Sista veckan har allting gått framåt med stormsteg. Har tagit personbästa (med god marginal) under i stort sett varje pass, och har verkligen hittat tillbaka till motivationen igen! Jag tror väl förvisso att det är det sistnämnda som spelat in mest, men det ena ger ju det andra - och resultatet har blivit en rejäl skjuts framåt! 

 

Tidigare i veckan tog jag person bästa i bänkpress, med god marginal. Fick till 6 reps på 50 kg under ett långt dropset, och det är 10 kg + mot vad jag ens lyckats rubba förut. Tänkte skriva mer om det passet senare, då jag testade att träna efter ett färdigt upplägg med högintensiv träning, som faktiskt var ritkigt jobbigt.

 

Nu funkar även benträningen igen. De passen som tidigare innehållt så mycket ångest och ovilja har nu blivit roliga igen. Förra lördagen fick jag en ordentlig skjuts av min kollega Johan, som tvingade mig att lyfta tyngre än vad jag fått för mig att jag klarar av. Det ledde till ett personbästa i utfallsgång med 2st 20kiloshantlar. Efter det var ångesten som bortblåst. Igår var det dags för benpass igen (jag hade skjutit upp det under veckan), och då gick knäböjen av bara farten. Har stannat på 40 kg sista tiden pga att jag varit rädd för att ryggen ska ta stryk. Igår tänkte jag att jag skulle testa 50 kg för att se hur det gick - lätt som en plätt. Gick upp på 60 kg och vevade mig igenom ett set på 12 repetitioner utan sveda eller värk. Bestämde mig därför att testa 70 kg, vilket jag då fick ihop 5 repetitioner på! Det är det tyngsta jag knäböjt sen innan mitt knä började bråka, och det är 1,5 år sedan. ÄNTLIGEN! Nu vet jag vad jag klarar och kan fortsätta pressa mig framåt! Inget mer fegande på den fronten alltså! 

Idag fick jag till ett litet ynka pb i sittande rodd, men annars var det ett snabbpass som fick bli dagens insats. Imorgon är det bröstträning som gäller, så vi får se vad man kan lyckas åstadkomma då ;)

Det är ganska ironiskt ändå...

 

Det sista jag gjorde, bara timmar innan jag åkte av hästen och skadade ryggen, var att lägga upp denna bild på instagram.

 

Det var tanken att det skulle bli mitt utgångsläge, och jag var riktigt taggad på att vässa till mig och få en riktigt bra form till sommaren. Och så gick det åt skogen, och sedan dess har motivationen dalat mer än någonsin. Jag har skitit i att träna och har uppritkigt varit riktigt jävla ledsen för att jag inte alls kunnat träna som jag vill. Istället för att bara gilla läget och ta det lugnt har jag stundtals helt tappat intresset och istället valt att göra annat. Jag fick inse hur fort man tappar det man slitit för, och det gjorde mig ruggigt omotiverat till att fortsätta streta när det var så enkelt att förlora så mycket. 

 

Sista veckan har det dock gått bättre och bättre, och jag har börjat hitta tillbaka till mitt vanliga driv igen! Nu längtar jag efter träning och jag tycker det är roligt att vara där igen. Vandningen kom nog när jag tränade ben i förra veckan, och äntligen lyckades lägga på vikter och faktiskt få känna att jag tränade. Efter det har det mesta flytit på riktigt bra, och idag var första gången jag kunde göra dips och även träna mage utan smärta! Ryggen hindrar mig fortfarande i mycket, men jag har fått tillbaka lite av min jävlaranamma - även om det går lite upp och ner. Jag tar mig ändå dit nu, och jag gör det jag kan - det får räcka gott och väl för nu! 

 

Jag behövde nog få ha lite off-tid. Jag får se der som att det blev lite semester och tid att hinna ikapp med annat runtikring. Nu är jag dock ganska bestämd - nu ska jag komma tillbaka och hitta glädjen i det jag egentligen älskar mest att göra!