Idag var jag lite småseg när jag begav mig till gymmet efter en timmes solhäng på stan.

 

För att tränga undan oviljan satte jag därför upp ett mål: Jag skulla bannemig dipsa med 10 kg extravikt och jag skulle ta min egna vikt i pushdowns!

Taggad utav dessa tankar satte Sofie och jag igång, och först ut var dipsen! Jag värmde upp utan vikter, la sedan på 5 kg ett set och slutligen var det dags för mitt höjningsförsök - som gick mycket enklare än jag trodde! Målet var att i alla fall ta sig igenom en dip på den nya vikten, men jag kunde förvånansvärt nog göra tre till innan jag stannade då det gick tungt på vägen upp! Skapligt chockad över min förmåga tog jag ett set till med samma vikt innan jag trappade neråt igen. Vilken känsla!

 

Passet fortskred med diverse övningar för triceps/bröst, och sist ut var pushdowns. Jag la på 54 kg, ganska ungefär exakt min kroppsvikt, och var beredd på att risken fanns att jag skulle misslyckas när jag kände hur tungt det faktiskt var - men där hade jag återigen fel! Jag lyckades få ner stångjäkeln två gånger, även om det var med skita-ner-sig-ansträngning och frustande som en tjur! Fy så häftigt det kändes!

 

Ni ser vad inställningen kan göra för ett pass: Jag kom dit slö och lite halvt omotiverad, och gick hem med två nya personbästa! riktigt, riktigt peppande och kul!