Igår fick jag finbesök på gymmet igen, i form av mina fina arbetkamrat/vän Emma.

 

Axlar stod på mitt schema, så fröken fick följa med på det passet - vilket hon å andra sidan inte var svår att övertala till. Trots mycket fnitter och tjejsnack så fick vi ihop riktigt bra träning däremellan, och jag som sällan lyckas med träningsvärk i axlarna känner av det ordentligt idag. Känns med andra ord verkligen som om jag hittat mitt fokus igen! Riktigt kul! 

 

Jag antar att man måste få tillåta sig själv ta lite småpauser ibland. För min del har det till största delen berott på skador, men det har å andra sidan tvingat mig till att hitta på annat om dagarna vilket jag tror ger en lite sundare inställning till träningen. Det blir ju lätt lite hets och hysteri med tanke på hur hypat gymträning och vältränade kroppar har blivit. Jag försöker hålla mig ifrån såna tankar, men jag tror nog ändå dendär lilla ångesten ligger någonstans i bakhuvudet och gror. Jag har ju alltid som mål att träna för att jag mår bra och det är roligt, och det uppfyller jag verkligen när jag fått nytändning och tycker att gymmet är det roligaste som finns igen!