They are the ghosts of innocence that have awoken from my dreams

Nu skulle jag nog kunna påstå att jag på riktigt har rotat mig lite i att vara hemma om dagarna - hör och häpna! 
 
Det kan förvisso ha med att göra att jag far och flänger från morgon till kväll och har lyckats hitta saker att göra, men oavsett så är resultatet detsamma - jag har inte samma ångest längre! Mycket bra om ni frågar mig! Tydligen har just den biten troligtvis satt sina spår dock då jag ligger och gnisslar tänder om nätterna såpass att jag fått någon dysfunktion i käken varpå jag inte kan stänga munnen ordentligt. "Det kan väl du aldrig" tänker säkert ni, och hänvisar till att den går i ett kör i vanliga fall, men denna gång är det faktiskt bokstavligt talat - bettet går inte ihop! Efter ett besök hos både läkare och tandläkare de sista två dagarna så hoppas jag dock på att vi ska kunna råda bot på detta snart så att jag kan äta obehindrat igen! 
 
För att återgå till de mer trevliga inslagen på vardagen så hade jag en riktigt bra helg! I fredags kom först mor min ut till skogen tillsammans med hunden. Vi tog en promenad på vägarna i soligt väder och sedan bjöd hon mig på lunch inne i Krokek. Efter att ha kommit hem och landat i några timmar så mötte jag upp syster Emma inne i stan, där vi åt på Texas och sedan gick på skräck-kväll på Cnema. Det kändes jätteroligt att komma ut och göra något, och just han som höll i eventet har lyckats skrämma upp denna damen med sin podcast (som jag tyckte var en bra ide att lyssna på när jag var hemma själv i mörkret i skogen) så det blev ett extra plus i kanten att få se honom live! 
 
Lördagen blev en riktig arbetsdag, om än dock med trevliga inslag! Vi startade dagen med en roadtrip, då vi skulle åka och hämta sällskap till våran stackars kanin som fått vara ensam sedan den lilla dog i höstas. Vi har letat ett tag efter någon lite större ras, och nu fick vi tag på en riktig bjässe till unge! 
 
Här är den lille charmören - Dobby!
En riktig liten karaktär är han! Än så länge får han bo med oss så vi bekantar honom vid sitt nya hem, men snart kommer han att få gå ut med fåglarna och Yuki.
 
Dagens nästa projekt var att flytta fågelhägnet - vilket inte visade sig vara alltför enkelt. Det ska upp en ny luftvärmepump på den sidan huset som hägnet stod, så vi fick ta tag i saken och flytta allting till andra sidan. Lite svett, sura miner (från damen utan tålamod såklart) och kånkande senare så var det i alla fall på sin plats och fåglarna kunde spänt utforska sin nya del av världen. Vi och våra medhjälpare Emma och Danne passade på att göra något mysigt av dagen och valde att ha grillpremiär som avrundning! 
 
Söndagen blev även den en riktig arbetardag - bortsett från att det även skulle hinnas med att se på fotboll! Vi har ju såklart in i det sista sparat på att sätta ihop vagn och montera bilbarnstol, så det var vad vi fick stå och klura med under en bra stund. Återigen med ett glatt humör från damen när det inte gick bra direkt! Mitt tålamod med krångel är verkligen urdåligt. Det är tur att Jesper är lugn som en filbunke - annars skulle det väl bli världskrig varje gång vi ska lösa saker... Till slut gick det i alla fall vägen trots luddiga beskrivningar, så nu är det mesta redo för våran sons ankomst! 
 
Även idag har jag kämpat på med hemmasysslorna. Efter att ha tagit en promenad i vrinneviskogen med Emma och shoppat en fabulös skottkärra så fick jag ta tag i vinterns kvarlevor inne i fågelhägnet - nämligen all fågelskit som lagt sig som ett tjockt lager över isen. Det var inte ljuvligt - vare sig doften eller arbetsbördan! Jag lassade hela skottkärran full med blött och tungt glägg, och kärran som skulle hålla för 100 kilo började rangla väldigt ledset när den skulle bort till komposten. Inte konstigt att min rygg sa ifrån och jag var alldeles slutkörd efteråt! Men nu är det gjort och det kan få växa fräscht gräs när våren kommer på intågande! 
 
Ja, självfallet så hittade damen en rosa skottkärra. Vad annars?
 
På tal om fåglarna så hände något riktigt häftigt igår! Jag bör ha nämnt att jag låtit mina ruvgalna hönor ligga på ett ankägg de senaste veckorna. De har varit duktiga ruvare, men ändå kunnat lämna ägget i kylan ibland och vid ett tillfälle lyckats putta ner det på golvet från sin hylla i huset. Aldrig trodde väl jag att det skulle bli någon bebis däri. I Lördags höll jag därför på att kasta ut det, men bestämde mig för att genomlysa det innan då mitt samvete inte klarade av att vara ovetandes. Till min stora förvåning såg jag rörelser inne i ägget, varpå brudarna självfallet fick behålla sin lilla ägodel. Efter detta har jag gått noggranna rundor flera gånger om dagen för att ha koll på när det ska kläckas, utifall hönorna inte skulle acceptera att det var en konstig bebis som kom ut och picka ihjäl den lille. Igår när jag var ute på morgonen kände jag en buff i ägget och när jag kom hem efter en dag inne i stan hade skalet börja spricka. Jag slog mig därför ner med en bok ute hos hönorna och efter två-tre timmar så kunde jag vara med och hjälpa till med den sista biten på kläckningen! Vilken känsla! Puffran, som låg på ägget när det kläcktes, blev direkt förtjust i den lille. De två bor inne hos oss nu de första dygnen innan vi ska skärma av en bit åt dem ute i huset. Det är en riktigt stolt hönsmamma vill jag lova, och en inte allför o-stolt människomamma heller!
 
Här är lilla Ettan! Våran första helt egenuppfödda anka! 
Djur är verkligen fantastiska! Puffran struntar fullständigt i att inte den lille ser ut som hon - hon älskar den villkorslöst ändå och pysslar så dant med den ♥
 
 
 
 

Här kan du lämna dina avtryck!

Nu är det din tur att tycka till

Tänk på att:
-Försöka bibehålla en trevlig stämning, onödiga elakheter behövs icke!
-Det är tillåtet att fråga om man undrar något
-Desto fler kommentarer, desto större blogglust
-Jag publicerar ingen bloggreklam.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas ej)

Bloggare?

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0