Vårkänslor ♥

Här har det rådit sjukstuga sedan förra veckan! Både Jesper och jag har dragit på oss en rejäl mancold som inte alls verkar vilja göra ett kortvarigt besök, trots våra försök till att vitamin- och solboosta oss bäst vi kunnat. Vi har kokat ingefärsshots, druckit gurkvatten, frossat i frukt och grönsaker samt försökt sitta ute och fånga lite solstrålar - men trots det hostar jag nästan bråck på magen (mild överdrift, men det känns som om magen ska slitas i två delar stundtals) fortfarande och har bihålor som är täppta till tusen. Typiskt bra timing - som vanligt! 
 
Det rensar i alla fall upp för stunden - och smakar inte helt illa heller!
 
Jag har fått acceptera soffläge i lite högre dos än vanligt, men det har inte gjort mig något då jag spenderat denna tid både med film, serier och lite läsning. I Fredags lyckades vi hitta en riktig höjdare i filmväg - Why him. Jag trodde att Emelie lurat på mig att se en chick flick-komedi, men oj så fel jag hade. Den var vansinnigt rolig, och jag som redan hade ömma magmuskler efter hostandet fick halvgråta stundtals för att det gjorde så ont att skratta! Helt klart värt det dock.
 
Förkylning till trots så har jag dock även kunnat vara aktiv periodvis och då passat på att fira systerdottern som fyllt 8 år, pyssla ute hos djuren, grilla, fika och luncha med Jesper ute i solen och sist men inte minst fått en babyshower av mina fina vänner! Det var verkligen något jag inte hade väntat mig att någon skulle ordna för mig - jag som alltid tänker att ingen orkar lägga för mycket energi på denna intensiva dam - men det blev om möjligt mycket roligare att faktiskt få uppleva det! Är tacksam och nöjd ♥
 
Bellas födelsedagstårta - min syster vet inga gränser när det kommer till att anstränga sig med bakandet 
 Jag har tvättat klädseln och gjort iordning utemöblerna, något som katterna nog uppskattade mest!
Dante är så kär i sin renfäll
Premiärfika på altanen
Vi handlade med oss glass och satte oss nere vid sjön hos oss en stund - varmt och vackert!
Lillefis växer och utvecklas snabbt! Jag har gissat att det är en liten flicka (kolla dedär ögonen liksom), men vi får se vad det blir!
En riktigt social och nyfiken krabat är det - famnen är bästa stället!
 
Anki är lite avundssjuk på att Puffran får vara mamma, men hon får hålla sig till tåls tills vi har en tupp - sen ska även hon få uppleva babylyckan. Den vi skulle hämtat förra helgen var halt samma dag som vi skulle plocka upp honom, så vi får se om han bättrar på sig eller om vi måste hitta en annan.

They are the ghosts of innocence that have awoken from my dreams

Nu skulle jag nog kunna påstå att jag på riktigt har rotat mig lite i att vara hemma om dagarna - hör och häpna! 
 
Det kan förvisso ha med att göra att jag far och flänger från morgon till kväll och har lyckats hitta saker att göra, men oavsett så är resultatet detsamma - jag har inte samma ångest längre! Mycket bra om ni frågar mig! Tydligen har just den biten troligtvis satt sina spår dock då jag ligger och gnisslar tänder om nätterna såpass att jag fått någon dysfunktion i käken varpå jag inte kan stänga munnen ordentligt. "Det kan väl du aldrig" tänker säkert ni, och hänvisar till att den går i ett kör i vanliga fall, men denna gång är det faktiskt bokstavligt talat - bettet går inte ihop! Efter ett besök hos både läkare och tandläkare de sista två dagarna så hoppas jag dock på att vi ska kunna råda bot på detta snart så att jag kan äta obehindrat igen! 
 
För att återgå till de mer trevliga inslagen på vardagen så hade jag en riktigt bra helg! I fredags kom först mor min ut till skogen tillsammans med hunden. Vi tog en promenad på vägarna i soligt väder och sedan bjöd hon mig på lunch inne i Krokek. Efter att ha kommit hem och landat i några timmar så mötte jag upp syster Emma inne i stan, där vi åt på Texas och sedan gick på skräck-kväll på Cnema. Det kändes jätteroligt att komma ut och göra något, och just han som höll i eventet har lyckats skrämma upp denna damen med sin podcast (som jag tyckte var en bra ide att lyssna på när jag var hemma själv i mörkret i skogen) så det blev ett extra plus i kanten att få se honom live! 
 
Lördagen blev en riktig arbetsdag, om än dock med trevliga inslag! Vi startade dagen med en roadtrip, då vi skulle åka och hämta sällskap till våran stackars kanin som fått vara ensam sedan den lilla dog i höstas. Vi har letat ett tag efter någon lite större ras, och nu fick vi tag på en riktig bjässe till unge! 
 
Här är den lille charmören - Dobby!
En riktig liten karaktär är han! Än så länge får han bo med oss så vi bekantar honom vid sitt nya hem, men snart kommer han att få gå ut med fåglarna och Yuki.
 
Dagens nästa projekt var att flytta fågelhägnet - vilket inte visade sig vara alltför enkelt. Det ska upp en ny luftvärmepump på den sidan huset som hägnet stod, så vi fick ta tag i saken och flytta allting till andra sidan. Lite svett, sura miner (från damen utan tålamod såklart) och kånkande senare så var det i alla fall på sin plats och fåglarna kunde spänt utforska sin nya del av världen. Vi och våra medhjälpare Emma och Danne passade på att göra något mysigt av dagen och valde att ha grillpremiär som avrundning! 
 
Söndagen blev även den en riktig arbetardag - bortsett från att det även skulle hinnas med att se på fotboll! Vi har ju såklart in i det sista sparat på att sätta ihop vagn och montera bilbarnstol, så det var vad vi fick stå och klura med under en bra stund. Återigen med ett glatt humör från damen när det inte gick bra direkt! Mitt tålamod med krångel är verkligen urdåligt. Det är tur att Jesper är lugn som en filbunke - annars skulle det väl bli världskrig varje gång vi ska lösa saker... Till slut gick det i alla fall vägen trots luddiga beskrivningar, så nu är det mesta redo för våran sons ankomst! 
 
Även idag har jag kämpat på med hemmasysslorna. Efter att ha tagit en promenad i vrinneviskogen med Emma och shoppat en fabulös skottkärra så fick jag ta tag i vinterns kvarlevor inne i fågelhägnet - nämligen all fågelskit som lagt sig som ett tjockt lager över isen. Det var inte ljuvligt - vare sig doften eller arbetsbördan! Jag lassade hela skottkärran full med blött och tungt glägg, och kärran som skulle hålla för 100 kilo började rangla väldigt ledset när den skulle bort till komposten. Inte konstigt att min rygg sa ifrån och jag var alldeles slutkörd efteråt! Men nu är det gjort och det kan få växa fräscht gräs när våren kommer på intågande! 
 
Ja, självfallet så hittade damen en rosa skottkärra. Vad annars?
 
På tal om fåglarna så hände något riktigt häftigt igår! Jag bör ha nämnt att jag låtit mina ruvgalna hönor ligga på ett ankägg de senaste veckorna. De har varit duktiga ruvare, men ändå kunnat lämna ägget i kylan ibland och vid ett tillfälle lyckats putta ner det på golvet från sin hylla i huset. Aldrig trodde väl jag att det skulle bli någon bebis däri. I Lördags höll jag därför på att kasta ut det, men bestämde mig för att genomlysa det innan då mitt samvete inte klarade av att vara ovetandes. Till min stora förvåning såg jag rörelser inne i ägget, varpå brudarna självfallet fick behålla sin lilla ägodel. Efter detta har jag gått noggranna rundor flera gånger om dagen för att ha koll på när det ska kläckas, utifall hönorna inte skulle acceptera att det var en konstig bebis som kom ut och picka ihjäl den lille. Igår när jag var ute på morgonen kände jag en buff i ägget och när jag kom hem efter en dag inne i stan hade skalet börja spricka. Jag slog mig därför ner med en bok ute hos hönorna och efter två-tre timmar så kunde jag vara med och hjälpa till med den sista biten på kläckningen! Vilken känsla! Puffran, som låg på ägget när det kläcktes, blev direkt förtjust i den lille. De två bor inne hos oss nu de första dygnen innan vi ska skärma av en bit åt dem ute i huset. Det är en riktigt stolt hönsmamma vill jag lova, och en inte allför o-stolt människomamma heller!
 
Här är lilla Ettan! Våran första helt egenuppfödda anka! 
Djur är verkligen fantastiska! Puffran struntar fullständigt i att inte den lille ser ut som hon - hon älskar den villkorslöst ändå och pysslar så dant med den ♥
 
 
 
 

All I ever wanted was to be a real source of compassion from the moment that we found ourselves drowning in

Sista veckan har jag gått i ett fasligt tempo om dagarna! 
 
Har stundtals haft så mycket nyvunnen energi i kroppen, och det blandat med vårkänslorna som spirar har gjort att jag verkligen har haft svårt att sitta still. Däremot börjar det mot slutet av dagarna bli ungefär som att gå in i en vägg - helt plötsligt dör orken och man blir alldeles sjukligt trött. Hittills har jag sovit som en klubbad säl om nätterna, men de sista två dygnen har det varit många uppvaknanden och mycket orolig sömn. Jag hoppas dock innerligt på att det inte återgår till mina 3-timmarsnätter igen! Allting är bättre än det.
 
Idag var jag uppe tidigt och hann därmed få ut riktigt mycket utav dagen. Jag hade en morgontid hos arbetsterapeuten då jag tyvärr har fått carpaltunnelsyndrom i båda händerna på grund av kraftig svullnad, och därmed fick lite övningar, restriktioner samt även ortoser att använda. Vidare därifrån åkte jag direkt till stallet, hängde där med Annette en stund, longerade tjockisen (Ta) och bestämde tillsammans med Jesper via telefon att vi ska rädda en liten mobbad tupp undan slakt. Han kommer dock få komma hem hit först på söndag. Väl på hemmaplan igen har jag fart runt och pyssalt i trädgården, sått frön, pysslat inne och även bakat bröd på eftermiddagen. Det var så härligt väder idag så jag kunde verkligen inte bara gå in och lägga mig i soffan en dag som denna. Det finns det regniga dagar till! Nu på kvällskvisten har jag även besökt gymmet en sväng innan det är dags at varva ner.
 
Mitt tredje försök med att så jordgubbar och smultron. I år ska jag bannemig lyckas! Passade även på att så röd paprika - det äter jag ju som godis ungefär.
 
Jesper kom hem med blommor helt från ingenstans idag - ett inte helt ovälkommet inslag på dagen ♥
Ville testa något nytt i brödbakarväg nu, så det blev bröd i långpanna på fiberhavregrynsgröt och fullkornsdinkel. Inte är jag någon snyggbakare - men gott som tusan blev det!
 
Tråkigt nog innebär morgonens besök hos arbetsterapeuten, tillsammans med återdebuterade bäckensmärtor, att jag knappt kan gymträna överhuvudtaget då jag inte får bära i händerna. Inte heller fungerar det att promenera när bäckenet smärtar och låser sig. Jag tycker det känns väldigt tråkigt att tvingas vara inaktiv när man ändå skulle kunna klara av att träna orkesmässigt och har kunnat göra det i alla fall 3-4 ggr i veckan. Jag mår ju så himla mycket bättre när jag får aktivera kroppen. Idag gick det att knäböja lite och sedan intervallcykla, men det är ungefär så långt aktivitetsnivån kan sträcka sig just nu. Jag tycker att det är otroligt viktigt att hålla igång trots att folk tittar på mig som om jag vore dum i huvude när jag kliver in på gymmet i mitt nuvarande stadie. Men jag förstår inte varför någon skulle tycka att man ska göra annat - våra kroppar är inte gjorda för att ligga på sofflocket. Bäst mår man i rörelse! Jag håller tummarna för att jag kan hitta någon bra variant av träning så att jag kan hålla igång någorlunda framöver i alla fall.
 
Det är synd att inte kroppen tillåter promenader nu när våren börjar smyga sig på. Vi har så otroligt mycket vacker natur runt oss, och jag hade gärna värmt själen lite extra genom att få komma ut. I tisdags hade jag en redig jäkla skitdag från början till slut. När jag kom hem efter att ha varit i stan och pysslat tog jag en promenad i skogen (detta var innan jag fick smärtor på nytt), och blev alldeles lugn i själen av detta. Innan stod jag och tjöt som en bebis i Jespers famn. Det är magiskt vad naturen kan ge ro i kroppen
 
 
Nu när jag ändå blir relativt illa tvungen att ta det lugnt ska jag försöka hinna plöja igenom mina nya böcker som dök upp med posten i förra veckan. I och med att jag varit igång så pass så har jag faktiskt inte hunnit öppna dem ännu. Men jag vet ju att jag kommer att njuta bara jag får ändan ur vagnen - jag älskar ju Stephen King!
2 st nya titlar blev det denna gång - självklart på originalspråket. Jag klarar inte av att läsa hans böcker på svenska, det tar bort all feeling!
 
Trots att jag har haft fullt sedan förra veckan med besök i sörping (som fick bli framskjutet snöstormens framtågande), flera finbesök på hemmaplan och stallpyssel, så hann jag ändå bli rastlös nog att straffa trollrufsen ännu en gång. Det är konstigt att jag alltid lyckas hitta på något med håret så fort jag får för lite att göra. Nåväl, nu ha det varit mökt ett tag - så det var nog faktiskt dags för att göra något roligare utav det hela, även om det till en början höll på att sluta i total katastrof.
 
 
Nu ska jag slänga mig i soffan och ladda inför ännu en fullspäckad helg! 
 
 

Everything is unsure when you've lost your sight

Nu är jag åter i ett lugnare skick efter förra veckans panikkänslor. 
 
Det är fantastiskt hur stabil man är i både humör och mående just nu! Men det hör ju till så det är bara att rida ut stormen. Vissa dagar mår jag alldeles fantastiskt bra och känner att jag orkar med massor, andra dagar är både energi och humör nere på noll och jag vill gräva ner mig i soffan.
 
Helgen har dock innehållt enbart det förstnämnda, och vi har hunnit med mycket. I fredags åkte vi och firade min mamma i Nyköping och passade på att få träffa hela hennes sida av släkten. För en gångs skull höll alla sams och det var trevlig stämning, så jag hade energi kvar till att ha filmkväll med Danne och Jesper efter att vi kom hem - detta trots att jag fick sitta nervös som ett asplöv och köra i snöstorm på E4an på hemvägen! 
 
Lördagen bjöd på stallhäng och födelsedagsfirande nummer två, då Jespers systers sambo skulle firas. Det blev en riktigt mysig kväll med tacos och melodifestivalhäng, men efter det orkade jag dock ingen film utan slocknade som ett ljus när vi kom hem. Även gårdagen höll i princip samma tempo då vi hade bestämt oss för att rensa ur allt skräp vi hade samlat på oss i garaget och åka till tippen med. Det var inte lite vill jag lova. Två fulla bilar, varav den ena var en skåpbil, fyllde vi och åkte iväg med. Helt plötsligt går det att gå in i garaget utan att klättra - helt fantastiskt! Efter det var det dubbelt upp med fotboll. Både Jespers och mitt lag hade match, så vi hängde i soffan i några timmar och fick avnjuta varsin vinst innan jag for vidare och tränade på kvällskvisten! 
 
Idag sinade energin helt och hållet dock. Jag sov riktigt dåligt inatt. Vaknade flera gånger av att jag hade jobbigt att andas, inte kunde hitta någon bekväm sovställning eller var alldeles för varm. När klockan väl ringde och jag sedan skulle åka in och umgås med en efterlängtad Emma var jag riktigt hängig, men jag tog mig iväg trots detta - och tur var väl det, för det blev ett riktigt trevligt inslag på dagen! 
 
Imorgon får den utlovade snön hålla sig på en lagom nivå. Jag och Emelie har nämligen planerat en tripp till Söderköping, men blir det för mycket busväder så blir jag lite rädd för att köra - så nu håller vi alla tummar vi kan för att det inte snöar alltför mycket. 

Deprivating, isolating all that I feel. Leaving me with images I know are not real

Idag visade sig bli en sådan dag igen. Fylld med panik och ångest över att sitta hemma och göra ingenting. 
 
Jag hann inte mer än att komma upp, äta frukost och sätta mig i soffan med morgonkaffet innan känslan slog till då jag insåg att jag inte har mycket planerat framöver i kalendern. Det bara kryper i mig när tillvaron känns så tom och innehållslös. När man är ledig i veckorna när alla andra jobbar och man dessutom bor ganska ensligt och vädret inte är på topp. I vanliga fall älskar jag ensamheten och lugnet här ute, men en dag som denna kan det verkligen göra en helt galen. 
 
Efter att ha beklagat mig för stackars Jesper, som fick agera moraliskt stöd från jobbet, fick jag till slut i mig lite lunch och åkte in till stan för att träna. Passade på att strosa lite i butiker samt handla frön och såjord så att jag kan börja plantera grönsaker och bär här hemma. Det gjorde att dagen ändå blev ganska dräglig till slut. När jag kom hem hade även Jesper gömt choklad runtom i huset i ett försök att pigga upp mig, vilket faktiskt fungerade. Choklad är min bästa vän! Den löser alla problem. Eller så är det faktiskt så att det är Jesper det påståendet gäller - vad skulle jag göra utan honom?

Efter att ha petat i oss käk fortsatte jag pyssla och ställde mig och bakade kanelbullar för första gången i mitt liv. Ja, man har väl hjälpt mamma att rulla ihop dem och lagt i formar någon gång i tiden, men detta var första gången jag faktiskt provade att göra dem helt själv - och de blev supergoda! Lite stjärnkuskar och Mandelmanns på tv senare hamnade jag här för att fördriva den sista stunden innan jag ska sova. Ännu en dag förbi, och dags att ladda för helg som bjuder på dubbla födelsedagskalas följt utav en riktig fotbollssöndag. Jag överlever nog denna veckan också!
 
 

Like an unsung melody, the truth is waiting there for you to find it

Här pendlar det fram och tillbaka mellan lugn och ro i själen och rastlöshet! 
 
Dagen efter mitt förra inlägg fick jag total panik här på hemmaplan då jag hade så mycket myror i kroppen att jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv och det fick ta lite samtal med både Jesper och mina fina vänner, som direkt hoppade in och räddade mig med planer, för att jag skulle lugna ner mig igen. Det känns nästan lite oroväckande att jag har så svårt att koppla av. Men ja, sån är jag och så har jag ju alltid varit - det är ju inte mer med det! Detta är ju dock trots att jag besöker gymmet ca 4 dagar i veckan och däremellan tar promenader varje dag, så man kan ju tycka att lite av överskottsenergin borde försvinna där. På den positiva sidan så sover jag ju i alla fall om nätterna nu - det är jag oändligt tacksam för!
 
Nu har jag i alla fall beställt hem lite böcker som jag hoppas ska ge mig lite ro i själen någon stund på dagen. De tänker jag mig att jag ska parkera ute på verandan med de dagar vädret tillåter! Jag tycker ju om att vara utomhus oavsett årstid - så bara det inte spöregnar så bör den planen kunna vara genomförbar.
 
Helgen har jag i alla fall kunnat fylla med diverse små utflykter. Fredagen spenderades nere på stan för ovanlighetens skull. Jag minns nog knappt när jag var inne och strosade bland butikerna senast! Tog med mig lilla Fyrberg och tog en sväng i alla fall - och blev totalt slut i efterhand! Ja nu var det ju såklart inte sällskapet som tröttade ut mig, det var som vanligt mycket uppskattat, men när jag kom hem var jag tvungen att lägga mig och vila en sväng innan vi fick middags- och film besök i form av Danne. Dock somnade jag självfallet under filmen också, men det får man ju räkna med när man umgås med fröken Björkström. 
 
Helgen i övrigt spenderades dels ute i Svärtinge hos svärföräldrarna, följt utav melodifestivalhäng på hemmaplan och lite fotbollshäng och planksteksmys! Något jag faktiskt börjat uppskatta mer när jag är hemma är att ha tid att faktiskt laga mat utan att tycka att det är en börda. Jag som alltid haft en lite skev relation till att äta pga både ätstörningar och träningshets tycker att det är väldigt skönt att kunna lägga åsido en del av matsituationen som ger mig ångest (stressen), och bara kunna njuta av att laga bra mat utan press! 
 
 
Igår var en lite extra fin dag! Jag och Jesper firade våran första förlovningsdag, som ju egentligen infaller på skottdagen, men vi har valt att fira den sista februari då det infaller på årsdagen då vi hade vår första dejt. Det känns fortfarande lite overkligt bra och pirrigt i kroppen när man tänker på att det faktiskt blev vi. Jag vill väl inte egentligen sitta och skriva en alltför lång uppsats här om hur lycklig jag är hit och dit, för det väcker oftast kröks i magen på folk och det räcker ju i vanliga fall med att spara till honom, men just denna dag kräver lite extra uppmärksamhet. Det är ju faktiskt så att jag känner mig väldigt lyckligt lottad som faktiskt får leva tillsammans med just honom, och vi har så mycket spännande framför oss som jag knappt kan vänta med att få uppleva! 
 
Gårdagen firades i alla fall med att gå ut och äta på Butlers, som aldrig gör en besviken matmässigt, och sedan titta på film på hemmaplan! En helt lagom myskväll i min smak - det enda som fattades är att jag tråkigt nog inte kan ha min ring på mig då jag är så svullen om fingrarna, det kändes extra ledsamt igår. Hade det gått någonting sevärt på bio hade vi nog avslutat kvällen där, men det gjorde det icke - varpå vi hittade en riktig höjdare på hemmaplan istället. Vi såg Hacksaw ridge (vilken dejtfilm va?), som faktiskt var förvånansvärt bra! Jag hade helt missat den, då jag blandade ihop den med någon film om en oljerigg som jag absolut inte kände mig intresserad av - men krigsfilmer, det går ju alltid hem hos fröken! Denna kan jag varmt rekommendera. 
 
 

RSS 2.0