Sommartjatter

Nuförtiden går dagarna lite fortare än då jag låg hemma och klagade på att veckorna sniglade fram och jag var rastlös. Vi är redan mitt inne i sommaren, trots att vädret ger en helt annan känsla, och jag själv är så uppe i mammaliv, träning, hästpyssel och vardagsplaner att jag knappt hinner notera att veckorna rullar förbi i ett rasande tempo. Men jag hinner njuta av tillvaron för det mesta ändå! 
 
Jesper har varit hemma med oss de senaste tre veckorna, vilket har gjort dagarna ännu lite trevligare på hemmaplan. Arin är ju en riktig liten pappagris, varpå han verkligen njuter av att ha honom hemma även på dagtid. Trots ledigheten har vi dock inte gjort alltför många utflykter. Det är faktiskt väldigt skönt att bara hålla sig hemma under sommartiden också, vi bor ju ändå på så vis att det inte krävs mycket annat när vädret är fint. I torsdags åkte vi dock iväg på en liten dagsutflykt nedåt i landet tillsammans med Emelie och Morgan. Jag fick äntligen besöka älgparken som jag tjatat om i så många år, och det var riktigt häftigt att få pussas och kramas med dessa majestätiska djur. Dock var jag inte beredd på hur mycket de dreglade! Vi passade även på att göra ett stopp på en lantgård i vimmerby där vi åt lunch och klappade lite djur innan vi sedan for hemåt. Självklart fastnade vi dock i kö efter en olycka på vägen hem, folk kan ju verkligen inte bete sig i trafiken nuförtiden. Man blir lika trött varje gång man sätter sig bakom ratten.
 
Min nya pojkvän! Stor och ståtlig!
Fina sällskapet!
.
..och superfarsan!
 
I övrigt har påhitten för min del mestadels bestått av gymbesök, hästpyssel och umgänge med vänner och familj. Har numer fått klartecken att träna efter förmåga, vilket känns både roligt och bra! Kroppen jobbar ju på ganska bra själv med. Jag samlade ju på mig så otoligt mycket vätska under graviditeten och sista gången jag vägde mig var någon vecka innan han kom, och då var det 25 kg extra jag gick och bar på. De är nästintill ett minne blott nu. I tisdags försökte jag mig dock på att delta lite smått på fotbollsträning då jag saknade både laget och att få sparka boll. Det kändes inte helbra i kroppen trots att jag undvek att springa, så det får vänta lite till. Så länge har jag gymmet, promenader och hästarna! 
 
 
 
På hästfronten kan jag ju tillägga att det hänt en hel del! Idunn fölade i förra veckan, och ut kom en liten brun dam som är sockersöt! Nu väntar jag ivrigt på att Ta ska ploppa ut sin unge, och det är nog dags i dagarna här då hon igår hade fyllt ut sina ljuver! Tänk, för 16 år sedan sprang jag och busade med Ta när hon var fölis, nu får jag snart busa med hennes lilla krabat! 
 
Lilla Idunn! Hon som egentligen inte alls är en kramhäst. Nu verkar hon dock ha saknat att umgås, för hon har varit en sån himla kramfia på sistone!
Här är lillbebis bara någon timme gammal
inget är som väntans tider. Och väntar och väntar det gör jag! Hoppas så innerligt på att kunna vara med när det är dags!
 
Jag får ju faktiskt rida igen nu också! Något som jag desvärre inte kunnat komma igång med pga damernas dräktigheter. Vi tajmade lite fel helt enkelt! Kan erkänna att jag haft rejäl panik över att spendera en sommar i princip hästlös och har varit både ledsen och frustrerad, men lösningen var närmre än jag trodde! Medan damerna går med föl får jag dels låna systers kompis häst, då hon är gravid och inte kan rida, och även våran grannes nordsvensk som jag ska bort och prova rida för första gången imorgon! Det löste sig ju riktigt bra ändå, och jag som saknat att rida storhäst får det begäret stillat också! 
 
 
Vackra Akribel! Red honom för första gången i måndags. Vilken härlig känsla det var att få komma upp i sadeln igen!
Sisdårä lagom stor åt lilla mig. Tror han mäter runt 170 cm i mankhöjd.
 
I övrigt på djurfrionten har vi fått två "små" tillskott. För några veckor sedan kläcktes ett av äggen vi fick i utbyte mot ankorna, så nu har vi en lite ayam cemani-kyckling som springer mamma Anki i hasorna. Otroligt häftig  liten fågel! Jesper har döpt henne till Snickers, i Jejjes ära (damen kan leva med det som föda).
 
Alldeles nykläckt! Nu är hon lite större dock, men det har jag tydligen inte tagit någon bild på!
 
Nytillskott nummer två är Rickard! En vän till mig fick honom i skojpresent på sin födelsedag, varpå han inte hade någonstans att göra av honom. Istället för att slaka kraken körde han hit honom och gjorde damerna alldeles stormförtjusta. Han har rotat sig bra i flocken, och jag som första natten trodde jag skulle bli galen när han började gala kl 3 har vant mig vid ljudet och märker inte av honom längre. Sen är han ju lite tystare när han inte är orolig längre också. 
 
Här har ni snyggingen! Han hette Goliat förut, men vi ville ha ett eget namn på herrn
En av de nöjda damerna! 
 
Rickards främsta kompanjon, han och Sleppo strosar runt och hittar på hyss tillsammans om dagarna
 
Jag har faktiskt hunnit jobba också! Ett nattpass på Bråvalla blev det för min del, och det var riktigt roligt! Jag blev faktiskt inte alls så trött som jag hade väntat mig under natten, och hade roligt sällskap, så timmarna flöt faktiskt på ganska snabbt. Tycker det är så himla roligt att få komma ut och jobba på andra ställen än inne på akuten. Även om man i princip gör samma sak så blir det kul med miljöombyte. Har även tagit på mig lite pass under vargarnas hemmamatcher i sommar, så då får jag tuta lite ambulans också!
 

 
 

Det är väl på tiden...

Det är fantastiskt hur mycket livet kan hinna ändras på en månad, från ett inlägg till ett annat.
 
För en månad sen (på dagen i fredags) kom våran son till världen och gjorde at livet fick en ny innebörd i en handvändning. Man har ju hört förr hur alla ens prioriteringar ändras sekunden man får barn, men jag trodde faktiskt inte att det skulle bli en sån markant skillnad. Jag har inte känt någon lust alls att sätta mig vid datorn. Dels för att jag bara velat spendera tiden med min familj, och dels för att det jag mestadels gör är att umgås med Arin (och Jesper såklart) och faktiskt inte har sådär överdrivet mycket annat att skriva om. Honom vill jag dock varken hänga ut i text eller bild på varken blogg eller övriga sociala medier då vi inte vill exponera honom på internet - det är något både jag och Jesper varit bestämda med sedan vi fick veta att jag var gravid.
 
Han är en frisk och välmående kille - annat har det varit med mig under och efter förlossningen (och att vi hade en rumsgranne som snarkade det värsta jag någonsin hört!). Jag var faktiskt väldigt lugn i förväg. Säkert alldeles för kaxig för mitt eget bästa. Jag såg det hela som en häftig upplevelse och var riktigt nyfiken på hur det skulle vara. Det visade sig att det inte alls var så häftigt som jag föreställt mig. Efter att ha gått med förvärkar en hel dag drog de plågsamma förlossningsvärkarna igång på kvällen nästan på pricken två dygn innan han äntligen kom ut. Jag låg hemma och kved hela natten med täta värkar, innan vi på morgonen fick komma in på kontroll. Där hade inget hänt, och jag fick åka hem över dagen för att komma tillbaka på kvällen om inget ändrats. Jag pinade mig igenom hela dagen hemma med tiden vi satt ut som målbild för att orka - detta helt utan smärtlindring då de inte kunde erbjuda mig någonting pga att jag inte tål morfin. På kvällen kom vi åter för kontroll, men återigen hade ingenting dragit igång varpå vi fick sova kvar på förlossningen. Sova var nog fel ord, då jag hade en av de värsta nätterna jag varit med om. De försökte ge mig läkemedel för att stoppa värkarna, men det gjorde ingen skillnad. Värkarna fortsatte och jag hade så ont och kunde inte bli hjälpt på annat vis än med varma duschar/bad och akupunktur som inte hjälpte, och framåt morgonen var jag så slutkörd och uppgiven att jag inte visste vart jag skulle ta vägen då de återigen undersökte mig och ingenting var på gång. Mina räddande änglar var barnmorskorna som gick på dagpasset och kom in och berättade att de skulle sätta en tidig EDA och sedan sätta igång mig. EDAn kom på plats, men kunde inte hjälpa mig fullt ut då de inte vågade använda det smärtlindrande läkemedlet, utan jag fick nöja mig med lokalbedövning.
 
Resten av dagen är lite av en dimma. Dels pga att det blev en sån tung dag och jag var så slutkörd, dels då jag andades lustgas som en tok. Jag minns vissa fragment. Jag behövde inte bli igångsatt. Däremot stannade det av igen under dagen, och han ville verkligen inte komma ut! Jag minns att jag fick panik vid 17-tiden, att Jesper var ett sånt fantastiskt stöd, att jag trodde att antingen bebisen eller jag skulle dö och att rummet var fullt med både läkare, barnmorskor och undersköterskor, att EDAn släppte helt på ena sidan och att jag bara skrek och bad om att de skulle hjälpa mig få ut honom - och det gjorde de minsann. Jag vet inte hur många armar jag hade upp i pullverket, men jag minns att några hängde på magen och att läkaren nästan åkte ner i sängen när hon skulle agera motvikt så jag hade något att dra i. Jag kan inte beskriva med ord vilken lättnad det var när vår stora grabb äntligen kom ut vid 21-tiden. Då försvann allt annat för en stund.
 
Jag sov inte på två nätter efter detta pga att jag hade sån ångest efter förlossningen, men sen var det bara glädje som präglade tillvaron. Dock hade jag så konstigt ont. Jag klarade inte ens av att röra mig i sängen själv, kom varken upp eller ner själv och var riktigt hängig. Vi fick vara kvar i tre dagar pga detta, och när vi väl kom hem var det riktigt jobbigt att orka med. Två dagar efter att vi kommit hem fick jag en frossattack på kvällen. Jag ringde in till BB och de trodde att det var en vanlig reaktion på att amningen kom igång. Dagen efter var jag inne i affären och fick ett sånt hugg i magen att jag höll på att svimma. Detta satt i ända fram tills vi kom hem, och byttes då av utav ännu en episod med frossa. Denna gång upptäckte jag att jag även hade feber, men lydde fortfarande rådet jag fått kvällen innan och gick och la mig med febernedsättande. Jag vaknade på morgonen med en ännu värre episod frossa, och mådde fruktansvärt dåligt. Jesper fick bädda ner mig i dubbla täcken och krama om mig hårt, men jag frossade så hela jag skälvde ändå. Denna gång hjälpte inte alls febernedsättande, men jag som inte ville vara till besvär och ringa igen trots att de sagt att det troligtvis var amningen valde att avvakta lite till. Vid lunchtid var det dock ohållbart. Jag satt då med tredubbla lager kläder, vinterjacka, mössa och duntäcke och frossade med över 40 graders feber trots febernedsättande. Vi fick då komma in och det konstaterades att jag hade någon rejäl infektion i kroppen, något jag egentligen förstått själv regan då jag börjat frossa kvällen innan. De kunde dock inte riktigt reda ut vart. Först hade de fokus på mina urinvägar och njurar, men kom efter något dygn fram till att det var i livmodern. Jag låg inne fram till mitten på helgen med intravenös antibiotika, och då mitt infektionsvärde gått ner fick jag äntligen komma hem med tablettbehandling i 10 dagar. Trots detta mådde jag dåligt i ytterligare en vecka, och det känns som lyx att idag kunna vara ute på promenader och faktiskt ha orken att göra saker! 
 
Nu mår jag äntligen bra och får njuta av mitt nya liv. Vi har haft vädret med oss sista veckan, vilket har gjort tillvaron ännu lite bättre. Dagarna flyter på när Jesper är och jobbar med små utflykter och även lite hemmamys. I torsdags tog vi en sväng till IKEA tillsammans med min Emelie, igår njöt vi hela dagen i solen innan Jesper åkte in till stan med grabbarna och idag har Danne varit här och grillat med oss i solen samtidigt som mamma kom på besök. Riktigt härligt! 
 
 
 
Tar man inte i så man skiter ner sig kan man ju ta i så man pangar blodkärl i ögat istället! Två dagar efter förlossningen var hela ögonvitan röd (aka mörtöga som pappa så fint kallade det), sen har det tagit ganska lång tid för det att försvinna. Nu återstår bara en prick, så jag slipper gå runt och skrämma slag på folk.
Obeskrivligt skönt att kunna komma utanför dörren igen. Jag hade verkligen saknat frisk luft
.. och att besöka stallet! Som jag har saknat damerna! Ta - som annars inte är den mest kramiga hästen - verkar ha saknat mig med, för det blev kramkalas när jag kom in i hagen! Nu väntar jag spänt på att det ska bli Juli så att fölen tittar ut. Ta's föl har jag redan bestämt ska bli en svartskäckhingst. Han ska heta Gimli tycker jag, och så ska han och Arin bli ett riktigt radarpar. Ja, det är ju självklart att grabben ska bli hästpojke ;)
En liten roadtrip med sonen och bästa vännen - helmysigt! 
Den första ordentliga promenaden blev av i fredags! Äntligen känns det bra i kroppen att gå lite längre och med lite mer tempo. Innan har jag tagit det väldigt försiktigt. Som tur är så har jag inte gått sönder någonstans i kroppen, varpå jag kunnat komma igång och träna lätt och anpassad styrketräning på hemmaplan. Otroligt skönt att få använda kroppen igen, som inte alls känns så klen som jag väntat mig. Å andra sidan tränade jag ju regelbundet under hela graviditeten och var till och med på gymmet på min beräknade förlossningsdag, så det kanske inte är så konstigt!
 
Jag hade inte alls tänkt mig att jag skulle skriva så mycket om förlossning och dyikt - jag vill inte vara en sån som tjatar om sin graviditet. Men det hjälper nog till med bearbetningen att skriva av sig lite - här är det nog mestadels jag som läser och tittar tillbaka ändå. Dock har det mesta fallit i glömska nu och jag har så mycket positivt att fylla på med att det känns lite oväsentligt att jag hade det tufft. Huvudsaken är att vi fick ett friskt barn. Något positivt jag dock tar med mig är att vi hade så underbar personal vid vår sida. Vi hade en barnmorskestudent som ansvarig för oss, och det var nog det bästa som kunde hända. Hon var så fantastiskt lugn och duktig och hade tiden att vara hos oss hela tiden, varpå hon blev en sån stor trygghet utöver Jesper.
 
I övrigt tror jag inte att det hänt så mycket spännande. Vi har sålt ankorna då vi inte riktigt kände att de blev stimulerade nog. De verkade rastlösa och Lotus gav sig på och bråkade med hönorna, så nu har de fått åka hem till uppfödaren där de får det lite mer anpassat för dem och en större flock. Av henne fick vi ägg att lägga under anki, som vi hoppas på att det kommer dyka upp någon kyckling ur under de närmsta dagarna så att hon ska släppa sin ruvningsmani. 
 
Detta kan nog vara det längsta inlägget jag skrivit på länge, vi får se om någon tar sig igenom det. Det var det knappt så jag själv gjorde, så nu ska jag ta mig till köket och tanka på med lite ny energi! Godnatt!
 

You've mastered the art of deceiving me now

God kväll från snorstugan i Kolmårdsskogen!
 
Här är vi snart inne på tredje förkylningsveckan, vilket verkligen börjar ta ut sin rätt på både kropp och psyke! Dels är jag urless på att vara toktäppt i näsan konstant, och dels har kroppen sagt ifrån fullständigt och jag orkar knappt ur soffan stundtals. Energin är som bortblåst! Jag tror att förkylningen blev lite för mycket nu med allt annat som händer i kroppen sista veckan innan man ska föla, och därav har det blivit total shutdown helt enkelt. Jag önskar att jag kunde vara frisk i luftvägarna så att jag kunde träna mig till lite energi, men gymmet är ju verkligen ajabaja när man mår på detta vis, så det har på sin höjd fått vara promenader som stått för energiåtervinning och motion de sista veckorna. 
 
Baka kan man också göra för att ge sig själv lite plåster på såren (eller när man har för mycket ägg i kylen). Här blev det jordgubbs- och blåbärsmuffins. Och min bästa vän Martin är såklart på tvn. Tror äntligen hemma står på var och varannan dag här när jag är i lågenergimode.
... Annat som fungerar när man tycker synd om sig själv!
Tur är det väl för mig att vi har sådan vacker natur att vistas i. Promenader blir ju inte helt fy skam då. Sista landade på drygt en timme och jag var alldeles sjöblöt i svett efteråt. Det är inte lätt att vara tjock! Tur för mig att det är övergående.
 
På den positiva sidan så fick vi underbara besked i förra veckan: Jordbruksverket har släppt skyddsnivån och det är numera fritt fram att låta fåglarna gå lösa i trädgården igen. Och vilka glada fåglar vi haft sedan dess! Nu när jag är hemma (oftast större delen av dagarna) kan de gå lösa mycket - och de älskar det såklart! Jag ska väl inte påstå att jag är missnöjd direkt. Älskar verkligen att se tomten fylld av glada djur och att mötas av dem när man kommer utanför dörren. 
 
Sleppo är lite ensam i sin sort ute på äventyr. Anki ligger ju och surar inne i huset och Puffran är ju mamma och går inhägnad med sin lille bebis. Men hon springer nöjt och leker med både kanin, katter och ankor - så det går ingen nöd på denna kavata dam!
våra tre ligister 
Denna herre har ju dock inte varit instängd, utan kan hoppa in och ut i fågelhägnet som han vill. Dock är han lite extra glad när han kan leka med fåglarna även utanför buren. Mest vill han dock chilla i solen!
"är det någon hemma?"
Lillefis växer så det knakar, men vill inte gå många decimeter ifrån sin mamma. Än så länge är hon för liten för att få gå med de stora ankorna eller fritt ute, så de får vara inhägnade ett tag till
... Här fick duon dock komma ut under en bevakad stund.
 
Även denhär filuren får komma ut och sträcka på benen lite. Dock i sele än så länge.
En riktig "liten" charmör har vi hittat! Dock misstänker jag att han kommer att bli gigantisk! Han är bara knappa 15 veckor och redan en riktig bjässe. Han och Yuki har fått träffa varandra under kontrollerade omständigheter med blandat resultat. Det är både bus och slagsmål.
 
Jag har faktiskt inte bara fikat och lekt med djuren på hemmaplan - jag har faktiskt fikat och lekt med kompisar på bortaplan också! I helgen blev vi överraskade med ännu en babyshower ute hos svärföräldrarna när vi trodde att vi skulle åka dit för att grilla. Mycket roligt och uppskattat! Har även besökt Halvars tillsammans med min syster! Jag har tjatat sedan jag såg att de öppnade, men har inte lyckats få till timingen med sällskap och väder, varpå jag fått vänta! I Måndags lyckades vi dock äntligen i samband med en hundpromenad, så ingen var lyckligare än jag när jag fick frossa i godisglass! Även igår hann jag mellan dipparna i måendet få in lite roligheter. Besökte då Arbis på kvällskvisten tillsammans med Lollo och Nettan, där vi åt mat och var med på deras filmquiz! Vi var väl inte direkt jätteduktiga, även om jag ville tro det i förväg då jag anser mig själv vara filmnörd. Det var lite för mycket indiefilm och gammalt trams för min smak, så vi fick väl ungefär hälften rätt. Men roligt var det ändock!
 
Glass som smakar ferarribilar och fizzy pops - går det att hitta godare?!
 
Jag måste ju tillägga att jag har världens bästa stöd i mitt mående just nu. Jesper vänder sig verkligen ut och in för att göra tillvaron drägligare för mig, trots att jag är så trälig i humöret ibland att jag bara vill kräkas på mig själv. Det tär ju lite på en att både må dåligt och vara rastlös och frustrerad. I Tisdags tog han med mig på bio och en bit mat på stan efter jobbet - detta trots att han hatar musikalfilmer och att han heöst av allt bara vill hem och vila när han jobbat om dagarna. Man får väl erkänna att man känner sig väldigt lyckligt lottad ♥ 
 
Idag har jag mest legat och beklagat mig i soffan dock. Men jag antar att man får acceptera sådana dagar också ibland - även om fröken vill tro att hon ska orka vara på topp 24/7. Lite pyssel ute har jag fått gjort, samt bakat bröd och ananaspaj till Dannes kaffebesök på eftermiddagen. Nu tänker jag faktiskt avrunda kvällen framför Face off och sedan en skräckfilm!
 
 
 

Vårkänslor ♥

Här har det rådit sjukstuga sedan förra veckan! Både Jesper och jag har dragit på oss en rejäl mancold som inte alls verkar vilja göra ett kortvarigt besök, trots våra försök till att vitamin- och solboosta oss bäst vi kunnat. Vi har kokat ingefärsshots, druckit gurkvatten, frossat i frukt och grönsaker samt försökt sitta ute och fånga lite solstrålar - men trots det hostar jag nästan bråck på magen (mild överdrift, men det känns som om magen ska slitas i två delar stundtals) fortfarande och har bihålor som är täppta till tusen. Typiskt bra timing - som vanligt! 
 
Det rensar i alla fall upp för stunden - och smakar inte helt illa heller!
 
Jag har fått acceptera soffläge i lite högre dos än vanligt, men det har inte gjort mig något då jag spenderat denna tid både med film, serier och lite läsning. I Fredags lyckades vi hitta en riktig höjdare i filmväg - Why him. Jag trodde att Emelie lurat på mig att se en chick flick-komedi, men oj så fel jag hade. Den var vansinnigt rolig, och jag som redan hade ömma magmuskler efter hostandet fick halvgråta stundtals för att det gjorde så ont att skratta! Helt klart värt det dock.
 
Förkylning till trots så har jag dock även kunnat vara aktiv periodvis och då passat på att fira systerdottern som fyllt 8 år, pyssla ute hos djuren, grilla, fika och luncha med Jesper ute i solen och sist men inte minst fått en babyshower av mina fina vänner! Det var verkligen något jag inte hade väntat mig att någon skulle ordna för mig - jag som alltid tänker att ingen orkar lägga för mycket energi på denna intensiva dam - men det blev om möjligt mycket roligare att faktiskt få uppleva det! Är tacksam och nöjd ♥
 
Bellas födelsedagstårta - min syster vet inga gränser när det kommer till att anstränga sig med bakandet 
 Jag har tvättat klädseln och gjort iordning utemöblerna, något som katterna nog uppskattade mest!
Dante är så kär i sin renfäll
Premiärfika på altanen
Vi handlade med oss glass och satte oss nere vid sjön hos oss en stund - varmt och vackert!
Lillefis växer och utvecklas snabbt! Jag har gissat att det är en liten flicka (kolla dedär ögonen liksom), men vi får se vad det blir!
En riktigt social och nyfiken krabat är det - famnen är bästa stället!
 
Anki är lite avundssjuk på att Puffran får vara mamma, men hon får hålla sig till tåls tills vi har en tupp - sen ska även hon få uppleva babylyckan. Den vi skulle hämtat förra helgen var halt samma dag som vi skulle plocka upp honom, så vi får se om han bättrar på sig eller om vi måste hitta en annan.

They are the ghosts of innocence that have awoken from my dreams

Nu skulle jag nog kunna påstå att jag på riktigt har rotat mig lite i att vara hemma om dagarna - hör och häpna! 
 
Det kan förvisso ha med att göra att jag far och flänger från morgon till kväll och har lyckats hitta saker att göra, men oavsett så är resultatet detsamma - jag har inte samma ångest längre! Mycket bra om ni frågar mig! Tydligen har just den biten troligtvis satt sina spår dock då jag ligger och gnisslar tänder om nätterna såpass att jag fått någon dysfunktion i käken varpå jag inte kan stänga munnen ordentligt. "Det kan väl du aldrig" tänker säkert ni, och hänvisar till att den går i ett kör i vanliga fall, men denna gång är det faktiskt bokstavligt talat - bettet går inte ihop! Efter ett besök hos både läkare och tandläkare de sista två dagarna så hoppas jag dock på att vi ska kunna råda bot på detta snart så att jag kan äta obehindrat igen! 
 
För att återgå till de mer trevliga inslagen på vardagen så hade jag en riktigt bra helg! I fredags kom först mor min ut till skogen tillsammans med hunden. Vi tog en promenad på vägarna i soligt väder och sedan bjöd hon mig på lunch inne i Krokek. Efter att ha kommit hem och landat i några timmar så mötte jag upp syster Emma inne i stan, där vi åt på Texas och sedan gick på skräck-kväll på Cnema. Det kändes jätteroligt att komma ut och göra något, och just han som höll i eventet har lyckats skrämma upp denna damen med sin podcast (som jag tyckte var en bra ide att lyssna på när jag var hemma själv i mörkret i skogen) så det blev ett extra plus i kanten att få se honom live! 
 
Lördagen blev en riktig arbetsdag, om än dock med trevliga inslag! Vi startade dagen med en roadtrip, då vi skulle åka och hämta sällskap till våran stackars kanin som fått vara ensam sedan den lilla dog i höstas. Vi har letat ett tag efter någon lite större ras, och nu fick vi tag på en riktig bjässe till unge! 
 
Här är den lille charmören - Dobby!
En riktig liten karaktär är han! Än så länge får han bo med oss så vi bekantar honom vid sitt nya hem, men snart kommer han att få gå ut med fåglarna och Yuki.
 
Dagens nästa projekt var att flytta fågelhägnet - vilket inte visade sig vara alltför enkelt. Det ska upp en ny luftvärmepump på den sidan huset som hägnet stod, så vi fick ta tag i saken och flytta allting till andra sidan. Lite svett, sura miner (från damen utan tålamod såklart) och kånkande senare så var det i alla fall på sin plats och fåglarna kunde spänt utforska sin nya del av världen. Vi och våra medhjälpare Emma och Danne passade på att göra något mysigt av dagen och valde att ha grillpremiär som avrundning! 
 
Söndagen blev även den en riktig arbetardag - bortsett från att det även skulle hinnas med att se på fotboll! Vi har ju såklart in i det sista sparat på att sätta ihop vagn och montera bilbarnstol, så det var vad vi fick stå och klura med under en bra stund. Återigen med ett glatt humör från damen när det inte gick bra direkt! Mitt tålamod med krångel är verkligen urdåligt. Det är tur att Jesper är lugn som en filbunke - annars skulle det väl bli världskrig varje gång vi ska lösa saker... Till slut gick det i alla fall vägen trots luddiga beskrivningar, så nu är det mesta redo för våran sons ankomst! 
 
Även idag har jag kämpat på med hemmasysslorna. Efter att ha tagit en promenad i vrinneviskogen med Emma och shoppat en fabulös skottkärra så fick jag ta tag i vinterns kvarlevor inne i fågelhägnet - nämligen all fågelskit som lagt sig som ett tjockt lager över isen. Det var inte ljuvligt - vare sig doften eller arbetsbördan! Jag lassade hela skottkärran full med blött och tungt glägg, och kärran som skulle hålla för 100 kilo började rangla väldigt ledset när den skulle bort till komposten. Inte konstigt att min rygg sa ifrån och jag var alldeles slutkörd efteråt! Men nu är det gjort och det kan få växa fräscht gräs när våren kommer på intågande! 
 
Ja, självfallet så hittade damen en rosa skottkärra. Vad annars?
 
På tal om fåglarna så hände något riktigt häftigt igår! Jag bör ha nämnt att jag låtit mina ruvgalna hönor ligga på ett ankägg de senaste veckorna. De har varit duktiga ruvare, men ändå kunnat lämna ägget i kylan ibland och vid ett tillfälle lyckats putta ner det på golvet från sin hylla i huset. Aldrig trodde väl jag att det skulle bli någon bebis däri. I Lördags höll jag därför på att kasta ut det, men bestämde mig för att genomlysa det innan då mitt samvete inte klarade av att vara ovetandes. Till min stora förvåning såg jag rörelser inne i ägget, varpå brudarna självfallet fick behålla sin lilla ägodel. Efter detta har jag gått noggranna rundor flera gånger om dagen för att ha koll på när det ska kläckas, utifall hönorna inte skulle acceptera att det var en konstig bebis som kom ut och picka ihjäl den lille. Igår när jag var ute på morgonen kände jag en buff i ägget och när jag kom hem efter en dag inne i stan hade skalet börja spricka. Jag slog mig därför ner med en bok ute hos hönorna och efter två-tre timmar så kunde jag vara med och hjälpa till med den sista biten på kläckningen! Vilken känsla! Puffran, som låg på ägget när det kläcktes, blev direkt förtjust i den lille. De två bor inne hos oss nu de första dygnen innan vi ska skärma av en bit åt dem ute i huset. Det är en riktigt stolt hönsmamma vill jag lova, och en inte allför o-stolt människomamma heller!
 
Här är lilla Ettan! Våran första helt egenuppfödda anka! 
Djur är verkligen fantastiska! Puffran struntar fullständigt i att inte den lille ser ut som hon - hon älskar den villkorslöst ändå och pysslar så dant med den ♥
 
 
 
 

All I ever wanted was to be a real source of compassion from the moment that we found ourselves drowning in

Sista veckan har jag gått i ett fasligt tempo om dagarna! 
 
Har stundtals haft så mycket nyvunnen energi i kroppen, och det blandat med vårkänslorna som spirar har gjort att jag verkligen har haft svårt att sitta still. Däremot börjar det mot slutet av dagarna bli ungefär som att gå in i en vägg - helt plötsligt dör orken och man blir alldeles sjukligt trött. Hittills har jag sovit som en klubbad säl om nätterna, men de sista två dygnen har det varit många uppvaknanden och mycket orolig sömn. Jag hoppas dock innerligt på att det inte återgår till mina 3-timmarsnätter igen! Allting är bättre än det.
 
Idag var jag uppe tidigt och hann därmed få ut riktigt mycket utav dagen. Jag hade en morgontid hos arbetsterapeuten då jag tyvärr har fått carpaltunnelsyndrom i båda händerna på grund av kraftig svullnad, och därmed fick lite övningar, restriktioner samt även ortoser att använda. Vidare därifrån åkte jag direkt till stallet, hängde där med Annette en stund, longerade tjockisen (Ta) och bestämde tillsammans med Jesper via telefon att vi ska rädda en liten mobbad tupp undan slakt. Han kommer dock få komma hem hit först på söndag. Väl på hemmaplan igen har jag fart runt och pyssalt i trädgården, sått frön, pysslat inne och även bakat bröd på eftermiddagen. Det var så härligt väder idag så jag kunde verkligen inte bara gå in och lägga mig i soffan en dag som denna. Det finns det regniga dagar till! Nu på kvällskvisten har jag även besökt gymmet en sväng innan det är dags at varva ner.
 
Mitt tredje försök med att så jordgubbar och smultron. I år ska jag bannemig lyckas! Passade även på att så röd paprika - det äter jag ju som godis ungefär.
 
Jesper kom hem med blommor helt från ingenstans idag - ett inte helt ovälkommet inslag på dagen ♥
Ville testa något nytt i brödbakarväg nu, så det blev bröd i långpanna på fiberhavregrynsgröt och fullkornsdinkel. Inte är jag någon snyggbakare - men gott som tusan blev det!
 
Tråkigt nog innebär morgonens besök hos arbetsterapeuten, tillsammans med återdebuterade bäckensmärtor, att jag knappt kan gymträna överhuvudtaget då jag inte får bära i händerna. Inte heller fungerar det att promenera när bäckenet smärtar och låser sig. Jag tycker det känns väldigt tråkigt att tvingas vara inaktiv när man ändå skulle kunna klara av att träna orkesmässigt och har kunnat göra det i alla fall 3-4 ggr i veckan. Jag mår ju så himla mycket bättre när jag får aktivera kroppen. Idag gick det att knäböja lite och sedan intervallcykla, men det är ungefär så långt aktivitetsnivån kan sträcka sig just nu. Jag tycker att det är otroligt viktigt att hålla igång trots att folk tittar på mig som om jag vore dum i huvude när jag kliver in på gymmet i mitt nuvarande stadie. Men jag förstår inte varför någon skulle tycka att man ska göra annat - våra kroppar är inte gjorda för att ligga på sofflocket. Bäst mår man i rörelse! Jag håller tummarna för att jag kan hitta någon bra variant av träning så att jag kan hålla igång någorlunda framöver i alla fall.
 
Det är synd att inte kroppen tillåter promenader nu när våren börjar smyga sig på. Vi har så otroligt mycket vacker natur runt oss, och jag hade gärna värmt själen lite extra genom att få komma ut. I tisdags hade jag en redig jäkla skitdag från början till slut. När jag kom hem efter att ha varit i stan och pysslat tog jag en promenad i skogen (detta var innan jag fick smärtor på nytt), och blev alldeles lugn i själen av detta. Innan stod jag och tjöt som en bebis i Jespers famn. Det är magiskt vad naturen kan ge ro i kroppen
 
 
Nu när jag ändå blir relativt illa tvungen att ta det lugnt ska jag försöka hinna plöja igenom mina nya böcker som dök upp med posten i förra veckan. I och med att jag varit igång så pass så har jag faktiskt inte hunnit öppna dem ännu. Men jag vet ju att jag kommer att njuta bara jag får ändan ur vagnen - jag älskar ju Stephen King!
2 st nya titlar blev det denna gång - självklart på originalspråket. Jag klarar inte av att läsa hans böcker på svenska, det tar bort all feeling!
 
Trots att jag har haft fullt sedan förra veckan med besök i sörping (som fick bli framskjutet snöstormens framtågande), flera finbesök på hemmaplan och stallpyssel, så hann jag ändå bli rastlös nog att straffa trollrufsen ännu en gång. Det är konstigt att jag alltid lyckas hitta på något med håret så fort jag får för lite att göra. Nåväl, nu ha det varit mökt ett tag - så det var nog faktiskt dags för att göra något roligare utav det hela, även om det till en början höll på att sluta i total katastrof.
 
 
Nu ska jag slänga mig i soffan och ladda inför ännu en fullspäckad helg! 
 
 

Everything is unsure when you've lost your sight

Nu är jag åter i ett lugnare skick efter förra veckans panikkänslor. 
 
Det är fantastiskt hur stabil man är i både humör och mående just nu! Men det hör ju till så det är bara att rida ut stormen. Vissa dagar mår jag alldeles fantastiskt bra och känner att jag orkar med massor, andra dagar är både energi och humör nere på noll och jag vill gräva ner mig i soffan.
 
Helgen har dock innehållt enbart det förstnämnda, och vi har hunnit med mycket. I fredags åkte vi och firade min mamma i Nyköping och passade på att få träffa hela hennes sida av släkten. För en gångs skull höll alla sams och det var trevlig stämning, så jag hade energi kvar till att ha filmkväll med Danne och Jesper efter att vi kom hem - detta trots att jag fick sitta nervös som ett asplöv och köra i snöstorm på E4an på hemvägen! 
 
Lördagen bjöd på stallhäng och födelsedagsfirande nummer två, då Jespers systers sambo skulle firas. Det blev en riktigt mysig kväll med tacos och melodifestivalhäng, men efter det orkade jag dock ingen film utan slocknade som ett ljus när vi kom hem. Även gårdagen höll i princip samma tempo då vi hade bestämt oss för att rensa ur allt skräp vi hade samlat på oss i garaget och åka till tippen med. Det var inte lite vill jag lova. Två fulla bilar, varav den ena var en skåpbil, fyllde vi och åkte iväg med. Helt plötsligt går det att gå in i garaget utan att klättra - helt fantastiskt! Efter det var det dubbelt upp med fotboll. Både Jespers och mitt lag hade match, så vi hängde i soffan i några timmar och fick avnjuta varsin vinst innan jag for vidare och tränade på kvällskvisten! 
 
Idag sinade energin helt och hållet dock. Jag sov riktigt dåligt inatt. Vaknade flera gånger av att jag hade jobbigt att andas, inte kunde hitta någon bekväm sovställning eller var alldeles för varm. När klockan väl ringde och jag sedan skulle åka in och umgås med en efterlängtad Emma var jag riktigt hängig, men jag tog mig iväg trots detta - och tur var väl det, för det blev ett riktigt trevligt inslag på dagen! 
 
Imorgon får den utlovade snön hålla sig på en lagom nivå. Jag och Emelie har nämligen planerat en tripp till Söderköping, men blir det för mycket busväder så blir jag lite rädd för att köra - så nu håller vi alla tummar vi kan för att det inte snöar alltför mycket. 

Deprivating, isolating all that I feel. Leaving me with images I know are not real

Idag visade sig bli en sådan dag igen. Fylld med panik och ångest över att sitta hemma och göra ingenting. 
 
Jag hann inte mer än att komma upp, äta frukost och sätta mig i soffan med morgonkaffet innan känslan slog till då jag insåg att jag inte har mycket planerat framöver i kalendern. Det bara kryper i mig när tillvaron känns så tom och innehållslös. När man är ledig i veckorna när alla andra jobbar och man dessutom bor ganska ensligt och vädret inte är på topp. I vanliga fall älskar jag ensamheten och lugnet här ute, men en dag som denna kan det verkligen göra en helt galen. 
 
Efter att ha beklagat mig för stackars Jesper, som fick agera moraliskt stöd från jobbet, fick jag till slut i mig lite lunch och åkte in till stan för att träna. Passade på att strosa lite i butiker samt handla frön och såjord så att jag kan börja plantera grönsaker och bär här hemma. Det gjorde att dagen ändå blev ganska dräglig till slut. När jag kom hem hade även Jesper gömt choklad runtom i huset i ett försök att pigga upp mig, vilket faktiskt fungerade. Choklad är min bästa vän! Den löser alla problem. Eller så är det faktiskt så att det är Jesper det påståendet gäller - vad skulle jag göra utan honom?

Efter att ha petat i oss käk fortsatte jag pyssla och ställde mig och bakade kanelbullar för första gången i mitt liv. Ja, man har väl hjälpt mamma att rulla ihop dem och lagt i formar någon gång i tiden, men detta var första gången jag faktiskt provade att göra dem helt själv - och de blev supergoda! Lite stjärnkuskar och Mandelmanns på tv senare hamnade jag här för att fördriva den sista stunden innan jag ska sova. Ännu en dag förbi, och dags att ladda för helg som bjuder på dubbla födelsedagskalas följt utav en riktig fotbollssöndag. Jag överlever nog denna veckan också!
 
 

Like an unsung melody, the truth is waiting there for you to find it

Här pendlar det fram och tillbaka mellan lugn och ro i själen och rastlöshet! 
 
Dagen efter mitt förra inlägg fick jag total panik här på hemmaplan då jag hade så mycket myror i kroppen att jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv och det fick ta lite samtal med både Jesper och mina fina vänner, som direkt hoppade in och räddade mig med planer, för att jag skulle lugna ner mig igen. Det känns nästan lite oroväckande att jag har så svårt att koppla av. Men ja, sån är jag och så har jag ju alltid varit - det är ju inte mer med det! Detta är ju dock trots att jag besöker gymmet ca 4 dagar i veckan och däremellan tar promenader varje dag, så man kan ju tycka att lite av överskottsenergin borde försvinna där. På den positiva sidan så sover jag ju i alla fall om nätterna nu - det är jag oändligt tacksam för!
 
Nu har jag i alla fall beställt hem lite böcker som jag hoppas ska ge mig lite ro i själen någon stund på dagen. De tänker jag mig att jag ska parkera ute på verandan med de dagar vädret tillåter! Jag tycker ju om att vara utomhus oavsett årstid - så bara det inte spöregnar så bör den planen kunna vara genomförbar.
 
Helgen har jag i alla fall kunnat fylla med diverse små utflykter. Fredagen spenderades nere på stan för ovanlighetens skull. Jag minns nog knappt när jag var inne och strosade bland butikerna senast! Tog med mig lilla Fyrberg och tog en sväng i alla fall - och blev totalt slut i efterhand! Ja nu var det ju såklart inte sällskapet som tröttade ut mig, det var som vanligt mycket uppskattat, men när jag kom hem var jag tvungen att lägga mig och vila en sväng innan vi fick middags- och film besök i form av Danne. Dock somnade jag självfallet under filmen också, men det får man ju räkna med när man umgås med fröken Björkström. 
 
Helgen i övrigt spenderades dels ute i Svärtinge hos svärföräldrarna, följt utav melodifestivalhäng på hemmaplan och lite fotbollshäng och planksteksmys! Något jag faktiskt börjat uppskatta mer när jag är hemma är att ha tid att faktiskt laga mat utan att tycka att det är en börda. Jag som alltid haft en lite skev relation till att äta pga både ätstörningar och träningshets tycker att det är väldigt skönt att kunna lägga åsido en del av matsituationen som ger mig ångest (stressen), och bara kunna njuta av att laga bra mat utan press! 
 
 
Igår var en lite extra fin dag! Jag och Jesper firade våran första förlovningsdag, som ju egentligen infaller på skottdagen, men vi har valt att fira den sista februari då det infaller på årsdagen då vi hade vår första dejt. Det känns fortfarande lite overkligt bra och pirrigt i kroppen när man tänker på att det faktiskt blev vi. Jag vill väl inte egentligen sitta och skriva en alltför lång uppsats här om hur lycklig jag är hit och dit, för det väcker oftast kröks i magen på folk och det räcker ju i vanliga fall med att spara till honom, men just denna dag kräver lite extra uppmärksamhet. Det är ju faktiskt så att jag känner mig väldigt lyckligt lottad som faktiskt får leva tillsammans med just honom, och vi har så mycket spännande framför oss som jag knappt kan vänta med att få uppleva! 
 
Gårdagen firades i alla fall med att gå ut och äta på Butlers, som aldrig gör en besviken matmässigt, och sedan titta på film på hemmaplan! En helt lagom myskväll i min smak - det enda som fattades är att jag tråkigt nog inte kan ha min ring på mig då jag är så svullen om fingrarna, det kändes extra ledsamt igår. Hade det gått någonting sevärt på bio hade vi nog avslutat kvällen där, men det gjorde det icke - varpå vi hittade en riktig höjdare på hemmaplan istället. Vi såg Hacksaw ridge (vilken dejtfilm va?), som faktiskt var förvånansvärt bra! Jag hade helt missat den, då jag blandade ihop den med någon film om en oljerigg som jag absolut inte kände mig intresserad av - men krigsfilmer, det går ju alltid hem hos fröken! Denna kan jag varmt rekommendera. 
 
 

Ease your mind, this moment will pass if you just leave it alone

Om jag för drygt en vecka sedan kände mig som om jag vaknat ur en dvala så känns det nu som om jag även fått en liten bit av livet tillbaka! 
 
Förra helgen blev min sista på akuten på många månader, och det var med både ångest och glädje jag klev utanför dörrarna när nattpasset var slut. Redan när jag kom fick jag fälla några tårar för att mina fina kollegor hade smygplanerat och tagit med kakor, tårtor och pepsi max för att fira av mig. Vid alla dessa godsaker hittade jag en fin liten lapp också, och då brände det i ögonen vill jag lova! Som tur var så fick vi en riktigt bra natt, så jag fick avsluta med en bra känsla så att jag längtar tillbaka lite sen.
 
 
Efter att ha vaknat upp på min första lediga dag kom dock rastlösheten. Jag fick tokryck och hade hunnit både städa hus & trädgård, tvättat & hängt tvätt, diskat, skumläst igenom en bok samt bakat bröd och lagat lunch innan jag fick besök utav Vickan vid 12-snåret. Det var väl tur för nerverna att hon kom ut och ville intervjua mig för sin uppsats samt myshänga & ta en promenad med mig och Idunn, annars hade jag väl klättrat på väggarna.
 
Grötbröd på fiberhavregryn och fullkornsdinkel - standardbrödet i vårat hem just nu!
 
Vartefter dagarna har gått så har jag mer och mer börjat uppskatta att vara ledig. Innan så orkade jag ju ingenting annat än att just jobba och förbereda mig inför detta, så det har kommit mycket välkommet att hinna med hästar, vänner, träning och hem ordentligt. Och inte minst att få sova tillsammans med sin sambo varje natt och att få ha riktiga lediga helger tillsammans - det är guld värt. Jag är ju även vaken när han går upp på morgnarna för att åka till jobbet, så jag har passat på att servera mysfrukost varje dag åt oss! När man har ett sånt hektiskt jobb som jag har så tar det ett ganska bra tag att komma ner i varv. Man har det inte riktigt i kroppen att sitta still, utan att få lite ångest och bli rastlös. Jag ska inte säga att jag är där än, men jag har i alla fall kommit en liten bit på vägen. Jag försöker ha små saker inplanerade varje dag, och jag tränar eller tar en promenad dagligen så att jag får aktivera kroppen lite. Med dessa små medel ska jag nog klara av att vara lite ledig utan att bli alldeles lappsjuk härhemma. 
 
Det är i alla fall ingen brist på slapparsällskap här hemma...
 
Chillkissen, som numera är trattlös och i princip helt läkt! Dock förblir han ganska hårlös på delar av huvudet, så han har fått ett nytt fint smeknamn: SkallePer
Daglig fruktstund är det som gäller här! 
 
Så vad har jag fyllt mina lediga dagar med hittills? Egentligen har jag ju inte varit helt ledig förrän i torsdags, då jag valde att vara med på utbildningsdag tillsammans med barnkliniken i onsdags. Mycket lärorikt och spännande då vi ska slå oss samman med barnakuten när jag kommer tillbaka till jobbet. I nuläget har vi ju hand om de kirurgiska barnen (samt de som kommer in som är mycket dåliga och behöver vara på vårat akutrum), men när den nya akuten är klar ska vi få ta hand om medicinbarnen också. Jag som gillar att jobba med barn tycker att detta ska bli ruggigt kul, och ville gärna vara med och förbereda mig inför detta.
 
I Fredags var jag även då hela dagen inne i stan. Först tog jag en promenad i Vrinneviskogen tillsammans med jobbarkompisarna och deras hundar. Efter detta besökte jag en mycket saknad Emelie och hängde hemma hos henne fram tills det att vi hade bokat bord på Pinchos på kvällen för att äta lite gott och snacka skit! Även lördagen gick i samma mysiga tecken då jag efter att ha tränat parkerade mig hos Nettan för melodifestivalhäng tillsammans med henne och Lollo.
 
Underbart promenadväder fick vi under fredagen, om än lite kallt
Jag har fått en ny bästis - Lindas lilla Gucci på 9 veckor
 
Efter att ha varit igång hela veckan sa kroppen tråkigt nog ifrån och jag mådde som en påse skridskor under söndagen. Det blev med andra ord inte mycket gjort mer än att ligga i soffan och jämra sig. Skulle lägga mig och titta på Blair witch på kvällen, men somnade 15 minuter in i filmen. Vaknade upp vid 23 och förflyttade mig in till sängen. Efter det vaknade jag knappt till varken när Jesper kom in och la sig eller gick upp till jobbet, utan vaknade efter 12 timmar alldeles groggy. Jag som snittat 3 timamr per natt under den senaste tiden fick en chock, och fick väcka kroppen med en promenad runt tävlingsstallet innan jag började må som en människa igen. 
 
Idag skulle jag egentligen ha varit på vårdcentralen, men då det varit snökaos både under gårdagen och natten så gick det inte att ta sig ut med bilen, varpå jag fick lov att omboka. Istället fick jag roa mig med att skotta snö och laga fågelhägnet som brakat under blötsnön för andra gången det senaste dygnet. Det är så otroligt vackert och mysigt när det kommer snö härute, men idag kunde jag inte hjälpa att bli irriterad när det ställde till det för oss. Nu är det dock plogat på vägen så att man kan ta sig någonstans, och fåglarnas hägn har hållt sig helt - så resten av dagen gick faktiskt åt till att passa på att njuta av det sista av vintern tillsammans med mamma, Bella och Akke som kom på besök. 
 
Våran vackra snögumma! Hon skulle minsann ha pattar med bröstvårtor tyckte Bella - bara att lyda och låta ungen skapa!
 
Fina lillebrorsan ♥
Det är inte bara hund och barn som gillar snön - katterna fick ordentligt med energi!
Dante njuter ju i fulla drag bara av att få vistas ute igen efter 4 veckors rumsarrest! Dock saknar töntiga kattmorsan att ha honom nära hela tiden!
Våran stiliga kille, som numera ser ut att ha hälften så stort huvud! Han ser lite rolig ut, men vi är bara så glada över att han har överlevt!
 
Nu ser jag dock fram emot lite vårväder snart! 
 

I know my soul's freezing, Hell's hot for good reason, so please, take me

Just nu känns det ungefär som om man precis vaknat till liv igen efter några veckor i total dvala. 
 
Jag har ju jobbat en hel del, och det kombinerat med mina kära efterhängsna sömnproblem har gjort att jag knappt sett dagsljus på några veckor. Jag vaknar mellan 4-5 varje morgon på lediga dagar, och går jag inte upp ligger jag och glor upp i taket fram till 8-9 på morgonen innan jag somnar om. Samma tid blir det ju såklart även om jag går upp och försöker göra något annat en stund, men då slipper jag i alla fall ligga vaken med enbart ångesten över att jag inte sover som sysselsättning. Detta resulterar ju i att jag sover frampå eftermiddagen istället och därmed enbart har förberedelserna för jobbet kvar innan jag åker iväg. Inte en så givande tillvaro för stunden, men bättre blir det snart! 
 
Idag gick jag upp med Jesper och åt frukost, och lyckades efter det somna runt 7-snåret, vilket gjorde att jag faktiskt tog mig upp på en rimlig tid och kunde traska bort i stallet i dagsljuset. Riktigt skönt! Det har inte blivit mycket stalltid när jag haft det på detta vis, så det var så himla mycket värt att få komma bort dit idag. Och det kändes som om damerna var tacksamma över det också! 
 
Nog för att fröken är dräktig, men nu är hon så rund så hon ser ut som en förvuxen shettis! Jaja, hon är vackrast i världen ändå. 
Lillmuppen ♥
 
Förra veckan nådde nog kulmen på skitstormen. Jag jobbade 5 av 7 nätter och på de lediga kvällar jag hade var det stressigt och mycket som skulle hinnas med, samt att vi hade storbesök sent inpå natten på Jespers födelsedag, så jag var helt slut redan innan jag kom till jobbet i helgen. Det blev två tuffa nätter, och sedan dess har jag i princip sovit non-stop (dagtid då som vanligt) förutom att gå på utbildning med Jesper och sedan träna ett kort pass för att försöka putta upp energin. Vi får hoppas att jag hinner hämta lite energi inför helgens jobb nu, men jag har faktiskt planerat att inte ta på mig något på fritiden och bara göra det jag känner för, så då borde det ju gå att få ihop lite energi till de två passen jag ska jobba då!
 
Måndagskvällen kom så himla välkommet! Jag och Jesper passade på att ta en myskväll framför Taboo, och det kändes så skönt att bara få koppla av! Lite för skönt tydligen, eftersom jag såklart tokslocknade redan under början på andra avsnittet vi såg! 
 
 
På den positiva sidan så är lille Dante på bättringsvägen nu! Brännskador är luriga, det vet jag ju redan, men det fick vi bli ordentligt påminda om några dagar efter veterinärbesöket. Det hade bildats sårhålor där han hade svullnader bakom örat och på halsen och de öppnade sig och skapade stora nekrotiserade och geggande sår som luktade något fruktansvärt. Det första såret rensade vi upp och lyckades sköta bra hemma med lite hjälp av Åsa som är djurskuksköterska, men några dagar senare öppnade sig en stor sårhåla på sidan av halsen som det bara rann var ur hur mycket vi än spolade och torkade, så då fick det bli ett återbesök till veterinären som odlade, spolade ur hålet (som visade sig vara ganska stort och djupt) och gav honom antibiotika. Sedan dess har det gått snabbt framåt, och jag hoppas att han ska kunna vara kvitt kragen inom någon vecka. Stackars liten, vilken kämpe han är! Han har varit så duktig med allt från sårvård till att ta dedär äckliga medicinerna som han hatar! Han förtjänar verkligen att bli bortskämd ordentligt nu, och det har vi nog lyckats med emellan varven under dessa veckornas gång. 
 
Tog lite kort på äcklet, så ni som är känsliga får nog blunda och scrolla ner lite snabbt! 
 
Den sista bilden är från idag, snart ihopläkt och helt! Kvar av sårhålan på halsen är bara en liten öppning, så snart ska han få vara katt på riktigt igen!
 
Vi har i alla fall försökt skämma bort honom med kärlek i mängder under tratt-tiden, så jag tror att han är ganska nöjd ändå! 
 
Nu ska jag vila upp mig lite så att jag inte somnar på bion ikväll! Det vore ju lite typiskt när man väl tar sig iväg! 

I just still feel like I'm condemned to wear someone else's hell

Nu har vi rena rama äggfabriken här hemma! 
 
Första hönsägget hittade jag överraskande nog i förra veckan, och det var Anki som stod för den produkten. Komiskt nog hade jag dagen innan suttit och räknat efter och kommit fram till att de nog skulle börja värpa snart, men att vi nog skulle vara beredda på att få vänta till våren innan de kom igång. Där hade jag dock väldigt fel. Sedan dess har även Sleppo kommit igång och de värper som maskiner! Idag hittade jag 6 st (!) ägg ute i huset, varav endast ett var ett ankägg. Det måste vara både från kvällen igår och från morgonen idag. Några ägg har de dock fått spara för att de är så himla stolta över sina små. Men det är ju bara kycklingägg så det blir ju inga bebisar utav dem oavsett om de ligger på dem, så resten har vi faktiskt tagit in. Någon av hönorna är även en riktig äggfantast och snor ankornas ägg och lägger i sina reden. Imorse hittade jag två små hönsägg och ett ankägg så fint ihopplacerade i ett litet rede! 
 
Större än såhär blir de inte just nu. Jag skrattade verkligen rakt ut när jag hittade detta lilla ägg! De ser så små och mesiga ut
...Bredvid ankäggen är de inte speciellt kaxiga. Men de blir större allteftersom, vilket förvisso ankäggen också kommer att bli 
 
Då vi inte vet om vi har någon tupp ännu, även om vi har misstankar gällande Puffran, och äggen ändå bara är små miniägg så tar vi faktiskt in alla förutom de som de stolt får spara för känslans skull. När äggen börjar bli större och chansen finns att de kan vara befruktade kommer de dock att få behålla dem om de vill ruva, så får vi lite bebisar lagom till våren/sommaren! 
 
Med andra ord finns det ägg här om någon vill ha, då vi får mycket mer än vad vi själva hinner använda då jag inte äter ägg och Jesper gör det ytterst sällan. 
 
I övrigt så har jag så dåligt samvete för fåglarna. De får ju inte gå lösa längre pga jordbruksverkets ökade beredskap gällande fågelinfluensan, så nu får de gott hänga inne i sitt hägn hela dagarna. Även om det nästan är lika stort som vi har inne så blir de ju rastlösa då de är vana vid att kunna traska i skogskanten och pyssla, samt får sällskap utav oss och övriga djuren. Jag försöker vara därute så mycket jag kan, men sover ju oftast under dygnets ljusa timmar just nu. Det blir nog bättre när jag börjar vara hemma på dagtid sen, men så länge försöker vi stimulera dem med ätbara saker. 
 
Rastlös fågel får tänja liiite mer på gränserna än vad som i vanliga fall är accepterat. Tyvärr är ju huvudet favoritsittplatsen, så honom sätter man sig inte bredvid när man ska iväg efteråt ;)
 
 
När jag var ute och pysslade hos fåglarna innan jobbet i tisdags hörde jag helt plötsligt Dante vråla inifrån skogen. Först trodde jag att det var för att han hörde mig ute och ville garantera att jag inte gick in utan honom, men när jag ropade och han började vråla mer och mer desperat insåg jag att något var fel och gick och letade efter honom i skogskanten. Han kommer ju alltid annars när jag ropar på honom! Det var kolsvart ute, men jag hörde att det kom uppifrån varpå jag lyste i träden och försökte lokalisera vart han satt. Vände mig sedan om och fick syn på herrn uppe på transformatorn på elledningen där han satt och inte kom ner. Jag ropade och lockade en bra stund, men han rörde sig inte ur fläcken. Jesper fick gå ut och göra ett försök han med, men då han inte kom ner fick vi börja ringa runt till brandkår och räddningstjänst för att se vem som vågade sig upp vid en elledning för att plocka ner vårat smartskaft. 
 
Däruppe satt han som förstenad.. Detta kort knäppte jag dock på morgonen innan jag skulle ringa vattenfall för kontroll av transformatorn och önska ett klätterskydd, när ens bebis är i nöd står man inte direkt och knäpper bilder!
 
När vi väl blivit lotsade till rätt ställe öppnade jag dörren och Dante kom springandes in, så det var som tur var bara att styra av insatserna. Dock sprang han direkt in under bordet i vardagsrummet, vilket inte alls är likt honom. När vi fick ut honom kände vi att han luktade grillad och förstod ganska snabbt att han fått en stöt däruppe. Vi undersökte honom lite och hittade svedda trampdnos och brännskador uppepå huvudet. Han var lite svullen på höger öra och höger kind, men verkade änbå må bra. Ett samtal med jourveterinären senare kunde jag i lugn och ro åka vidare till jobbet, om än lite sent, och Jesper fick observera våran lilla grillkorv under natten. 
 
När jag kom hem på morgonen mådde han inte alls bra. Svullnaden i ansiktet hade blivit värre och även spridit sig ner på halsen och under hakan, och han var jättetrött. Jesper ställde upp och åkte in med honom till veterinären så jag fick försöka sova någon timme efter nattpasset, och kom sedan hem med en mycket piggare och gladare kisse som kom och kröp upp hos mig i sängen! De hade rakat honom och hittat "nedslagsplatsen", där han hade ett brännsår som ser lite ut som en stjärna, med ett öppet sår i mitten och bränt runtomkring. Troligtvis är det det som orsakat svullnaden runt huvud och ut på örat, som hänger som på en ledsen hund. I övrigt tyckte de att han var välmående och vi kan konstatera att han haft en väldig tur! Han hade fått smärtlindring hos veterinären och var efter det mycket piggare, så han var nog snarare ledsen än trött när jag hittade honom på morgonen. Såret luktar fortfarande riktigt äckligt (bränd hud), men försvinner nog när det stänger sig sen, och han går på smärtlindring kontinuerligt. Örat är jag lite orolig för då skadan sträcker sig tvärs över hela örat, och jag tidigare haft en katt som faktiskt tappade halva ytterörat efter att cirkulationen strypts efter ett sår. Men huvudsaken är att han lever och mår bra! 
 
Nöjd kisse som får massor av uppmärksamhet nu
Även brorsan pysslar om honom
 
Ja, det var ju mer en uppdatering om djurlivet härute snarare än något annat, men faktum är att jag knappt gjort annat än sovit och jobbat de sista två veckorna. Har haft väldigt jobbigt med orken, och har fått tvinga mig iväg och träna för att få lite extra energi. Jag kan ju fortfarande inte sova om nätterna på mina lediga dagar, så dygnen blir helt skeva då jag oftast blir trött igen vid 9-10 på förmiddagen och då lägger mig för att sova några timmar för att orka jobba på natten, varpå jag sover bort dagsljuset. Då blir det inget stall och inte mycket annat roligt heller. Men det går över! Saknar hästarna gör jag dock när jag inte tar mig dit, men jag vet att de är ganska nöjda med att gå och strosa i hagen också. 
 
Nu ska jag spela Final fantasy en stund och hoppas på att jag blir trött nog att sova natten igenom så jag hinner se solen lite imorgon!
 

Vinterdag

Idag spenderade vi i stort sett hela förmiddagen ute i snön! 
 
Josse och lilla Isac kom på besök, så vi har haft julklappsöppning, skottat snö, pysslat med djuren och bara haft allmänt mysigt! Blev såklart snortrött efter detta och höll på att storkna i soffan, men tog mig faktiskt i kragen och åkte till gymmet istället för att vakna till ytterligare.
 
Vinterfantasten i egen hög person! Herrn är inte överlycklig över snödjupet just nu! Vi bor ju såklart där det alltid kommer lite extra, så han bottnar ju inte alls, vilket inte faller herrn i smaken
...några som däremot gillar snön är ankorna! De simmar, gräver och springer runt som tokar! När det var -23 här ville de dock inte vara ute, därför var Lotus lagom rastlös idag när jag kom ut på morgonen för att öppna - och sprang efter och drog mig i byxbenen ända till jag gick in igen...
 
Även igår spenderades förmiddagen ute i snön. Hade tänkt att ta ut Ta på en sväng, men det stod en liten avundssjuk dam och trampade vid grinden och nästan dök ner med huvudet i grimman när jag skulle ut i hagen. Därför fick det bli att ta in lillfröken istället och pyssla samt longera så hon fick lite stimulans. Har ju inte gjort så mycket mer än borstat på henne efter att hon fick tokspel när vi tömkörde, men igår skötte hon sig lika bra som vanligt igen, så det var en nöjd Linda som travade hem efter lite avslutande kramkalas.
 
Imorgon ska dagen dock spenderas inomhus till större del - då blir det IKEA!
 

Summering 2016

Som vanligt är jag lite sent ute med det mesta, men det är dags att göra en lite summering av det gångna året så att inte alla små ljuglimtar faller i glömska.
 
2016 - året då USA bevisade hur korkad befolkning de har, då idol för första gången fick en värdig vinnare och då vi nog haft mer otur än något annat år, samtidigt som det visade sig att vi på andra plan haft hur mycket tur som helst. Det väljer jag att i sedvanlig ordning summera med min lilla standard-lista!
 
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Ja, det gjorde jag! Bland annat tävlade jag för första gången i att springa hinderbana. Och detta gravid dessutom! Känns såhär i efterhand som en riktigt stor bedrift då jag mått uppriktigt skit i flera veckor innan, men ändå tog mig igenom banan på en godkänd tid. Det har jag delvis mitt grymma lag att tacka för! Medaljen hänger stolt här hemma. 
 
 
 
Något nytt var även att jag blev fågelägare för första gången! Inte trodde jag när jag i våras satte mig i bilen mot Linköping att jag skulle bli så fäst vid de små fjäderfäna jag hämtade hem! Faktum är att det är riktigt roliga och smarta djur med stora personligheter, så nu skulle man verkligen sakna en tillvaro utan dem!
 
Våran ståtliga drake, Lotus - som vi var övertygade var en liten tjej för han var så mesig när han var liten. Annat är det nu! Nu är han damernas livvakt!
...sötast var de dock när de var små ♥ Kan vara ett av naturens sötaste djur när de är bebisar. Man blir jättesugen på att spara ägg och kläcka, men de är lite jobb som vuxna, så vi nöjer oss nog med tre tills vi har lite större.
 
Sen har jag även gått på festival för första gången i mitt liv! Först jobbade jag en natt på Bråvalla, vilket bara det var riktigt roligt. Dagen efter besökte jag även festivalen privat tillsammans med ett gäng jobbarkompisar samt Jesper och grabbarna - och hade hur roligt som helst! Vilken upplevelse - och jag måste säga att sällskapet gjorde det hela till ett ännu bättre minne! Jag hoppa sverkligen på att kunna jobba där något pass i år igen!
 
 
 
I övrigt har jag sprungit min längsta sträcka någonsin, haft en egenhuggen gran och tagit vår första omplaceringskatt. Lite smått men ändå nytt!
 
Har du några nyårslöften?
Nej, inte ett enda faktiskt- som vanligt! 
 
Vilka länder besökte du?
England. Jag och Jesper besökte london över vår officiella ettårsdag i April. Känns så konstigt att vi firar så sent inpå året, när vi började dejta så mycket tidigare. Men så går det när damen var en fegis! London var i alla fall riktigt mysigt - och jag vill tillbaka snarast möjligen.
 
Den dagen vi får pepsi light (min bebis på bilden) i sveriga blir jag en lycklig dam!
 
Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
29/2 - dagen då Jesper gick ner på knä ♥! Och 3/8.

Vad var din största framgång 2016?
Oj, en svår fråga i år faktiskt. Det har varit ett så lugnt år på så många sätt. Vet inte om jag gjort några större framgångar. Det måste väl vara att ha tagit mig tillbaka till hälsa igen efter förra årets krasch! Det är vad årets första halva gick åt till.
 
Sen får vi inte glömma fotbollen! Under våren var det en riktig framgångssaga då vi vann serien - och även för min del som slog mig in i startelvan direkt efter att ha kommit in ny i laget. Hur roligt som helst! Hösten gick lite sämre och toppades även av att min knäskål hoppade ur led och gav mig problem att springa och spela, men jag har haft ett så roligt år med laget!
 
Bästa laget! JA, man behöver då rakt inte vara tjusig när man sportar - inte på lagfotot heller, haha!

Största misstaget?
I år tror jag inte jag kan direkt peta på något speciellt som jag tycker är ett misstag. 

Bästa köpet?
Jag som småhandlar mest hela tiden har nog lite svårt att peka ut något som är bäst. Tror inte jag gjort några speciella större inköp i år. Ja det får väl vara fåglarna då såklart! Bästa materiella ting jag däremot fått i år är julklappen från Jesper - PS4 och Final fantasy! Han vet hur man skämmer bort sin dam.

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkert mat som vanligt. Vi har inte billiga matvanor direkt.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oja! Vänner, Jesper, djuren - och så vårat lilla fina besked vi fick i slutet på sommaren! Trots att vi haft mycket otur (mest på det ekonomiska planet och med bilarna), så har det funnits mycket glädjeämnen.
 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare generellt sett skulle jag tro! Förra året hade jag ju en riktig dipp mot slutet, så jämför man med sista delen på året så var det ju en markant förbättring. Som sagt så har vi haft en del otur, mest då med materiella ting - så det får gå an! Annars känner jag mig rätt lyckligt lottad överlag!

Kan ni förstå hur glad man blir av att kliva ut och se detta på bilen någon vecka innan jul? OCh så har personen smitit och lämnat mig med kostnaden - 5000 spänn för att laga en liten plastbit på bilen. Otroligt frustrerande!

Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med vänner. Jag har fastnat en del på hemmaplan under senare delen av året, och det kombinerat med mycket jobb har gjort att jag fått sakna dem en hel del! Men det finns all tid i världen att hämta upp. Huvudsaken är att vi ändå har kontakt under tiden. 

Favoritprogram på TV
Sherlock, The exorcist, Brooklyn 99, Game of thrones, Westworld, The night of och the office - en blandning mellan grymma fantasyserier och däckare samt helknäpp humor!

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
I år firades födelsedagen med fika tillsammans med både min och Jespers familj på hemmaplan. Det blev fullt hus kan man lugnt säga! Efter fika och lite efterföljande vila så avslutades dagen med middag ute i svärtinge hos svärfamiljen. I sedvanlig ordning slog även jag och Emelie ihop ett födelsedagsfirande med vännerna, och hade då spelkväll hemma hos henne.
 
Hur skulle du beskriva din stil år 2016?
Jag har haft 4 lägen udner detta år: stallkläder, arbetskläder, träningskläder eller myskläder i princip. Det har varit sällan jag hunnit med aktiviteter då jag faktiskt behövt klä mig som folk - men då blir det å andra sidan ännu roligare när man får piffa till sig.

Den bästa nya personen du träffade?
Jag har nog inte träffat alltför många nya människor i år - jo, lagkamraterna är ju ett gäng härliga tjejer som jag fått äran att lära känna under året!! Dessutom har man byggt upp starkare relationer både med jobbarkompisar och privata vänner.
 
 
 
Första du ska göra på det nya året?
Det absolut första jag gjorde var faktiskt att jobba. Firade in det nya året på jobbet tillsammans med ett härligt gäng jobbisar. Detta var faktiskt första året som jag jobbade nyårsnatten där vi faktiskt hann ut och skåla i barnchampagne tillsammans då det var så pass lugnt! Mycket uppskattat! Innan jobbet var vi ute och åt middag hos Hampus och Frida i Svärtinge, vilket var så mysigt att jag faktiskt fick ångest över att åka iväg till jobbet. 
 
I övrigt har året börjat relativt lugnt. Jobb och efterföljande vila har stått på schemat. Då mina sömnproblem hängt kvar så var jag efter nyårshelgen så förstörd att jag under gårdagen flyttade mellan att sova/vila i sängen och soffan omvartannat - för att sedan sova till halv ett idag. Ett riktigt roligt dygn med andra ord! Dock hade jag sådan huvudvärk och mådde så ruggigt dåligt att jag inte kunde göra annat. Idag mår jag dock lite bättre och ska om några timmar pallra mig iväg och jobba sista natten för veckan! 
 
Invigt det nya året med att köra fast med bilen har jag gjort också! Nu när vi fått mellan 30-40 cm snö (vi bor ju i en jäkla snözon på höjden) gör varken en tyngre bil eller dubbdäck någon nytta när man bor i en uppförsbacke - bilen fastnade trots allt på uppfarten när jag kom från affären förut. Dock lyckades jag gräva loss den och lägga granris under däcken så jag tog mig bort, så nu blir det en del skottning innan jag ska försöka ta mig iväg till jobbet sen!
 
Gott nytt år i efterskott!

Wicked is as wicked does

Idag har jag gjort någonting som jag säkerligen inte gjort på några år - jag har åkt kommunalt! 
 
I och med att vi bor på landet utan bussförbindelser så är vi ju så illa tvugna att ta bilen vart vi än ska, men idag lämnade jag in pärlan för att fixa lite småplock och hade tid hos sjukgymnasten i samma veva, så jag fick gott bita i det sura äpplet och sätta mig på bussen tillsammans med resten utav halva stan under morgontimmarna. Jag minns inte hur länge sedan det var jag tvingades göra detta, men innan vi flyttade ut hit så vägrade jag ju kommunaltrafiken lika mycket som nu och tog hellre en promenad vart jag än skulle än att sätta mig på buss eller spårvagn. Hade jag inte haft så ont och varit hindrad hade jag gjort detsamma idag, för det var ingen trevlig upplevelse - busschaufförerna är ju både otrevliga och kör som idioter! 
 
På tal om sjukgymnastbesöket så har mitt bäcken gett upp totalt under de senaste två veckorna, och jag går numera med gördel de stunder jag är uppe på benen. Den hjälper väl till viss del, men innan dess hade jag svårt att ens klara av att arbeta en hel natt. Rida har det inte vara att tala om och träningen har fått vara i väldigt milda former, vilket känns ruskigt tråkigt - men å andra sidan vägrar jag ju pressa mig så att jag måste gå sjukskriven bara för att jag är envis med att göra det jag tycker är roligt på fritiden. Lite mer ansvarstänk än så har jag nog trots allt. Jag har helt enkelt fått inse att det blir anpasad träning, efter tips från sjukgymnasten idag, och enbart skritt-åkturer utan att arbeta från hästryggen i några månader framöver. Tids nog så är jag på banan igen! 
 
I och med minskad stall- och gymtid så har det dock funnits utrymme för lite annat pyssel, bortsett från att jag jobbat som en galning de sista två veckorna. Jag har hunnit baka julgodis, pyssla mycket med djuren och hemmet samt även tagit med Jesper och katterna ut i helgen och plockat in en gran! Vi fick även iväg julkorten för någon vecka sedan och de mesta julklapparna är redo, så nu är julkänslorna åter på topp - det enda som fattas är snön!
 
Wienernougat - första gången jag testade att baka en egen version av min favoritchoklad. Blev så nöjd att jag stod i fem minuter med kameran för att få till en tjusig bild och föreviga mitt verk, sen slank samtliga på tallriken ner i magen på fröken! 
Vakthunden på verandan! Dock ville han in genom fönstret så fort han fick syn på mamma! 
Igår somnade jag en snabbis i soffan när det började bli mörkt och dags att ta in dem. När jag vaknade till hörde Jesper hur det knackade på dörren och trodde att det var någon av katterna som ville in, men hittade istället tre små höns utanför! De ville dock hellre in till oss än ut i hägnet, så det slutade med att jag fick bära hem de små ligisterna.
 Granplock!
 Ja, inte kan man beskylla den för att vara snygg - men det är ju i alla fall en julgran från hemmaplan! Bada fick den göra när den kom in med så att vi inte fick fler husdjur än vad vi redan har, därav den fina handduksmattan på golvet under! Nu pryds utrymmet av glada katter och en ensam liten julklapp istället.
 
När vi ändå nämnt kroppsliga konstigheter har jag lyckats dra på mig någon form av sömnbesvär! I fredags morse när jag gick av jobbet sov jag ca 3,5 timme sedan vaknade jag av mig själv och var klarvaken. Det gick verkligen inte att somna om, utan jag fick helt enkelt ge mig upp och ta vara på dagen istället. Dock klingar ju snabbt den pigga känslan av när man inte sovit efter en intesiv jobbperiod, så kvällarna blir ju inte överdrivet roliga. Fredagsnatten var likadan. Jag la mig runt 1 för att jag var grisigt trött. Jesper ville stanna uppe lite och se på hockey, hade somnat i soffan och kom in vid 4 varpå jag vaknade till. Efter detta kunde jag omöjligen somna igen, utan låg vaken fram till kl 8 innan jag kunde somna en timme innan klockan ringde och vi skulle iväg. Gårdagen var bättre, men inatt var det samma visa igen. Tror det blir lite rörigt i kroppen när jag inte ställt om från nattjobb alls under två veckor. Vi får hoppas att det ger med sig snart, men med den turen jag brukar ha så inträffar väl detta lagom tills jag börjar jobba igen på onsdag.
 
Vissa sover godare än andra!
När man haft svårt att sova har musikhjälpen varit ett udnerbart sällskap. Därför blev jag lite ledsen när det igår var slut! Vi får väl hålla tummarna för att jag sover om nätterna framöver istället
 
•        •        ♥        •        •
 
Får passa på att slänga in en julhälsning i form av vårat julkort, om det nu är så att jag inte tittar in mer innan julafton!
 
 
 
 
 

Bobbi Brown & Urban Decay

Jag handlar nästintill aldrig smink längre!
 
Nu skulle min sambo nog slå mig på fingrarna och säga emot då han med största sannorlikhet tycker att jag handlar för mycket, men jämför man med förr då jag frossade i sminkprodukter vid varje lön och köpte på mig mer än jag någonsin kunde behöva så är det nästan liknat med noll nu. Jag köper liksom det jag behöver.
 
Nu inför jul och nyår kände jag att jag minsann ville plåstra om såren lite då jag jobbar båda helgerna i sin helhet - och tänkte därför att jag kunde köpa hem lite saker så att jag i alla fall får känna mig ordentligt piffad. 
 
Mascara från Bobbi Brown och Glitter från Urban Decay. Om ni frågar mig så blir glittereyliner den bästa sortens glitterögonskugga. Superlätt att peta dit med tops och sitter som berget! Denna var riktigt snygg i färgen med
 

Bad luck-Linda

Både ljusa och mindre upplyftande stunder har kantat det senaste dygnet.
 
Har tränat smärtfritt, lyckats göra klart och lägga åt sidan massor av pappersgöra som hängt över mig ett tag och även jobbat ett nattpass på en förvånansvärt lugn akutmottagning. Skönt med lite återhämtningspass såhär innan julrushen. På småtimmarna var det faktiskt tomt hus ett tag, varpå vi hann sitta och pärla ihop lite fina armband som säljs till förmån för barncancerfonden. Det är min kollega Lindas dotter som dragit igång projektet, och det känns fint att få hjälpa till när man kan. En liten ansträngning för en god sak! 
 
Ett armband kostar 100:- och pengarna går oavkortat till barncancerfonden. Perfekt julklapp! Finns att köpa via facebookgruppen "bu cancer".
 
Medan jag var på jobbet och gjorde goda gärningar så hade någon annan onda planer för min ekomoni! En snäll själ hade under natten backat in i min bil och gjort ett hål med (vad som ser ut som) sin dragkrok i stötfångaren bak på min bil. Detta utan att lämna varken meddelande eller ringa mig! Så otroligt dåligt gjort. Det var inte ens trångt på parkeringen varken när jag kom eller åkte (och säkerligen inte under natten heller), varpå det kändes orimligt att hitta sin bil i detta skick. Kan meddela att jag blev så arg så jag grinade. Jag som samma dag hade tid på verkstaden för att lamporna strulat på bilen. Nog för att lampstrulet gick på nybilsgarantin, men detta får jag bekosta helt själv, och det lär inte bli en billig historia... God jul Linda önskar okänd bajsskalle!
 
Ett snyggt Harry Potter-ärr i min fina (om än jävligt smutsiga) ögonsten hade någon nitat dit.. Onda människa som inte kan stå för sitt klanteri
 
Nåväl, händelsen är i alla fall polisanmäld och jag hyser väl å andra sidan inget större hopp om att de gör några större ansträngningr för att lösa den biten, så jag hoppas på en snabb verkstadstid så att man får lägga händelsen bakom sig. Jag tycker det får vara nog på otursfronten för vår del just nu. Jag har väl förvisso alltid varit lite av en olycksfågel, men nu börjar jag ledsna lite och tycker att jag borde ha tömt den sidan på karma-kontot! Dags att få lite medvind framöver

Weekend ♥

Nu börjar vi närma oss slutet av en efterlängtad ledig helg på hemmaplan! 
 
För en gångs skull har jag faktiskt lyckats känna mig lite ledig och avslappnad, vilket jag brukar vara riktigt dålig på annars - planeringsfreak som jag är. I fredags åkte vi på myskväll i Svärtinge hos svärfamiljen. God mat och Idol stod på schemat. Dock borde jag lära mig att man sällan kan följa det programmet utan att bli irriterad. Dendär Charlie förstår jag inte riktigt hur han kan få komma så långt. Men det är väl ingen idé att fundera vidare på, han är ju i final hur bitter jag än väljer att vara över det. Själva finalen missar jag ju dock då jag jobbar, men det kanske är lika bra det!
 
Igår gjorde vi inte mycket vettigt. Halva dagen spenderades i soffan framför ett gäng bra fotbollsmatcher, varvat med pyssel med djuren samt julskinkegriljerande. En riktigt välbehövlig slappardag - utan att jag blev rastlös framåt kvällen. Dock var jag så himla trött efter veckans jobb att jag slocknade i soffan under tiden vi valde film, så det blev inte mycket av den varan! 
 
 
 
Idag har jag gjort något som gör mig alldeles glad i själen - jag har RIDIT! Efter att ha varit relativt smärtfri i några dagar bestämde jag mig för att testa, vilket gick rätt så bra. Dock höll vi oss till skritt och tölt, men det kändes helt okej i kroppen. Tá var en riktig ängel och påminde mig om varför jag älskar just denna häst så otroligt mycket. Hon är inte en lätt häst, det kan de flesta vänner som suttit på henne intyga, och går inte att bara sätta sig och åka runt på - för då går det undan. Idag gick hon som en klocka och var så lyhörd så jag blev tårögd! Tror att även hon hade saknat våra ridpass, det brukar märkas ganska tydligt på henne när hon fått stå i några dagar. Vi avslutade passet med att plocka bort tyglarna och rida enbart med skänklar och vikthjälper, och även detta gick som smort! Det känns så skönt att kunna vara uppe i sadeln igen!
 
 
 
Efter detta har vi hunnit få besök av svärfar och småsystrarna, som kom över på fika och sysselsatte fjäderbebisarna en stund då de nyfiket ville kolla in besökarna. Sleppo skämde dock ut mig genom att bita svärfar i fingrarna, så jag får nog sluta mata henne ur näven ett tag framöver... Lite träning och plankstek har sedan fått avrunda dagen, och jag tror tyvärr det blir en relativt tidig kväll för damen idag igen då jag är vansinnigt trött! Vill dock tvinga mig uppe så länge det bara är möjligt, för imorgon åker Jesper igen så varje minut med honom är värdefull! 
 
Besök på altanen är inte helt ovanligt nuförtiden. Här är våran lille tupp på upptäcktsfärd
Alla samlade vid verandatrappen och äter böd - självklart även kanin och katter! Sleppo var mer intresserad av kameran dock!
Snygg-Sleppo med tjusiga frillan! Vet inte vad det är för en lustig blandning av raser som skapat denna Donald Trump-frisyr på damen
 

You could laugh all day but you can't laugh the darkness away

Nu har jag äntligen fått komma igång och julpynta här hemma!
 
Jag har gått och haft sånadär riktiga julkänslor alldeles för långt i förväg i år, vilket är konstigt då jag innan inte varit mycket av en julfirare (eller pyntare för den delen), varpå jag fått tygla mig ordentligt för att hålla mig ifrån att börja pynta för tidigt. Men, i söndags var det ju första advent vilket gjorde det helt okej att plocka fram pyntet - som till min stora besvikelse var i alldeles för liten skala! Mycket mysig belysning hade vi dock, så ny får man riktigt mycket myskänsla när det mörknar om kvällarna. 
 
1:a advents-frukost
Lite julpynt hemma! Och Jag har även passat på att premiärbaka lussebullar utan att använda shake and bake-mix! Mycket stolt. Med en touch av anka bör nämnas - upptäckte att man visst inte ska ha ägg i smeten, men däremot fick jag i alla fall pensla bullarna med det. Ankorna skämmer ju bort oss med ägg dagligen nu, så jag har faktiskt till och med hunnit skänka bort några till min bakglada syster redan!
Pepparkaksbaket tjuvade jag lite med! Har köpt lite roliga formar från wish, som blev riktigt tjusiga pepparkakor!
 
Mysa får jag dock göra själv under veckans gång, för Jesper har återigen en period då han jobbar borta i storstadsträsket i veckorna. Det är så himla tråkigt! Speciellt när jag inte mår så överdrivet bra för tillfället. Jag är ju mest deppig hela tiden, och vill ju så gärna ha min stöttepelare hemma hos mig. Sista två veckorna har jag gått och grävt ner mig totalt. Kroppen vill inte riktigt som jag vilket har inneburit att jag nu även, förutom fotbollen, fått lägga ännu en av sysslorna jag älskar mest på hyllan - ridningen. Åh vad jag gråtit över detta (och mycket annat som följd). Mitt bäcken har ju strulat ett tag, men efter att Idunn fick tokryck för en vecka sedan har inte rida ens funnits på kartan. Hon blev helt panikslagen av oförklarlig anledning när vi tömkörde och kastade sig rakt in i mig tre gånger så jag fick några rejäla smällar i rygg och bäcken. Dagen efter fick jag ta mig grinandes ur sängen och hade svårt att gå ordentligt på hela dagen, och efter det har smärtorna suttit i ordentligt. Hon som alltid är så rar och försiktig annars. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle råka ut för något sådant med henne - vi har ju haft en så himla fin kontakt och hon har sett mig som sin trygghet. Men hon är ju trots allt en unghäst och dessutom dräktig på det, så det är väl egentligen inte konstigt att något litet hjärnspöke tog sig in i huvudet även på henne till slut.
 
Det kan väl tyckas vara fjantigt att man är alldeles deprimerad för att man inte får rida eller spela fotboll, men när två saker som jag verkligen brinner och lever för att göra försvinner från en på kort tid så blir man inte lycklig alltså. Man vet ju inte riktigt vart man ska göra av sig själv. Lite av ens identitet skjuts åt sidan och man blir lite låst i huvudet och tycker inte att mycket annat är speciellt roligt. Lite hästluft fick jag dock i alla fall i Lördags, då jag syster och Bella besökte Stockholm International Horse Show. Det var längesedan jag var på något sådant, sist i Linköping om jag minns rätt - på den tiden Darin var populär och sjöng där. Det var en riktigt rolig dag. Jag blev alldeles salig över showerna och även över klappstallet där man fick träffa massor av olika hästraser samt andra djur. Sen jag var liten har Shirehästar alltid varit mina drömhästar - men konstigt nog har jag ALDRIG träffat någon. Detta fick jag dock göra i Lördags och jag blev alldeles gråtlycklig när vi kom fram till dem. Jag förklarade för tjejen som hade den ena stora fina svarta hästen att det var min drömhäst och att jag aldrig träffat en tidigare, varpå hon tog fram henne så jag fick hälsa (ja, jag måste ju peta på ALLT). Vilken lycka! Till sommaren ska jag definitivt köpa mig en stor nallebjörn (kallblodshäst). Jag har ju drömt om det så länge, så nu vill jag minsann ta och förverkliga den drömmen!
 
Vi timade så bra så vi fick titta på Islandshästshow, och även han gå en sväng på mässan samt träffa alla djuren
 
Idag fick jag i alla fall en positiv stallupplevelse på hemmaplan. Mår lite bättre smärtmässigt, så jag tog med mig Fedra bort som fick rida Ta medan jag tog en promenad bredvid med gamle trofasta Skrugga. Supermysigt! 
 
Idag dök även våra julkort, som jag pysslat ihop, upp med posten! De ser jag fram emot att få skicka iväg
 

Finally

Som jag har gått och väntat på att ankorna ska börja värpa! Började nästan bli orolig att de inte trivs tillräckligt, och har fått till mig att de kanske inte börjar på hösten/vintern då det är för mörkt. Men igår kom jag hem, tog en kik inne i huset och hittade ett första litet pytteägg därinne! Vilken lycka!

Idag kom även nummer två, men det hade någon av nötterna lagt utomhus! Än så länge är de ganska små, men enligt Annette så är de det i början. Dessa har de valt att inte ruva på, så de fick följa med in till kylskåpet. Ankägg är nämligen perfekta att baka på! Dessa blir nog lussebullar


-- Tidigare inlägg -- Tidigare inlägg -- Tidigare inlägg --
RSS 2.0