Idag har jag klivit utanför mina träningsrutiner och gjort något som i vanliga fall inte hör hemma i mitt träningsprogram.

 

Hade ingen lust att sitta och åka in till stan, varpå jag planerade in ett hemmapass idag istället. Plyometrisk träning brukar ju ligga med i slutet på mina pass, men har aldrig utgjort ett helt sådant. Idag var det grunden för träningen, och det sög ordentligt i benen samtidigt som jag fick känna av min obefintliga kondition. För er som inte vet vad plyo är så är det hoppträning. Till exempel har vi grodhopp, utfallshopp, upphopp - samtliga var med på mitt pass idag. Började med varierade hopp från backen i intervaller, och körde sedan hopp uppför trapporna till verandan med ökande antal trappsteg mellan hoppen. 

 

Direkt efter att jag skuttat ihop till ett par riktigt möra ben joggade jag ner på grusvägen som leder ut mot stora vägen och kom sedan fram till backen jag tittat ut. En riktigt lång och ganska brant sådan. I den körd jag intervaller tills jag inte orkade ta mig upp en gång til, och sedan joggade jag hemåt med tunga ben. Sista rycket (som inte blev så jäkla explosivt) fick bli i backen upp mot huset, där marken är ganska uppluckrad och tung att springa i - ångest hela vägen upp med andra ord.

 

Fick sitta ute på min veranda en bra stund med ett glas vatten och bara svalka av mig efteråt, då jag var så varm att jag ville kräkas. Så van är jag vid att få upp lite flås ;)

 

 

 

Från fredagen och framåt har jag haft en riktigt bra träningsperiod!

 

Torsdagen gick jag av nattpass och var helt dygnsvild. Valde då att enbart ta en ridtur under dagen, vilket faktiskt räckte gott och väl. Fredagen bjöd på ett tricepspass (med lite magövningar inslängt), som jag är riktigt nöjd med! Kunde dipsa utan problem och fick återigen känna på hur det riktigt tuggade i baksidan av armarna. Denna gång vågade jag mig på 4 set på 10 repetitioner. Vill inte köra helt 100% slut på mig själv då jag är rädd för att tappa tekniken och hänga på armbågen som bråkat, men det räckte gott och väl ändå!

 

Lördagens pass blev ben inne på citygymmet (hör och häpna!) tillsammans med Emma. Vi kom ut till ingelsta på kvällskvisten, men upptäckte att lokalen var upptagen för födelsedagsfest varpå vi fick ta oss in till stan istället. Det gjorde dock inget, för passet gick att genomföra riktigt bra när gymmet var tomt! Testade ett lite improviserat upplägg, som visade sig bli riktigt bra! Vi inledde med pyramider på sumomark, vilket nog resulterade i ca 6-7 set. Sen supersetade vi hacksquat i smith med sumböj (även den i smithen. Vidrigt jobbiga övningar att lägga ihop - men kul såklart! Efter det körde vi en utdallsgångshinderbana a'la Linda, där vi gick utfall med vikter och fick gå upp och ner för stepbrädor lite här och var på vägen. Sista setet gick vi längre, utan vikter, och stannade då istället och gjorde grodhopp upp på stepbrädorna. Blä så jobbigt det blev! Till sist supersetade vi goblin squats men upphopp på stepbräda, tills vi inte fick upp fötterna från marken längre när vi skulle hoppa. KAn lova att träningsvärken har smakat bra sedan dess ;)

 

Söndagen bjöd på ryggträning, även där ett helt klart godkänt pass. Igår körde jag ett intensivt axelpass, med superset raktigenom. Detta då jag var lite tidspressad och behövde ta mig igenom passet fort. Detta ledde till riktiga krampkänningar i båda axlarna (inte bara vänstern som vanligt) - skönt! 

 

 

 

Det fick bli helvila i helgen, för att vara på den säkra sidan.

 

Kände inget i halsen under gårdagen, men vågade inte chansa och tog en dag extra på latsidan istället. Idag var det dock träningsdags igen, och jag var väl inte helt alert efter en natthelg på akuten. Förvisso har det varit lugnt, men man blir rätt trött i kroppen av att ställa om. Tur var det väl då att jag fick träningssällskap som tvingade mig igenom ett ryggpass där jag nog annars hade stannat halvvägs och tyckt jag var färdig. Envis som jag är så vägrar jag ju ge upp först, så jag är riktigt nöjd med att jag orkade hålla i hela vägen. Vaknade till mer och mer under passets gång och hann ju till lsut bli riktigt taggad. 

 

Körde enligt Pontus upplägg idag och det blev 5 set chins, 4 set stångrodd, 4 set latsdrag, 4 set sittande rodd och sedan rodd i maskin tills vi var slut och till min lycka valde att spara på bicepsdelen till en annan dag (läs: annan vecka för min del, hehe).

 

Skön start på veckan!

Trots att jag jobbat non stop hela veckan har jag lyckats klämma in träning varje dag hittills! 

 

Till en början gick det jäkligt bra! Jag fick till bra och effektiva pass, och kunde även träna triceps för första gången sedan min armbåde började tjura lite. Testade att dipsa för första gången sedan i somras, och det gick faktiskt hyfsat! Höll mig till 2 set vanliga dips och 3 set viktade bänkdips, och det var jätteroligt att kunna smyga igång med en av favoritövningarna igen. Äntligen fick jag återigen känna dendär efterlängtade tuggande känslan i baksidan av armarna! Underbart!

 

Igår gick det dock inte lika bra. Skulle träna ben innan nattjobbet, men kunde inte få till det alls. I knäböjen började benen vekna redan på 60 kg, och jag fick missnöjt stanna på den vikten. Körde lite enbensmark, men kämpade med en smärtande högerskinka som jag troligtvis lyckats sträcka i förra veckan. Efter det dalade humöret och jag började bli riktigt förbannad. Försökte med lite step up med vikter, men kroppen ville inte riktigt vara med där heller. Det slutade med att jag gick ifrån gymmet vansinnigt besviken. Jag som sett fram emot att träna ben, och så gick passet åt skogen och kändes som bortkastad tid. 

 

Andra tankar fick jag dock idag, då dels träningsvärken sitter där den ska, och jag vaknar med ont i halsen. Det var alltså något som låg i kroppen och lurade igår - inte jag som var totalt värdelös. Och tydligen kunde jag uträtta något vettigt ändå, då jag känner av det ordentligt idag. Där har vi nog biten jag måste jobba mest med - att sluta vara så fruktansvärt hård mot mig själv. Jag vill ju alltid ge 100% på gymmet, annars blir jag så förbannad på mig själv, vilket kan förstöra ett helt pass då prestationsångesten får mig att bara sätta mig och deppa istället för att gå vidare i passet och ta nya tag. Lite är ju faktiskt bättre än inget, och ibland FÅR man faktiskt ha dåliga dagar. Det är dags att jag börjar påminna mig själv om det! 

 

Idag blir det vila pga halsen, men det får bannemig vara en kort sjuka jag dragit på mig - för i veckan jobbar jag bara 2 nätter och då vill jag hinna spendera mycket tid på gymmet!

Igår fick jag finbesök på gymmet igen, i form av mina fina arbetkamrat/vän Emma.

 

Axlar stod på mitt schema, så fröken fick följa med på det passet - vilket hon å andra sidan inte var svår att övertala till. Trots mycket fnitter och tjejsnack så fick vi ihop riktigt bra träning däremellan, och jag som sällan lyckas med träningsvärk i axlarna känner av det ordentligt idag. Känns med andra ord verkligen som om jag hittat mitt fokus igen! Riktigt kul! 

 

Jag antar att man måste få tillåta sig själv ta lite småpauser ibland. För min del har det till största delen berott på skador, men det har å andra sidan tvingat mig till att hitta på annat om dagarna vilket jag tror ger en lite sundare inställning till träningen. Det blir ju lätt lite hets och hysteri med tanke på hur hypat gymträning och vältränade kroppar har blivit. Jag försöker hålla mig ifrån såna tankar, men jag tror nog ändå dendär lilla ångesten ligger någonstans i bakhuvudet och gror. Jag har ju alltid som mål att träna för att jag mår bra och det är roligt, och det uppfyller jag verkligen när jag fått nytändning och tycker att gymmet är det roligaste som finns igen! 

Igår blev det som utlovat marklyftarpass, vilket jag nog aldrig tagit mig igenom förr utan att halvt grina.

 

Detta dels för att jag är otroligt kass på vanliga marklyft och därmed tycker att det är en själaplåga, men också för att jag blir frustrerad över att känna mig klen när inte tekniken sitter. Denna gång kom dock vändningen, dock med lite gnäll - men garanterat tårfritt! Jag lyckades komma upp i nya vikter och började nog nästan under passets gång tycka att det var lite roligt, då jag nog börjar känna att det fungerar lite. Det har jag till 100% mitt sällskap att tacka för. Utan honom hade jag kört på det säkra och lyft sumomark istället. Fan vad bra det är att träna med rätt sällskap!

 

 

 

Nu är äntligen internet inkopplat i huset efter ca 1,5 månads strul. Därav har inläggen inte direkt flödat då jag inte heller har speciellt bra täckning på mobilen härute i skogen. Det är skönt på ett vis att få lägga ifrån sig telefonen när man är hemma, men det försvårar ju en del saker också! Nu ser jag dock fram emot att kunna skriva igen, för DET är något jag saknat!

 

Träningsmässigt har det gått lite svajigt på sistone. Bara någon vecka efter flyttstöket och dess effekt på träningen lyckades jag ådra mig en ny skada - jag blev sparkad av hästen rakt på utsidan av knät. Ingen skön historia. Det blev blått och svullnade upp ordentligt och jag kunde inte stödja på det, vilket gjorde mig livrädd. Ville inte gärna åka in till jobbet med det, men dagen efter smällen var det värre och jag blev skrämd nog att åka in och få det röntgat ändå. Som tur var så hade all hårdvara i knät hållt sig i helt skick! Det blev dock några dagars kryckhoppande och sedan ett lindat knä i en vecka, vilket innebar att benträning inte var att tala om.