Idag tänkte jag låta stressen ta överhanden och vara dumdristig nog att gå ut och springa trots att min antibiotikakur inte är avslutad och jag påbörjar min kortisonbehandling först imorgon!

 

Tur för min egen del så kom jag på mig själv när jag klev ur sängen och rädslan för att bli värre tog överhanden. Det känns skönt nu i efterhand att veta att den faktiskt gjorde det, för det tyder ju på att jag trots allt klarar av att prioritera rätt! På onsdag däremot, då är det dags! :)