I just still feel like I'm condemned to wear someone else's hell

Nu har vi rena rama äggfabriken här hemma! 
 
Första hönsägget hittade jag överraskande nog i förra veckan, och det var Anki som stod för den produkten. Komiskt nog hade jag dagen innan suttit och räknat efter och kommit fram till att de nog skulle börja värpa snart, men att vi nog skulle vara beredda på att få vänta till våren innan de kom igång. Där hade jag dock väldigt fel. Sedan dess har även Sleppo kommit igång och de värper som maskiner! Idag hittade jag 6 st (!) ägg ute i huset, varav endast ett var ett ankägg. Det måste vara både från kvällen igår och från morgonen idag. Några ägg har de dock fått spara för att de är så himla stolta över sina små. Men det är ju bara kycklingägg så det blir ju inga bebisar utav dem oavsett om de ligger på dem, så resten har vi faktiskt tagit in. Någon av hönorna är även en riktig äggfantast och snor ankornas ägg och lägger i sina reden. Imorse hittade jag två små hönsägg och ett ankägg så fint ihopplacerade i ett litet rede! 
 
Större än såhär blir de inte just nu. Jag skrattade verkligen rakt ut när jag hittade detta lilla ägg! De ser så små och mesiga ut
...Bredvid ankäggen är de inte speciellt kaxiga. Men de blir större allteftersom, vilket förvisso ankäggen också kommer att bli 
 
Då vi inte vet om vi har någon tupp ännu, även om vi har misstankar gällande Puffran, och äggen ändå bara är små miniägg så tar vi faktiskt in alla förutom de som de stolt får spara för känslans skull. När äggen börjar bli större och chansen finns att de kan vara befruktade kommer de dock att få behålla dem om de vill ruva, så får vi lite bebisar lagom till våren/sommaren! 
 
Med andra ord finns det ägg här om någon vill ha, då vi får mycket mer än vad vi själva hinner använda då jag inte äter ägg och Jesper gör det ytterst sällan. 
 
I övrigt så har jag så dåligt samvete för fåglarna. De får ju inte gå lösa längre pga jordbruksverkets ökade beredskap gällande fågelinfluensan, så nu får de gott hänga inne i sitt hägn hela dagarna. Även om det nästan är lika stort som vi har inne så blir de ju rastlösa då de är vana vid att kunna traska i skogskanten och pyssla, samt får sällskap utav oss och övriga djuren. Jag försöker vara därute så mycket jag kan, men sover ju oftast under dygnets ljusa timmar just nu. Det blir nog bättre när jag börjar vara hemma på dagtid sen, men så länge försöker vi stimulera dem med ätbara saker. 
 
Rastlös fågel får tänja liiite mer på gränserna än vad som i vanliga fall är accepterat. Tyvärr är ju huvudet favoritsittplatsen, så honom sätter man sig inte bredvid när man ska iväg efteråt ;)
 
 
När jag var ute och pysslade hos fåglarna innan jobbet i tisdags hörde jag helt plötsligt Dante vråla inifrån skogen. Först trodde jag att det var för att han hörde mig ute och ville garantera att jag inte gick in utan honom, men när jag ropade och han började vråla mer och mer desperat insåg jag att något var fel och gick och letade efter honom i skogskanten. Han kommer ju alltid annars när jag ropar på honom! Det var kolsvart ute, men jag hörde att det kom uppifrån varpå jag lyste i träden och försökte lokalisera vart han satt. Vände mig sedan om och fick syn på herrn uppe på transformatorn på elledningen där han satt och inte kom ner. Jag ropade och lockade en bra stund, men han rörde sig inte ur fläcken. Jesper fick gå ut och göra ett försök han med, men då han inte kom ner fick vi börja ringa runt till brandkår och räddningstjänst för att se vem som vågade sig upp vid en elledning för att plocka ner vårat smartskaft. 
 
Däruppe satt han som förstenad.. Detta kort knäppte jag dock på morgonen innan jag skulle ringa vattenfall för kontroll av transformatorn och önska ett klätterskydd, när ens bebis är i nöd står man inte direkt och knäpper bilder!
 
När vi väl blivit lotsade till rätt ställe öppnade jag dörren och Dante kom springandes in, så det var som tur var bara att styra av insatserna. Dock sprang han direkt in under bordet i vardagsrummet, vilket inte alls är likt honom. När vi fick ut honom kände vi att han luktade grillad och förstod ganska snabbt att han fått en stöt däruppe. Vi undersökte honom lite och hittade svedda trampdnos och brännskador uppepå huvudet. Han var lite svullen på höger öra och höger kind, men verkade änbå må bra. Ett samtal med jourveterinären senare kunde jag i lugn och ro åka vidare till jobbet, om än lite sent, och Jesper fick observera våran lilla grillkorv under natten. 
 
När jag kom hem på morgonen mådde han inte alls bra. Svullnaden i ansiktet hade blivit värre och även spridit sig ner på halsen och under hakan, och han var jättetrött. Jesper ställde upp och åkte in med honom till veterinären så jag fick försöka sova någon timme efter nattpasset, och kom sedan hem med en mycket piggare och gladare kisse som kom och kröp upp hos mig i sängen! De hade rakat honom och hittat "nedslagsplatsen", där han hade ett brännsår som ser lite ut som en stjärna, med ett öppet sår i mitten och bränt runtomkring. Troligtvis är det det som orsakat svullnaden runt huvud och ut på örat, som hänger som på en ledsen hund. I övrigt tyckte de att han var välmående och vi kan konstatera att han haft en väldig tur! Han hade fått smärtlindring hos veterinären och var efter det mycket piggare, så han var nog snarare ledsen än trött när jag hittade honom på morgonen. Såret luktar fortfarande riktigt äckligt (bränd hud), men försvinner nog när det stänger sig sen, och han går på smärtlindring kontinuerligt. Örat är jag lite orolig för då skadan sträcker sig tvärs över hela örat, och jag tidigare haft en katt som faktiskt tappade halva ytterörat efter att cirkulationen strypts efter ett sår. Men huvudsaken är att han lever och mår bra! 
 
Nöjd kisse som får massor av uppmärksamhet nu
Även brorsan pysslar om honom
 
Ja, det var ju mer en uppdatering om djurlivet härute snarare än något annat, men faktum är att jag knappt gjort annat än sovit och jobbat de sista två veckorna. Har haft väldigt jobbigt med orken, och har fått tvinga mig iväg och träna för att få lite extra energi. Jag kan ju fortfarande inte sova om nätterna på mina lediga dagar, så dygnen blir helt skeva då jag oftast blir trött igen vid 9-10 på förmiddagen och då lägger mig för att sova några timmar för att orka jobba på natten, varpå jag sover bort dagsljuset. Då blir det inget stall och inte mycket annat roligt heller. Men det går över! Saknar hästarna gör jag dock när jag inte tar mig dit, men jag vet att de är ganska nöjda med att gå och strosa i hagen också. 
 
Nu ska jag spela Final fantasy en stund och hoppas på att jag blir trött nog att sova natten igenom så jag hinner se solen lite imorgon!
 

Här kan du lämna dina avtryck!

Nu är det din tur att tycka till

Tänk på att:
-Försöka bibehålla en trevlig stämning, onödiga elakheter behövs icke!
-Det är tillåtet att fråga om man undrar något
-Desto fler kommentarer, desto större blogglust
-Jag publicerar ingen bloggreklam.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas ej)

Bloggare?

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0