Jag fick dock hålla rejäl pli på mig själv, då jag visste att det skulle vara dumt att gå ut för hårt direkt. Dock så blir man ju alldeles uppe i varv när man väl kommer dit att man vill trötta ut sig till max, speciellt efter att inte ha kunnat göra det på så länge! Men jag lyckades hålla mig i skinnet och köra igenom ett låg-/medelintensivt pass på lite över en timme.

Jag började med lite bålstyrka, mage och rygg alltså. Hade bra ork och lyckades genomföra övningarna på samma vikter som innan jag blev sjuk - ett bra tecken alltså! Efter det gav jag mig på löpbandet och jag måste medge att jag var lite nervös över hur kroppen skulle reagera. Till min stora lättnad var det inga problem. Jag joggade en stund på ganska lagom frat (dock saktare än vanligt) och blev knappt andfådd alls, vilket jag ser som ett riktigt bra tecken. Konditionen har alltså inte tagit stryk! Det höjde självförtoendet rejält, då jag var rädd för att jag skulle behöva stå och flåsa som tusan på söndag och få skämmas över hur ur form jag var. Men icke!

Som sagt var det supersvårt att hålla sig i skinnet och inte ta ut sig, men jag lyckades! Eloge till mig! Imorgon ska jag trappa upp intensiteten något och även ge mig på ett av målen som är uppsatta inför uttagningen :)