem EM-guldet! Åh vad glad jag var! Här flaggades det med Portugaltröja i veckor efteråt. Det har varit så nära förut, men nu var det äntligen dags!
 
ÄNTLIGEN var även ordet för att jag fick komma iväg till Liseberg - som jag tjatat om i flera år! Vi planerade in det under grillkvällen, och en vecka senare åkte vi ner över dagen. Tydligen hade jag dock gått och blivit gammal och klarade inte av att åka karuseller i samma frekvens som tidigare då jag blev så illamående, men det var en så himla rolig dag ändå! OCH jag vann för första gången på lyckohjulen!
 
Jag kunde såklart inte hålla mig ifrån att jobba på semestern dock - men inte på akuten! Har hoppat in och tagit extrajobb på MMR-ambulansen, vilket är så roligt att det knappt känns som arbete. Där får vi åka på sportevent och stå redo som sjukvårdare samtidigt som man avnjuter underhållningen. 
 
 
Trots att jag är fröken rastlös så lyckades jag med min braiga livskamrats hjälp slappna av lite och njuta av att bara ta det lugnt på semestern också. Vi har bland annat äntligen utnyttjat att vi bor så fint och naturnära som vi gör och gått promenader och utforskat omgivningen ♥
 
Kvällspromenad och ett dopp i Gullvagnen, som bara ligger ett stenkast från vårat hus
En milslång promenad på Östgötaleden och ett avslutande dopp i St. strupen! Stackars Jesper trodde att vi bara skulle ut och lufta fötterna, men vi hamnade visst lite längre bort än planerat
En lite lugnare aktivitet - besök i Söderköping! Trots att det är ett helvete att ta sig dig på grund av köerna så är ju den lilla hålan lite mysig trots allt. Och så har de fullkornsdinkelpizza - stort plus!
 
Förutom promenader så har jag kämpat och kämpat för att komma igång med löpning och få lite bättre kondition. Med nya fräsiga trailskor och ett mål i form av Action run på 7,5 km så kändes det inte alls svårt till en början! 
Svärtinge eljusspår blev invigt för min del
Jag kämpade för att komma över den magiska gränsen. För sen skulle jag ju orka klättra 30 svåra hinder på vägen också.
Taggad till tänderna drog jag ihop ett lag, lite spons och designade loggor och tröjor till oss.
SEN började jag såklart må riktigt dåligt och var i stort sett sängliggande i några veckor innan med bland annat både dåligt blodtryck och lågt blodvärde, varpå jag inte hade sprungit en meter de sista veckorna innan loppet. Dagen innan funderade jag fortfarande på om jag skulle kunna vara med och springa, men då det ändå var jag som dragit ihop laget så bestämde jag mig för att trots allt gå dit och göra det bästa jag kunde utav situationen - och tur var väl det, för det var det roligaste jag gjort på länge! Trots att det var så grisjobbigt att jag trodde att jag skulle svimma innan jag ens kommit halvvägs så tog jag mig igenom banan och var så ruggigt stolt i efterhand att jag inte ens visste ordet av det! det kändes som en sån himla bedrift - och mycket tack vare mina fantastiska lagkamrater som höjde mig hela vägen. Det är definitivt något jag kommer att göra om!
 
 
 
Kramp i vaderna innan sista två hindrena. Dock lyckades jag sträcka ut och klarade av sista löpbandet ändå!
Jag kämpade så dant för att ta mig upp att jag inte ens noterade att NTs fotograf stod med kameran rakt i nyllet på mig - full fokus framåt! Att jag blivit fotad upptäckte jag först när bilden dök upp i tidningen - trots att jag är en sån linslus...
Ett glatt lag på andra sidan mållinjen! Medaljen hänger stolt på väggen hemma
 
Sen dess har det varit jobb upp över öronen. Ja, jag har ju säkert missat små godbitar som hänt under tiden, men just nu är jag för trött och har huvudet för fullt av snor för att orka komma ihåg mer. Tog ut semester i två veckor nu, och jag hann i princip åka till Ullared och komma hem innan det blev total sjukstuga och sedan dess har jag legat döende i mancold. Fruktansvärt plågsamt om jag får säga det själv! Och såklart med min vanliga timing vad gäller ledighet och sjukdom. Försökte mig på att gå till stallet och rida när jag började må lite bättre så att jag skulle få göra något vettigt, men fick fan för det i form av feber igen på kvällen, så det blev karantän i några dagar till. Nu har jag i alla fall tagit mig förbi feberstadiet och har mest en envis snuva och nästäppa som stör. Men rida, det kan jag i alla fall göra, så det får vara stallet och hemmapyssel som fyller de sista lediga dagarna när Jesper är på jobbet. Nu är han iväg under helgen, men Nettan var en modig själ och vågade komma på Idol-häng och sleepover igår så att jag slapp prata hål i öronen på katterna! 
 
NU ska jag slänga mig i soffan och snora vidare!
 
Jag är efterbliven och min karl är snygg - tur att vi kompletterar varandra så jag får sno lite av hans glans ♥
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0