Efter en tuff helg på sjukhuset (som personal kanske jag bör tillägga!) var jag igår så trött när jag kom hem att jag somnade på soffan tillsammans med frugan direkt när jag kom hem! Vaknade nästan 2 timmar senare och kände redan då att detdär med träning var kört för dagen. Fy vad min kropp skrek efter vila. Så fick det bli, då jag tycker att det är extremt viktigt att lyssna på kroppens signaler. Det är trots allt den som vet bäst! Dock får man skilja på lättja och kroppslig utmattning - de tenderar att kunna likna varandra ibland ;)

 

Idag var det däremot full fräs i kroppen igen! Jag hade världens energi, vilket talar för att gårdagens beslut om extravila var alldeles rätt! Tränade rygg/biceps tillsammans med frugan och svärfar, och det kändes riktigt bra! Svärfar följde med för första gången, och vi satte ihop lite stabilitetsövningar för bålen åt honom då han behöver stärka upp överkroppen lite pga ryggont! Riktigt roligt pass! Jag kunde komma upp i riktigt bra vikter, och är inte alls nojjig längre över att ha tappat styrka när jag varit sjuk. Idag satt den nämligen som ett smäck! 

 

Grabbarna bastade efter träningen, och jag passade då på att utnyttja väntetiden till att intervallcykla. Ca 20 minuters fart- och motståndsintervaller blev det utav det hela, och det räckte gott och väl! Dock hade jag en väldigt creepy herre på cykeln bredvid som verkligen satt och råglodde på mig i 15 minuter i sträck - och där överdriver jag inte. Han satt och letade ögonkontakt hela tiden, och jag försökte demonstrativt vända huvudet åt andra hållet - men han gav verkligen inte upp. Fy vilken koncentrations-pajjare! Det var till och med så tydligt att Mange ställde sig och asgarvade när han kom för att säga till mig att de var redo att åka. Lite obehagligt sådär... 

 

Det måste ha varit något med denna dagen, för en annan lustig incident inträffade en stund innan när vi tränade med TRX-banden. Helt plötsligt bestämmer sig tre små damer, som är totalt okända för min del, att högt och ljudligt pika mitt utseende när jag står och tränar. "Jag vet inte om det är jag som är gammalmodig, men jag tycker verkligen inte om när tjejer ska gå och bygga manliga muskler" Utbrister en utav dem, och de går sedan fnittrande iväg. Jag blev fly förbannad ska jag meddela er! Inte på så vis att jag tog åt mig utav vad de sa, för jag känner mig otroligt mycket snyggare i kroppen än dem, men jag tycker att det är så fruktansvärt barnsligt att bete sig på detta vis. Varje person har sin åsikt om vad som är snyggt.  Jag accepterar om de vill se otränade ut och äta skräpmat, och jag tycker att de bör acceptera mitt val tillbaka. Förstår inte vad man får ut av att försöka göra någon annan osäker och må dåligt över sitt utseende? Man borde ju förstå att någon som jag ser ut på detta vis för att jag vill det - man bygger ju liksom inte muskler av misstag direkt... Nåväl, jag ska inte älta över det. Men ibland kan folks beteende förvåna mig något fruktansvärt. Det är så man blir mörkrädd... Jag menar, om de vågar bete sig så mot mig som de inte känner - hur är de då mot människor de känner sig trygga med..?