You could laugh all day but you can't laugh the darkness away

Nu har jag äntligen fått komma igång och julpynta här hemma!
 
Jag har gått och haft sånadär riktiga julkänslor alldeles för långt i förväg i år, vilket är konstigt då jag innan inte varit mycket av en julfirare (eller pyntare för den delen), varpå jag fått tygla mig ordentligt för att hålla mig ifrån att börja pynta för tidigt. Men, i söndags var det ju första advent vilket gjorde det helt okej att plocka fram pyntet - som till min stora besvikelse var i alldeles för liten skala! Mycket mysig belysning hade vi dock, så ny får man riktigt mycket myskänsla när det mörknar om kvällarna. 
 
1:a advents-frukost
Lite julpynt hemma! Och Jag har även passat på att premiärbaka lussebullar utan att använda shake and bake-mix! Mycket stolt. Med en touch av anka bör nämnas - upptäckte att man visst inte ska ha ägg i smeten, men däremot fick jag i alla fall pensla bullarna med det. Ankorna skämmer ju bort oss med ägg dagligen nu, så jag har faktiskt till och med hunnit skänka bort några till min bakglada syster redan!
Pepparkaksbaket tjuvade jag lite med! Har köpt lite roliga formar från wish, som blev riktigt tjusiga pepparkakor!
 
Mysa får jag dock göra själv under veckans gång, för Jesper har återigen en period då han jobbar borta i storstadsträsket i veckorna. Det är så himla tråkigt! Speciellt när jag inte mår så överdrivet bra för tillfället. Jag är ju mest deppig hela tiden, och vill ju så gärna ha min stöttepelare hemma hos mig. Sista två veckorna har jag gått och grävt ner mig totalt. Kroppen vill inte riktigt som jag vilket har inneburit att jag nu även, förutom fotbollen, fått lägga ännu en av sysslorna jag älskar mest på hyllan - ridningen. Åh vad jag gråtit över detta (och mycket annat som följd). Mitt bäcken har ju strulat ett tag, men efter att Idunn fick tokryck för en vecka sedan har inte rida ens funnits på kartan. Hon blev helt panikslagen av oförklarlig anledning när vi tömkörde och kastade sig rakt in i mig tre gånger så jag fick några rejäla smällar i rygg och bäcken. Dagen efter fick jag ta mig grinandes ur sängen och hade svårt att gå ordentligt på hela dagen, och efter det har smärtorna suttit i ordentligt. Hon som alltid är så rar och försiktig annars. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle råka ut för något sådant med henne - vi har ju haft en så himla fin kontakt och hon har sett mig som sin trygghet. Men hon är ju trots allt en unghäst och dessutom dräktig på det, så det är väl egentligen inte konstigt att något litet hjärnspöke tog sig in i huvudet även på henne till slut.
 
Det kan väl tyckas vara fjantigt att man är alldeles deprimerad för att man inte får rida eller spela fotboll, men när två saker som jag verkligen brinner och lever för att göra försvinner från en på kort tid så blir man inte lycklig alltså. Man vet ju inte riktigt vart man ska göra av sig själv. Lite av ens identitet skjuts åt sidan och man blir lite låst i huvudet och tycker inte att mycket annat är speciellt roligt. Lite hästluft fick jag dock i alla fall i Lördags, då jag syster och Bella besökte Stockholm International Horse Show. Det var längesedan jag var på något sådant, sist i Linköping om jag minns rätt - på den tiden Darin var populär och sjöng där. Det var en riktigt rolig dag. Jag blev alldeles salig över showerna och även över klappstallet där man fick träffa massor av olika hästraser samt andra djur. Sen jag var liten har Shirehästar alltid varit mina drömhästar - men konstigt nog har jag ALDRIG träffat någon. Detta fick jag dock göra i Lördags och jag blev alldeles gråtlycklig när vi kom fram till dem. Jag förklarade för tjejen som hade den ena stora fina svarta hästen att det var min drömhäst och att jag aldrig träffat en tidigare, varpå hon tog fram henne så jag fick hälsa (ja, jag måste ju peta på ALLT). Vilken lycka! Till sommaren ska jag definitivt köpa mig en stor nallebjörn (kallblodshäst). Jag har ju drömt om det så länge, så nu vill jag minsann ta och förverkliga den drömmen!
 
Vi timade så bra så vi fick titta på Islandshästshow, och även han gå en sväng på mässan samt träffa alla djuren
 
Idag fick jag i alla fall en positiv stallupplevelse på hemmaplan. Mår lite bättre smärtmässigt, så jag tog med mig Fedra bort som fick rida Ta medan jag tog en promenad bredvid med gamle trofasta Skrugga. Supermysigt! 
 
Idag dök även våra julkort, som jag pysslat ihop, upp med posten! De ser jag fram emot att få skicka iväg
 

Our perfect companions never have fewer than four feet

Det är helt fantastiskt vad bra djur är för hälsan!
 
Jag trodde att detta skulle bli en riktig lågenergidag med tanke på att jag är förkyld med bihåleinflammation, har haft någon magåkomma under helgen som dränerat mig på energi samt jobbade igårkväll med riktigt högt tryck på akuten. Men så tar jag mig en promenad bort till hästarna och alla trötthetskänslor är som bortblåsta! Man är verkligen lyckligt lottad som har chansen att spendera sina dagar på detta vis. Eller att få bo så som vi gör, med skogen utanför dörren. Det är så rogivande att vara i naturen. Verkligen balsam för själen.
 
Ta har fått vila i en vecka då hon hade tappat en sko. Igår var Stefan dock och skodde henne varpå vi kunde ta oss en ridtur. En mycket pigg, glad och samarbetsvillig dam var det som följde med mig in från hagen. Det är så himla roligt när man verkligen märker att hon uppskattar tiden vi har tillsammans också! 
 
På tal om djur så har vi även fått två nya familjemedlemmar - kaninerna Riko och Yuki. Jag har väl aldrig varit särskilt förtjust i idén att skaffa kaniner, men då syster var i desperat behov av hjälp eftersom barnen inte hade tid eller lust att sköta om sina kaniner så fick de flytta hem till oss då vi har mycket tomt de kan springa runt på och leva livet. Jag älskar ju ändå alla sprters djur, och dessa två mysbollar är inget undantag - de fångade mitt hjärta direkt! Just nu bor de dock i sin utebur, men så fort snön gett upp med att besöka oss titt som tätt så ska jag bygga en utehage till dem på baksidan.
 
Riko är den mörka och Yuki är den ljusa
 

Mysdag!

Idag fick vi finbesök ute i skogen! Hela svärfamiljen (-svärfar) kom på besök och hängde med oss och hästarna. 
 

Till och med Sebban vågade sig upp!

Och jag klämde såklart in mystid med pussgurke-bebisarna också!
 
Mycket trevlig dag! tror vi spenderade 3 timmar ute i kylan, men det märkte nog ingen av förrän det började bli dags att dra sig mot stugan igen. Lite fika och kattmys fick lov att värma upp oss igen!
 
Efter att besöket åkt tog jag och Jesper en snabbis in till stan och åt utemat samt handlade lite godsaker inför kvällen. Nu blir det soffhäng och skräckfilm för vår del!
 
 

If you knew, knew what the blue birds sang at you, you would never sing along

Här rullar livet på i ett rasande tempo som vanligt! Men jag jobbar på att försöka vara närvarande och verkligen uppleva allt som sker under tiden. Det är väl lite av det min rehabilitering inriktar sig på mestadels - närvaron. Att sluta bara springa igenom dagarna och ligga ett eller hundra steg framåt i tiden från det jag just nu gör. Att kunna bromsa upp och bara vara i stunden. Lättare sagt än gjort faktiskt, när man som mig är van vid att ha gasen i botten konstant. Men när man väl lyckas, då känner man verkligen varför man kämpar så hårt för att nå dit! Livet blir så himla mycket mer känslorikt när man ser till att uppleva allt man gör till fullo. 
 
Har hunnit ha många fina och lugna stunder under de närmsta veckorna. Julen firades med Jespers familj, som jag trivs väldigt bra med. De är lika lugna och lätta att umgås med som Jesper, så när vi är där på besök blir man lika harmonisk själv. Jag fick även massor utav fina julklappar och kände mig faktiskt riktigt bortskämd när vi åkte hemåt. Innan dess hann vi dock även klämma in lite hemvideos från ljuva 90-talet, där jag bland annat fick se min karl hoppa barbacka på grannens ponny på deras baksida.
 
Innan jul var vi ström-, vatten- och värmelösa under en hel helg tack vare stormen Helga. På dagtid fick vi då hänga ute och svärföräldrarna och det blev till en riktigt mysig historia med bland annat lilljul och pepparkakshusbygge!
 
 
För första gången har jag fått ha en riktig julgran! Himla mysigt!
 
Nyår bjöd på trerätters ute hos Jonas och Nattis i Snövelstorp tillsammans med vänner och deras söta barn. God mat, trevligt sällskap och roliga lekar gjorde den kvällen till en riktigt mysig nyårsafton och jag som var nykter körde sedan hem efter tolvslaget så att jag och Jesper fick vakna hemma i våran säng. 

Min stiliga herre och en av gullungarna - Azaleah
 
I samma veva som det nya året startade började jag även jobba mer. Nu är jag uppe i 75% vilket jag är riktigt stolt över. Inte hade jag trott för ett halvår sedan att jag skulle vara tillbaka såhär pass nu! Det känns riktigt hoppfullt, men jag försöker verkligen tänka på att inte ha för bråttom. Jag måste ju verkligen må okej innan jag ska upp och jobba heltid igen. Och ja, än så länge går det ju fortfarande både upp och ner även om det till övervägande del är ganska skapligt. Sakta men säkert går det i alla fall framåt, och jag välkomnar varje bit med stor glädje. 
 
Jag nämnde ju rehabiliteringen tidigare. Något som varit, och är, en stor och viktig del i den är hästarna. Faktum är att det var när min KBT-terapeut (vilken guldstjärna hon är!) tvingade mig att gå till stallet minst en gång om dagen som jag faktiskt vågade mig utanför dörren på egen hand för första gången sedan jag blev sjuk. Innan var jag rädd att jag skulle ramla ihop och dö på vägen. Och vilken vändning det blev! I stallet fick jag börja träna på min närvaro med hästarna. Att bara vara med dem, känna deras lukt, deras mjuka päls mellan fingrarna och varma andedräkt mot min kind. Det gjorde så otroligt mycket för mitt tillfrisknande. 
 
Till en början var det där jag var fri från yrseln för korta stunder. Men allteftersom veckorna gick lärde jag mig att ta med mig den närvaron jag hittat där ut i det vardagliga livet. Nu går det längre och längre stunder då jag är med i stunden och yrselfri, även om det kommer bakslag.
 
Detta har även lett till att jag hunnit knyta ännu finare band till hästarna. Jag och Ta har verkligen utvecklats i ridningen då det känns som om vi båda blivit mer lyhörda för varandra. Nu rider jag henne i repgrimma (på banan kan hon gå med halsring) och sitter på min mjuka barbackapad, och hon går i form som en klocka utan att jag behöver använda handen. Underbara häst! Igår blev jag så stolt så jag knappt ville hoppa av, det är så himla roligt när man hittar rätt! Fröken gasgas kan nu även galoppera lugnt på banan utan att jag behöver hålla in henne.
 
Varför repgrimma då? Jo, dels så har jag länge jobbat på att försöka ta bort så mycket av händerna som möjligt i min ridning. Jag har alltid haft en ganska mjuk hand, men risken för att bli hård i handen när man vill få ner tempot finns ju alltid där. Jag tittade på en dokumentär när jag låg förkyld om hur bettet ligger i munnen och hur ont hästarna kan få, och det gjorde att jag kände ännu starkare för att slippa använda det. Ta är smal i munnen och får lätt kläm utav bett, därför känns det nästan självklart att försöka rida så ofta som möjligt utan. Nu när vi fått så fin kontakt så går det alldeles utmärkt utan. Skönt!

 
Repgrimma och barbackapad från Taur. Bästa köpet på länge - padden är så jäkla bekväm! Fröken känns också väldigt nöjd! Kunde nöjt mig med sidepulltränset som finns i stallet, men det åkte upp i ögonen på damen, så jag gjorde på detta viset istället :)

Cowboyhästen!
Innan satt jag på en vojlock, men då hon har så vass rygg blev det frekventa skavsår i baken!
 
Det blir även mycket pyssel och mys med unghästarna när jag är ute. Speciellt med lilla Idunn, som även hon har hittat en väldigt speciell plats i mitt hjärta (Åsas Spraekur har jag ju börjat sitta på lite då och då, men nu har vi lite uppehåll pga halkan). Vi har tränat på att ta på grimma och även tränat lite horsemanship från marken, och hon tycker det är jätteroligt. Hon kommer alltid i full fart till grinden när jag kommer till hagen, springer mig i hasorna när jag är där inne och står sedan besviket och väntar medan jag pysslar med Ta och hon väntar på sin tur att få komma in en sväng. Söta lilla häst!



Är så glad över att man har möjligheten att ha dessa fina djur i sitt liv

I övrigt så har jag varit i princip konstant förkyld de sista veckorna. Det har krävt strikt vila, vilket gör mig lite stressad gällande träningen, men det tror jag bara är nyttigt. Jag måste komma förbi dendär stressen och släppa träningskraven på mig själv. Vi har pratat mycket om det på min KBT, och hon har sagt till mig att elitidrottare (som hon ändå tycker min träningsmängd klassas som innan) ofta upplever en svår abstinenssituation och jobbig omställning när man inte längre kan uppnå samma träningsnivå. Och ja, jag hade ju svårt att erkänna det då, men träningen blev ju ett beroende. En hatkärlek som jag hade svårt att slita mig ifrån. Något jag tvingade mig själv att göra trots att jag många gånger varken orkade eller hade lust - för att jag hade mina mål och krav på mig själv. Det är läskigt hur man kan förlora kontrollen över sig själv så pass. Det jag önskar mig framöver är en sund syn på kost och träning, men det tar nog ett tag att komma dit. Varje gång jag är på gymmet känner jag hur jag börjar jaga på mig själv. Sätta upp orimliga mål samtidigt som jag ser mig själv i spegeln och får ångest över hur mycket jag tappat. Det går så fort att falla tillbaka i det gamla tänket. Men jag måste hitta någon väg ut därifrån, så enkelt är det!

In poison places, we are anti-venom

Här är det i vanlig ordning full fart som gäller från morgon till kväll! Börjar nästan fundera på om det inte är så att fröken Björkström lider av en släng ADHD, så som jag far omkring och har svårt att sitta still. Tror nog mor min skulle vara ganska snabb med att bekräfta det påståendet om hon läste detta ;) 
 
I alla fall så har jag hunnit med massor utav roligheter den senaste veckan! För det första så blev jag och Sanna klara med vårat förstautkast på examensarbetet i förra veckan, vilket kändes som en stor sten som lyftes från axlarna! Jäklar så stolt jag är över vad vi två har åstadkommit tillsammans! Nu inväntar vi bara domen ifrån våran handledare med eventuella ändringar på vissa delar, sen kan vi lämna in den färdiga versionen! Det känns helt sjukt! I och med detta har vi nu två veckors fritid, som säkerligen kommer ägnas åt plugg inför slutexaminationen samt ledarskapsuppgiften vi fått. Vi ska ju trots allt bli arbetsledare när vi kommer ut, så det kan ju vara en fördel om man vet något om hur man fyller de skorna med! 
 
Såhär har varje dag sett ut under c-uppsatsskrivandet! Min söta rosa termos har gått varm vill jag lova! Tror inte vi hade överlevt utan kaffe - och icas jordgubbar!
Jättespännande ämne - men ett helvete ändå att ta sig igenom arbetet! Nu känns det dock så "lätt" i efterhand, men det är väl för att man förträngt allt det jobbiga!
 
I onsdags tog jag en sväng till nyköping och min kära syster med familj. Den resan bjöd på idolmys, plankstek och en tripp till stallet där jag fick utlopp för min återigen överdrivna hästlängtan! Josse har ju en underbart snäll "liten" kille på 4 år som foderhäst, som just nu är under inlärning. Det var såklart riktigt kul att få provrida, men jäklar så tungriden han var! ;) Jag var alldeles genomsvettig efter 10 minuter. Där har man skillnaden på att "åka" häst och att verkligen rida aktivt. På honom gick det inte att sitta som en passagerare, för då lunkade han omkring som en älg och gjorde lite som han kände för! Jaja, ni bryr er säkert inte alltför mycket om hur det var att rida honom - kul var det för min del i alla fall! :D
 
Kolla in dedär snälla bambi-ögonen! 
Åh, vad jag längtar efter häst nu! 
Denhär lilla filuren hittade vi på vägen hem från stallet! En söt liten räv! Han satt kvar där trots att vi stannade till med bilen! Nörd-Linda blev såklart överlycklig!
 
I fredags kom Sanna hit för pluggdejt, men det blev faktiskt inte mycket av den varan! Istället blev det mysigt tjejhäng som inkluderade lite soffhäng, myslunch och skitsnack! Efter att vi ätit fick Sanna städryck (kan absolut inte förstå varför när vi har det så rent hemma :P) och i princip sanerade våran lägenhet! Det var längesedan det var så fint som efter att hon gick hem! Underbara snälla vän! ♥ 
 
Max hjälpte till med plugget...
 
Städerskan ♥
 
I helgen har jag varit på ambulansen och gästat - återigen hur jäkla spännande som helst! De körde så jäkla dant med mig dock! Somnade direkt när jag kom hem i lördags och var precis lika trött när jag kom hem igår! Nävars, skämtosido, de var hur snälla som helst och jag fick vara precis så delaktig som jag kände att jag ville! Nu längtar jag såklart ännu mer efter att bli färdig, och är ännu mer övertygad om att det är där jag vill och bannemig SKA arbeta sen! Jag gillar allt med detdär stället! Stämningen, arbetsuppgifterna, arbetstiderna - det passar mig som handen i handsken! Mig kommer de se igen, det vill jag lova! ;)
 
Skickade en liten hälsning under helgen till systerdotter Bella, som är helt fascinerad av 112-på liv och död! Får hoppas på att hon går i samma fotspår som sin moster sen!
 
Idag har vi haft sista basgruppen någonsin i skolan, vilket känns hur konstigt som helst! Nu står bara praktik, KUA (klinisk undervisningsavdelning - alla yrkesgrupper är studenter). slutexamination och att gå upp med C-uppsatsen mellan mig och min legitimation. Dags att börja fundera på vart jag vill jobba innan jag söker till ambulansen med andra ord! På tal om skolan så är jag dock ruggigt förbannad på min praktikplacering. Hamnade nämligen på ålderdomshem under sista praktiken, och vi kan väl konstatera att det möjligtvis är så långt ifrån vad jag vill pyssla med som man kan komma. Riktigt tråkigt att behöva spendera sista praktikmöjligheten där! Har redan försökt med att få byta, men de är lite jobbiga med mig på skolan! Ska tjata lite till och se om det ger resultat, det är ju ändå det jag gör bäst liksom....

Your voice is all I hear somehow, calling out winter

För att fortsätta ytterligare på mystemat så har jag haft ett par riktigt härliga dagar på sistone!
 
I söndags hade jag och frugan en heldag tillsammans, vilket jag faktiskt knappt kan minnas när vi fick ihop senast då både han och jag har haft fullt upp med allt möjligt under de sista veckorna! Desto mysigare när det hinns med, helt enkelt :D! 
 
Vi startade faktiskt denna dagen ute i stallet, där jag tog mig en mysig ridtur på herr bus ute på fältet och Mange passade på att fota oss lite under tiden. Tråkigt nog blir det ju mörkt alldeles för fort om dagarna nu, varpå det hann skymma för mycket för att få bra kvalitet på korten. Men trots det är det riktigt kul att ha fått lite bilder på mig och buspellen :)
 
Lite mysgalopp på gärdet! :) Herrn var dock lite trött på att springa här, så jag fick driva på honom ordentligt haha (därav min fina positionering av foten :P )
Trötta kämpar!
 
 

What you give will always carry you

Igår var jag faktiskt ledig, och i sedvanlig ordning så passade jag då på att boka upp mig från morgon till kväll varpå jag fick stressa runt som en skållad råtta för att hinna med allt jag tagit på mig ;) Att jag aldrig lär mig! 
 
Först ut var i alla fall gymmet, tillsammans med ett gäng glada träningskamrater! Efter det blev det till att snabba sig hem, vinka av frugan som skulle åka och jobba och sedan göra sig snygg och skynda iväg för att möta upp storasyster som i veckan är utlånad till ett av apoteken här i stan. Kom på mig själv med att bubbla utav stolthetskänslor när jag klev in där och såg henne. 27 år och apotekschef (just nu på två ställen till och med), det är fasiken inte illa pinkat! Tur att man har en fin förebild i familjen, för henne ser jag verkligen upp till! Hon fick därför äran att bjuda mig på lunch, vilket inte var alltför otrevligt ;) Riktigt skönt att få lite "familjetid", då jag inte sett mycket utav dem under de senaste månaderna.
Passade på att handla en ny, fin klänning när jag var på lunch! Ska ju på tjejkväll på Lördag och har inte burit klänning på alltför lång tid, så jag tyckte det var läge att handla en ny... Och jag ska nog inte ha vit BH under ;)
 
Då jag var lite stressad bestämde jag mig för att vara slö under dagen och skippa att promenera mellan mina destinationer, vilket såklart blev en lite dyrare historia än det var tänkt då jag upptäckte på bussen att jag hade glömt mitt busskort hemma! Typiskt mig! Då jag hade svängt förbi skolan på hemvägen lyckades även min bussbiljett gå ut precis, varpå jag fick promenera hem och pinna på ordentligt för att hinna påbörja min rapport (Läs: somna med papprena i hand i soffan) innan Linda kom och hämtade mig för att åka ut till stallet.
 
En riktigt mysig tjejkväll fick vi i alla fall därute! Linda, jag och Jennifer åkte ut tillsammans och red ute i mörkret på banan, snackade skit och käkade godis! Jag trodde i förväg att jag skulle få sitta löst i sadeln under hela ridpasset då Hero stått i nästan en vecka, men han var så foglig så för en gångs skull, om man bortser från att han sprang runt som en älg med huvudet rakt upp i vädret under de första 10 minuterna. Ställa sig på min tå lyckades han också göra, klantarslet. Eller, när jag tänker efter var det säkert med flit bara för att hämnas för att jag stod och spolade av hans leriga fötter. Skitunge! ;) Blå och fin är de idag i alla fall, och jag grinade som ett barn när Mange råkade sparka till den i soffan igår. 
 
 
Nu ska jag göra mig iordning för mina sista två pass på sjukhuset! Fy så sorgligt det är, samtidigt som det ska bli skönt att få ha lite mer fritid. Går kväll idag och börjar sedan direkt imorgon bitti, så det känns ju ungefär som ett och samma pass! 
 
Förra passet var jag en god klasskamrat och lät min medstudent träna pvk-sättning på mig samtidigt som jag gav lite tips och råd :) Lite intressant att få se det hela från andra sidan! :)
 
 
 

Tore away the veil of weakness

Idag har jag haft en såndärn riktigt skönt kravlös ledig dag! :D
 
Det är inte ofta jag lyckas med detta, då jag nästan alltid passar på att boka upp mig i förväg på saker då jag vill hinna med så mycket som möjligt på min lediga tid. Idag var stallet det enda inplanerade, och det är ju inte direkt ett jobbigt inslag! Viss frustration ledde det ju dock till en stund! När jag var ute i söndags gick det så himla bra att rida. Hero var supertrevlig och samarbetsvillig hela tiden, och man märkte att han tyckte att det var kul. Idag var vi tre hästar på banan samtidigt och han var så himla ofokuserad. Till det lades då också till att jag blir så nervös när jag rider på banan framför Linda, för att hon är så duktig och jag känner att jag inte når upp till samma nivå. Resultaten blev alltså en lite för mesig ryttare, och en ofokuserad häst som inte riktigt förstod vad den som skulle sitta uppe på ryggen och styra ville. Fick i alla fall hjälp av Linda på slutet, och när jag då hoppade upp och red en sväng själv på banan efter det så kändes det med ens mycket bättre! Jäkla prestationsångest som ska sätta sig i vägen!
 
Nu på kvällskvisten har jag legat i soffan och småsovit varvat med att titta på djurakuten och Dexter! Så himla skönt att bara göra ingenting för en gångs skull. Tror nog faktiskt vid närmare eftertanke att jag ska återgå till det nu ;) 
 
Godnatt ♥
 
Pussgurkan!

Bored!

Idag har jag inte fått ett vettigt dugg uträttat!
 
Det var väl i och för sig på så vis jag i förväg nästan hade hoppats på att helgen skulle utspela sig då jag ville vila upp mig, men det resulterad eju bara i att jag blev stressad och rastlös. Jag kom iväg hemifrån unde rnågon timma dock, när frugan vaknade efter nattjobbet, och inhandlade ett par nya ridstövlar - som planerat! Det sved väl lite i snåljåpshjärtat i mig, men jag är så himla nöjd än så länge så det får det bannemig vara värt! Det är garanterat de finaste ridstövlarna jag någonsin ägt! Och skönaste! de är ju liksom snygga och smidiga, samtidigt som de är varmfodrade! Toppen! :D
Här står de snyggt uppställda och torkar efter att jag sprayat impregnering på dem ;) De måste ju hålla också! :P
 
Det blir att inviga dem under morgondagen! Eftersom frugan för några timmar sedan återigen åkte iväg på nattjobb så fick jag minsann stå ut med att vara ensam en stund till innan jag kommer iväg till stan, där jag ska möta upp Jocke och Linda & co för lite käk! :)
 
 
 

When the moon smiles down at me, and bathes me in its light

Nu är tentan skriven, men jag är tråkigt nog inte mindre nervös för det! 
 
Det snurrar alltid så mycket funderingar i huvudet efter just läkemedelsräkningen, och trots att jag räknade allting 2 ggr så är jag fortfarande rädd att jag gjort en tabbe! Minsta lilla kommatecken som har placerats fel kan ju vara skillnaden mellan godkänt och kugg, så det finns ju inget utrymme för att klanta sig! Nåväl, jag kan ju faktiskt inte göra mycket annat nu än att vänta, och jag vet ju att jag brukar lugna ner mig efter någon dag i alla fall!
 
Nog tentatjatat! Nu lämnar vi det bakom oss och siktar framåt! På måndag börjar ju praktiken och då vill jag vara närvarande i nuet och ha full fokus på mina patienter och allt som har med dem att göra! Är så himla peppad på att få komma ut och göra det jag tycker är roligt igen! Äntligen får man släppa böckerna i några veckor!
 
Först ska jag dock ta helg, och det ska minsann bli en stress- och måste-fri sådan! Har två saker inbokade i nuläget och det är gym söndag samt ett besök till Hööks eller någon annan ridsportbutik då jag verkligen MÅSTE ha nya skor/stövlar att rida i. De jag har nu fungerar inte alls, jag bara glider omkring i stigbyglarna då det inte finns något grepp i de och jag kanar fram och tillbaka längs sadeln då strumporna gör att det blir halt. Chaps + skor alt ridstövlar skall alltså inhandlas omedelbart, för dethär är riktigt pinsamt. 
 
Var ju ute i stallet med Linda igår och red då Hero på banan. Denna gång var han lite mer foglig, men jagv ar ju inte med för fem öre. Dels var jag disträ för tentan och dels var det skoproblemet, så stackars busungen visste nog varken ut eller in efter ett tag. Tycker han var riktigt snäll och duktig ändå, med tanke på vad han hade för clown på ryggen ;) Blir ju så himla nervös med när jag ser hur fina Linda och Aldiva är när de struttar omkring på banan. Så ska jag sitta där och klanta till det! Typiskt! Tur för min del att det var mörkt ute hihi!
 
 
 

Dexter-time!

Hej och å! Nu är jag sådär alldeles overkligt trött och kommer säkerligen slockna på sekunden då jag slänger mig i soffan efter att ha plitat ner mina memoarer här ;)
 
Direkt efter skoland blev det paketöppning, då jag fick ett paket från Celsius med mycket uppskattat innehåll! Nu har jag både snygga linnen att träna i samt en långtidsförbrukning av deras goda drycker! :D Väldans massa tack! :D Efter att ha stoltserat runt härhemma i ena linnet en stund, samt pluggat lite läkemedelsräkning inför fredagens tenta, åkte jag tillsammans med Linda ut till stallet.
 
Herr bus var verkligen envis idag, och ville inte riktigt samma saker som jag ;) Till en början var han faktiskt foglig och lite lättare att försöka jobba med, men sedan kom det in en annan häst på ridbanan och då blev det andra bullar! Han blåste upp sig och skulle strutta runt där som en stolt tupp och ha stenkoll på nytillskottet. Gärna skulle det vara lite fart på det hela också och höööööga kliv så han skulle se lite extra häftig ut ;) Så jäkla söt var han, men det var ju inte riktigt det vi var där för att få gjort så att säga ;)
 
Nu ska jag faktiskt slänga mig i soffan och se på Dexter! :)
 

Lately everything is hazy, but I know what's true

Kan inte förstå vad det är för fel på min kropp i dagsläget! Jag kan verkligen inte sova ut om morgnarna!
 
Varje dag jag har varit ledig/haft sovmorgon har jag ändå vaknat alldeles för tidigt för mitt eget bästa! Idag tog det nog ändå priset - jag vaknade utav mig själv, pigg och utvilad klockan 06.20... PÅ EN LÖRDAGSMORGON! Nä, så kan man inte ha det när man förväntat sig att man ska kunna ligga och dra sig lite! Imorgon hoppas jag på att jag sover lite längre, dagarna blir så förfärligt långa om man vaknar så tidigt. Det kan väl vara positivt i annat fall, men just nu vill jag bara ha onsdag! På onsdag kväll får tiden dock gärna bromsa ordentligt, så att jag får njuta av min mans sällskap ordentligt innan jag åker iväg till Uppsala över helgen!
 
Jag har å andra sidan hållt mig sysselsatt fram tills nu! Började dagen med ett gymbesök tillsammans med Linda! Därefter åkte vi förbi Hööks och handlade lite småplock (Linda stod för det mesta utav handlandet - jag köpte ett par thermoleggings och en regnponcho), vidare in på Maxi och sedan ut till stallet. När vi kom fram hade regnet, som strilat ner hela förmiddagen, upphört och vi beslutade att vi trots allt inte behövde inviga våra nya regnpochos. Trodde vi ja ;)! Lagom tills vi kom ut på första fältet så började det småregna, och vips så öste det helt plötsligt ner! Det fortsatte regna under hela ridturen, och slutade först när vi kom tillbaka till stallet igen. Typiskt! Som tur var så var lilla bus-Hero världens gullunge idag, och gjorde knappt en antydan till att hitta på knasigheter, så jag var riktigt nöjd ändå! :D
 
Fördelen med regnet var att det var så otroligt skönt att få krypa ner i ett varmt och härligt bad när jag kom hem! Där låg jag och filosoferade en bra stund, och klev upp precis lagom till att jag fick Skype-samtal från frugan! :) Nu när jag fått lite ny energi från honom ska jag passa på att försöka få lite pluggande uträttat, jag har ju varit duktig och sparat på det till helgen - smart som jag är ;)
 
 
Damp-Lukas ;)

RSS 2.0