♥

 

Efter att ha vilat upp mig en dag efter benträningsfailen i förra veckan så gjorde jag ett nytt försök på gymmet tillsammans med en glad skara på midsommaraftonsförmiddagen! 

 

Det blev ett lite improviserat överkroppspass med störst fokus på rygg, och jag tog mig igenom det utan några större bekymmer. Revbenet gjorde dock riktigt ont i chins/latsdragen, så det fick bli få set på de övningarna. Lite svag yrsel kunde jag dock känna av, så resten av helgen fick bli vilodagar.

Idag var jag åter på gymmet tillsammans med lite nytt sällskap i form av Jesper. Vi tränade bröst/triceps och slängde även in en axelövning på slutet då det endast hinns med ett benpass imorgon också innan vi far iväg till Öland på lite minisemester. Idag hade jag återfunnit orken, och jag blev varken yr eller fick hjärtklappning när jag tog i. Ett mycket gott tecken med andra ord! Kunde genomföra ett pass med nästintill min vanliga intensitet (med lite färre övningar) utan problem!

 

Efter lite återhämtning med mat och en runda på stan utmanade jag senare herrn i tennis. Vilket fiasko! Jag var nämligen totalt värdelös dagen till ära! Vet inte om det berodde på att jag kände mig totalt mosad i överkroppen eller om det var för att det är ca ett år sedan jag höll i ett tennisracket, men det blev så pinsamt illa att vi fick bestämma oss för att bara stå och slå snälla bollar till varandra istället.... Jaja, svettigt blev det i alla fall!

Efter att igår ha vilat och samlat krafterna (med hjälp av en hel del fika och andra onyttigheter) var jag tillbaka på gymmet under kvällen idag för att försöka mig på lite lätt benträning.

 

Lätt var dock ordet jag tycks ha tappat på vägen in till stan. Ivrig som jag är gick jag ut alldeles för hårt från början, vilket resulterade i att resterande delen av passet kantades av yrsel och orkeslöshet. Jag skulle "bara" ta några svängar med viktad utfallsgång tänkte jag, och överskattade såklart min ork. Klantigt! Dock trodde jag att jag skulle orka ta i lite mer då jag vanligtvis är ganska stark i benträningen, men icke! De 4 set knäböj som följde gick riktigt tungt och jag fick verkligen kämpa trots att stången enbart vägde 40 kg. Jag antar att det fortfarande är sviterna efter sjukan som härjar, men usch så tungt det blev för huvudet.

 

Efter nederlaget i de tyngre övningarna valde jag istället att fortsätta med småövningar, i form av bencurl och benspark. 3 set på vardera fick räcka gott och väl, sedan valde jag att avsluta passet för att inte ta ut mig för mycket. 

 

Tack vare detta dumdristiga snedsteg gissar jag på att kroppen kräver vila även imorgon. Kanske lika bra det, då jag märker att jag har en tendens att jäkta iväg alldeles för mycket! 

 

Äntligen har jag fått besöka gymmet efter en vila som blev alldeles för lång för min smak! 

 

I början av förra veckan var jag på återbesök på vårdcentralen, då jag inte blivit helt bra efter min antibiotikakur. Mina infektionsvärden var återställda, men jag hade fortfarande dämpade andningsljud på höger lunga och blev ordinerad fortsatt vila med promenader som högsta ansträngning. Inte det ljusaste beskedet för damen som hållt hoppet uppe om att vara igång några dagar efter antibiotikakurens slut! Det var helt enkelt bara att gilla läget, hämta ut ny medicin och vila vidare! 

 

Under veckan började jag dock piggna till, och kände mig under helgen som var i stort sätt återställd - sånär som på en vidrig smärta i bröstkorgen då jag med stor sannorlikhet även lyckats hosta sönder ett revben. Detta innebar en tvåtimmarspromenad i skogarna på lördagen och ett försiktigt försök till att träna på söndagskvällen. Det blev ett blandpass för rygg/axlar/biceps och det kändes riktigt skönt att få låta musklerna arbeta igen. Dock kändes det mesta väldigt tungt och jag fick verkligen lägga band på mig själv för att inte bli alltför ivrig - men allt som allt så var det ett riktigt kul pass! 

 

Träningsvärken under gårdagen talade ändå för att jag fått till något vettigt, och jag besökte återigen gymmet för att träna bröst/triceps/mage. Ja, som ni förstår av det jag tidigare nämnde så var ju magträningen ett otroligt korkat upptåg. Det resulterade i att jag idag har mycket ondare över revbenet och har fått hämta smärtlindring för att råda bot på det. Förutom den lilla parentesen så var passet riktigt lyckat, och jag kände att jag hade mer ork i kroppen än under söndagens pass. Lyckades även flirta med mig gott sällskap i form av lilla Emelie, vilket lyfte stämningen på passet ytterligare! 

 

Idag vilar jag, för att inte gå ut alltför hårt på en gång, men imorgon planerar jag att vara tillbaka igen! 

 

Tyckte det var på tiden att damma av och starta upp bloggen igen efter över ett halvårs torka. 

 

Ett halvår som inneburit med- och motgångar på både privat- och träningsfronten. Min träning har i det stora hela flutit på bättre då jag hittat bra rutiner i samband med jobbet, men efter nyår kom ett riktigt bakslag då jag efter en stor livsomställning fick besök av min kära bråkmage igen. Detta ledde till ett viktras på ca 8 kilo under loppet av två månader, med orkeslöshet och motivationsbrist som följd. Några läkarbesök och lite stabilitet i tillvaron senare kunde jag sakteligen börja klättra uppåt i vikt igen och träningen började kännas både motiverande och resultatgivande igen.

 

...Detta lagom till nästa käftsmäll. Jag fick för mig att det var dags att kanske peta in lite konditionsträning på schemat, och tog mig ut på en morgonlöprunda i skogarna. Avslutade med några otroligt tunga backintervaller, gick hem, laddade om och åkte vidare till gymmet för ett bröstpass - som även det gick ovanligt segt. Under eftermiddagen dog energin i mig mer och mer, men envis som jag är så skulle jag prompt ge mig ut på en ridtur ändå. Sen var sängläget ett faktum. Det var längesen jag känt mig så sjuk. Efter en vecka med hög feber, illamående och hosta så tog jag mig i kragen och besökte vårdcentralen, där jag först blev hemskickad utan undersökning med en sjukskrivning och hostmedicin. De två dagarna som följde fortsatte jag bli sämre och kunde inte längre dämpa febern med paracetamol, och fick komma tillbaka för lite nogrannare utredning. Denna gång tolkades mina höga infektionsprover som hittades samt kaffebryggaren i bröstet som lunginflammation och jag blev insatt på antibiotika. Vilken skillnad! På bara 2 dagar var jag feberfri, och 4 dagar senare kunde jag börja jobba - lagom till semestern. 

 

Nu har 1,5 vecka gått sedan jag blev insatt på behandling och jag hostar tyvärr fortfarande lungorna ur mig och känner mig långt borta från mitt kära gym. När man är så pass påverkad som jag var de första veckorna finns inget sug alls efter att träna, men nu när man börjar känna sig friskare i kroppen är det ett helvete att hålla sig hemma. Förhoppningsvis är jag dock tillbaka och börjar småträna efter helgen, men denna gången vågar jag absolut inte stressa! 

 

Det är väl ingen ide att jag ens försöker ursäkta mig längre vad gäller de långa avbrotten mellan inläggen, jag får helt enkelt inse att det är så det kommer att se ut emellanåt med tanke på att fröken bestämt sig för att ha sin tillvaro gå i 110.

 

Nu har jag dock tagit ut en semestervecka, men tycker mig väl inte haft så mycket ledig tid för det. Istället har jag sett till att boka upp mig frå morgon till kväll med saker jag inte annars hinner göra - viktigast av detta att träffa mina kära vänner - och därav hinner jag inte sätta mig och knåpa inlägg alltför ofta då heller. Nu har jag dock tagit på mig ett extra jobbpass mitt i semestern imorgon, och försöker därför tvinga mig till att vara uppe och svänga om inför nattjobb - alltså ett perfekt tillfälle att kika in här!

 

Jobbar just mycket nätter nu, varpå gymbesöken ofta ligger i anslutning till jobbet. Hur jag än bär mig åt lyckas jag dock alltid få stressa mig igenom passen, vilket ofta leder till frustration och missnöje. För att råda bot på detta har jag nu försökt att effektivisera så mycket jag kan så att jag slipper känna att jag behöver stå på gymmet i 2h för att vara nöjd. Jag har lagt in allt från myo-reps till drop- och superset, vilket faktiskt börjar kännas rätt okej. Det blir ju inte så mycket tunga lyft som jag hade planerat att denna perioden skulle innebära från början, men ibland får man helt enkelt tänka om och anpassa sig efter de förutsättningar man har! På detta viset har jag i alla fall fått in en hel del nyheter i passen, och det brukar ju alltid vara positivt vad gäller träningsresultaten! 

 

Trots effektiva pass har jag kunnat slinka in med några nya personbäsa lite här och var. Bland dessa har jag lyft 60 kg i bänkress och fått upp 35 kg över huvudet (militärpress). Det är ju alltid något att nöja sig med! :D

 

Idag har jag klivit utanför mina träningsrutiner och gjort något som i vanliga fall inte hör hemma i mitt träningsprogram.

 

Hade ingen lust att sitta och åka in till stan, varpå jag planerade in ett hemmapass idag istället. Plyometrisk träning brukar ju ligga med i slutet på mina pass, men har aldrig utgjort ett helt sådant. Idag var det grunden för träningen, och det sög ordentligt i benen samtidigt som jag fick känna av min obefintliga kondition. För er som inte vet vad plyo är så är det hoppträning. Till exempel har vi grodhopp, utfallshopp, upphopp - samtliga var med på mitt pass idag. Började med varierade hopp från backen i intervaller, och körde sedan hopp uppför trapporna till verandan med ökande antal trappsteg mellan hoppen. 

 

Direkt efter att jag skuttat ihop till ett par riktigt möra ben joggade jag ner på grusvägen som leder ut mot stora vägen och kom sedan fram till backen jag tittat ut. En riktigt lång och ganska brant sådan. I den körd jag intervaller tills jag inte orkade ta mig upp en gång til, och sedan joggade jag hemåt med tunga ben. Sista rycket (som inte blev så jäkla explosivt) fick bli i backen upp mot huset, där marken är ganska uppluckrad och tung att springa i - ångest hela vägen upp med andra ord.

 

Fick sitta ute på min veranda en bra stund med ett glas vatten och bara svalka av mig efteråt, då jag var så varm att jag ville kräkas. Så van är jag vid att få upp lite flås ;)

 

 

 

Från fredagen och framåt har jag haft en riktigt bra träningsperiod!

 

Torsdagen gick jag av nattpass och var helt dygnsvild. Valde då att enbart ta en ridtur under dagen, vilket faktiskt räckte gott och väl. Fredagen bjöd på ett tricepspass (med lite magövningar inslängt), som jag är riktigt nöjd med! Kunde dipsa utan problem och fick återigen känna på hur det riktigt tuggade i baksidan av armarna. Denna gång vågade jag mig på 4 set på 10 repetitioner. Vill inte köra helt 100% slut på mig själv då jag är rädd för att tappa tekniken och hänga på armbågen som bråkat, men det räckte gott och väl ändå!

 

Lördagens pass blev ben inne på citygymmet (hör och häpna!) tillsammans med Emma. Vi kom ut till ingelsta på kvällskvisten, men upptäckte att lokalen var upptagen för födelsedagsfest varpå vi fick ta oss in till stan istället. Det gjorde dock inget, för passet gick att genomföra riktigt bra när gymmet var tomt! Testade ett lite improviserat upplägg, som visade sig bli riktigt bra! Vi inledde med pyramider på sumomark, vilket nog resulterade i ca 6-7 set. Sen supersetade vi hacksquat i smith med sumböj (även den i smithen. Vidrigt jobbiga övningar att lägga ihop - men kul såklart! Efter det körde vi en utdallsgångshinderbana a'la Linda, där vi gick utfall med vikter och fick gå upp och ner för stepbrädor lite här och var på vägen. Sista setet gick vi längre, utan vikter, och stannade då istället och gjorde grodhopp upp på stepbrädorna. Blä så jobbigt det blev! Till sist supersetade vi goblin squats men upphopp på stepbräda, tills vi inte fick upp fötterna från marken längre när vi skulle hoppa. KAn lova att träningsvärken har smakat bra sedan dess ;)

 

Söndagen bjöd på ryggträning, även där ett helt klart godkänt pass. Igår körde jag ett intensivt axelpass, med superset raktigenom. Detta då jag var lite tidspressad och behövde ta mig igenom passet fort. Detta ledde till riktiga krampkänningar i båda axlarna (inte bara vänstern som vanligt) - skönt! 

 

 

 

Det fick bli helvila i helgen, för att vara på den säkra sidan.

 

Kände inget i halsen under gårdagen, men vågade inte chansa och tog en dag extra på latsidan istället. Idag var det dock träningsdags igen, och jag var väl inte helt alert efter en natthelg på akuten. Förvisso har det varit lugnt, men man blir rätt trött i kroppen av att ställa om. Tur var det väl då att jag fick träningssällskap som tvingade mig igenom ett ryggpass där jag nog annars hade stannat halvvägs och tyckt jag var färdig. Envis som jag är så vägrar jag ju ge upp först, så jag är riktigt nöjd med att jag orkade hålla i hela vägen. Vaknade till mer och mer under passets gång och hann ju till lsut bli riktigt taggad. 

 

Körde enligt Pontus upplägg idag och det blev 5 set chins, 4 set stångrodd, 4 set latsdrag, 4 set sittande rodd och sedan rodd i maskin tills vi var slut och till min lycka valde att spara på bicepsdelen till en annan dag (läs: annan vecka för min del, hehe).

 

Skön start på veckan!

Trots att jag jobbat non stop hela veckan har jag lyckats klämma in träning varje dag hittills! 

 

Till en början gick det jäkligt bra! Jag fick till bra och effektiva pass, och kunde även träna triceps för första gången sedan min armbåde började tjura lite. Testade att dipsa för första gången sedan i somras, och det gick faktiskt hyfsat! Höll mig till 2 set vanliga dips och 3 set viktade bänkdips, och det var jätteroligt att kunna smyga igång med en av favoritövningarna igen. Äntligen fick jag återigen känna dendär efterlängtade tuggande känslan i baksidan av armarna! Underbart!

 

Igår gick det dock inte lika bra. Skulle träna ben innan nattjobbet, men kunde inte få till det alls. I knäböjen började benen vekna redan på 60 kg, och jag fick missnöjt stanna på den vikten. Körde lite enbensmark, men kämpade med en smärtande högerskinka som jag troligtvis lyckats sträcka i förra veckan. Efter det dalade humöret och jag började bli riktigt förbannad. Försökte med lite step up med vikter, men kroppen ville inte riktigt vara med där heller. Det slutade med att jag gick ifrån gymmet vansinnigt besviken. Jag som sett fram emot att träna ben, och så gick passet åt skogen och kändes som bortkastad tid. 

 

Andra tankar fick jag dock idag, då dels träningsvärken sitter där den ska, och jag vaknar med ont i halsen. Det var alltså något som låg i kroppen och lurade igår - inte jag som var totalt värdelös. Och tydligen kunde jag uträtta något vettigt ändå, då jag känner av det ordentligt idag. Där har vi nog biten jag måste jobba mest med - att sluta vara så fruktansvärt hård mot mig själv. Jag vill ju alltid ge 100% på gymmet, annars blir jag så förbannad på mig själv, vilket kan förstöra ett helt pass då prestationsångesten får mig att bara sätta mig och deppa istället för att gå vidare i passet och ta nya tag. Lite är ju faktiskt bättre än inget, och ibland FÅR man faktiskt ha dåliga dagar. Det är dags att jag börjar påminna mig själv om det! 

 

Idag blir det vila pga halsen, men det får bannemig vara en kort sjuka jag dragit på mig - för i veckan jobbar jag bara 2 nätter och då vill jag hinna spendera mycket tid på gymmet!

Igår fick jag finbesök på gymmet igen, i form av mina fina arbetkamrat/vän Emma.

 

Axlar stod på mitt schema, så fröken fick följa med på det passet - vilket hon å andra sidan inte var svår att övertala till. Trots mycket fnitter och tjejsnack så fick vi ihop riktigt bra träning däremellan, och jag som sällan lyckas med träningsvärk i axlarna känner av det ordentligt idag. Känns med andra ord verkligen som om jag hittat mitt fokus igen! Riktigt kul! 

 

Jag antar att man måste få tillåta sig själv ta lite småpauser ibland. För min del har det till största delen berott på skador, men det har å andra sidan tvingat mig till att hitta på annat om dagarna vilket jag tror ger en lite sundare inställning till träningen. Det blir ju lätt lite hets och hysteri med tanke på hur hypat gymträning och vältränade kroppar har blivit. Jag försöker hålla mig ifrån såna tankar, men jag tror nog ändå dendär lilla ångesten ligger någonstans i bakhuvudet och gror. Jag har ju alltid som mål att träna för att jag mår bra och det är roligt, och det uppfyller jag verkligen när jag fått nytändning och tycker att gymmet är det roligaste som finns igen! 

Igår blev det som utlovat marklyftarpass, vilket jag nog aldrig tagit mig igenom förr utan att halvt grina.

 

Detta dels för att jag är otroligt kass på vanliga marklyft och därmed tycker att det är en själaplåga, men också för att jag blir frustrerad över att känna mig klen när inte tekniken sitter. Denna gång kom dock vändningen, dock med lite gnäll - men garanterat tårfritt! Jag lyckades komma upp i nya vikter och började nog nästan under passets gång tycka att det var lite roligt, då jag nog börjar känna att det fungerar lite. Det har jag till 100% mitt sällskap att tacka för. Utan honom hade jag kört på det säkra och lyft sumomark istället. Fan vad bra det är att träna med rätt sällskap!

 

 

 

Nu är äntligen internet inkopplat i huset efter ca 1,5 månads strul. Därav har inläggen inte direkt flödat då jag inte heller har speciellt bra täckning på mobilen härute i skogen. Det är skönt på ett vis att få lägga ifrån sig telefonen när man är hemma, men det försvårar ju en del saker också! Nu ser jag dock fram emot att kunna skriva igen, för DET är något jag saknat!

 

Träningsmässigt har det gått lite svajigt på sistone. Bara någon vecka efter flyttstöket och dess effekt på träningen lyckades jag ådra mig en ny skada - jag blev sparkad av hästen rakt på utsidan av knät. Ingen skön historia. Det blev blått och svullnade upp ordentligt och jag kunde inte stödja på det, vilket gjorde mig livrädd. Ville inte gärna åka in till jobbet med det, men dagen efter smällen var det värre och jag blev skrämd nog att åka in och få det röntgat ändå. Som tur var så hade all hårdvara i knät hållt sig i helt skick! Det blev dock några dagars kryckhoppande och sedan ett lindat knä i en vecka, vilket innebar att benträning inte var att tala om.

 

Det går alldeles för långt mellan inläggen just nu, och det gör mig lite smått irriterad på mig själv. 

 

Faktum är ju att det gått framåt med stormsteg för min del när det kommer till träningsbiten, och jag borde ju belöna mig själv med att skriva ner det så att jag kan se tillbaka och peppas utav det när motivationen sviktar i framtiden. Den egentliga sanningen till varför inläggen blir få är att jag oftast ser till att inte vara hemma. Detta då jag vantrivs så fruktansvärt i lägenheten och inte klarar av att vara hemma och höra grannarna stöka hela dagarna. Det blir med all säkerhet bättre efter flytten (och såklart efter att internet blivit inkopplat i huset). 

 

Så länge måste jag försöka fylla i tomrummet så gott det går. Minns såklart inte pass för pass, men det mesta har gått bra och jag har ökat i vikt mycket under de senaste veckorna. Ja, vikten jag lyfter alltså... Inte min egen ;) Glädjen har funnits med mig, och det kan delvis ha att göra med att jag fått så mycket roligt sällskap att träna med - både nya och gamla vänner! :)

 

Roligast är framgångarna med benträningen - såklart ;) ! Där har jag blivit starkare snabbt och är nu till och med förbi den nivån jag var vid innan jag skadade ryggen. Jag har helt enkelt vilat mig i form kan man säga! I helgen kunde jag göra premiär med sumomark efter olyckan, och kunde lätt lyfta 75 kilo utan smärta. Har innan legat och mesat på max 70 kg, så där hade jag inte tappat mycket på dehär veckorna. Dock tror jag mycket sitter i huvudet - jag har garanterat bara fegat innan. 

 

 

Sista veckan har allting gått framåt med stormsteg. Har tagit personbästa (med god marginal) under i stort sett varje pass, och har verkligen hittat tillbaka till motivationen igen! Jag tror väl förvisso att det är det sistnämnda som spelat in mest, men det ena ger ju det andra - och resultatet har blivit en rejäl skjuts framåt! 

 

Tidigare i veckan tog jag person bästa i bänkpress, med god marginal. Fick till 6 reps på 50 kg under ett långt dropset, och det är 10 kg + mot vad jag ens lyckats rubba förut. Tänkte skriva mer om det passet senare, då jag testade att träna efter ett färdigt upplägg med högintensiv träning, som faktiskt var ritkigt jobbigt.

 

Nu funkar även benträningen igen. De passen som tidigare innehållt så mycket ångest och ovilja har nu blivit roliga igen. Förra lördagen fick jag en ordentlig skjuts av min kollega Johan, som tvingade mig att lyfta tyngre än vad jag fått för mig att jag klarar av. Det ledde till ett personbästa i utfallsgång med 2st 20kiloshantlar. Efter det var ångesten som bortblåst. Igår var det dags för benpass igen (jag hade skjutit upp det under veckan), och då gick knäböjen av bara farten. Har stannat på 40 kg sista tiden pga att jag varit rädd för att ryggen ska ta stryk. Igår tänkte jag att jag skulle testa 50 kg för att se hur det gick - lätt som en plätt. Gick upp på 60 kg och vevade mig igenom ett set på 12 repetitioner utan sveda eller värk. Bestämde mig därför att testa 70 kg, vilket jag då fick ihop 5 repetitioner på! Det är det tyngsta jag knäböjt sen innan mitt knä började bråka, och det är 1,5 år sedan. ÄNTLIGEN! Nu vet jag vad jag klarar och kan fortsätta pressa mig framåt! Inget mer fegande på den fronten alltså! 

Idag fick jag till ett litet ynka pb i sittande rodd, men annars var det ett snabbpass som fick bli dagens insats. Imorgon är det bröstträning som gäller, så vi får se vad man kan lyckas åstadkomma då ;)

Det är ganska ironiskt ändå...

 

Det sista jag gjorde, bara timmar innan jag åkte av hästen och skadade ryggen, var att lägga upp denna bild på instagram.

 

Det var tanken att det skulle bli mitt utgångsläge, och jag var riktigt taggad på att vässa till mig och få en riktigt bra form till sommaren. Och så gick det åt skogen, och sedan dess har motivationen dalat mer än någonsin. Jag har skitit i att träna och har uppritkigt varit riktigt jävla ledsen för att jag inte alls kunnat träna som jag vill. Istället för att bara gilla läget och ta det lugnt har jag stundtals helt tappat intresset och istället valt att göra annat. Jag fick inse hur fort man tappar det man slitit för, och det gjorde mig ruggigt omotiverat till att fortsätta streta när det var så enkelt att förlora så mycket. 

 

Sista veckan har det dock gått bättre och bättre, och jag har börjat hitta tillbaka till mitt vanliga driv igen! Nu längtar jag efter träning och jag tycker det är roligt att vara där igen. Vandningen kom nog när jag tränade ben i förra veckan, och äntligen lyckades lägga på vikter och faktiskt få känna att jag tränade. Efter det har det mesta flytit på riktigt bra, och idag var första gången jag kunde göra dips och även träna mage utan smärta! Ryggen hindrar mig fortfarande i mycket, men jag har fått tillbaka lite av min jävlaranamma - även om det går lite upp och ner. Jag tar mig ändå dit nu, och jag gör det jag kan - det får räcka gott och väl för nu! 

 

Jag behövde nog få ha lite off-tid. Jag får se der som att det blev lite semester och tid att hinna ikapp med annat runtikring. Nu är jag dock ganska bestämd - nu ska jag komma tillbaka och hitta glädjen i det jag egentligen älskar mest att göra!

 

 

Här var det alldeles för länge sedan jag kikade in!

 

Orsakerna är många. Dels så har flytten tagit mycket tid, samt lämnat mig internetlös ett bra tag. Sen har jag jobbat mycket, tränat något mindre än vanligt  och inte heller tyckt att det har gått speciellt bra. Energinivån har legat på botten och motivationen har tyvärr följt med den. Mycket har ju att göra med att jag känner mig hindrad, och då blir det helt enkelt inte roligt på samma vis längre. Man vill inte göra det man älskar halvdant, det ska ju vara fullt ut! 

 

Gått ner i vikt har jag gjort under de sista veckorna också. Känner mig tyvärr inte alls i min forna form längre. Kombinationen med att springa som en skållad råtta hela dagen på jobbet och att inte hinna äta som man är van vid har verkligen gjort sitt (jag älskar mitt jobb ändå dock!). Det och sen det faktum att jag inte lyft tungt på över en månad har lämnat mig några kilo lättare.. Riktigt synd! 

 

Nu lyckades jag även dra på mig en förkylning under de sista dagarna, men innan dess hann jag nästan få känna att jag var tillbaka på banan igen! Kunde nämligen träna ben med lite vikter, vilket gjorde mig otroligt peppad! Äntligen fick jag känna mig trött på riktigt när jag gick ifrån gymemt, och äntligen bråkade träningsvärken med mig i flera dagar efteråt! 

 

Nu har jag vilat ut fökylningen under några dagar, och idag tänker jag prova på att träna igen! Energibristen får en Jacked fuel ta hand om, det brukar göra susen! 

Åh vad jag önskar att jag kunde fylla på ett peppande inlägg här om hur det går framåt träningsmässigt och att jag lyckats hålla motivationen uppe trots att ryggen hindrar mig. Den bittra sanningen är dockprecis det motsatta, och jag har varit väldigt ledsen under veckans gång då det stundtals känns så tråkigt och hopplöst. Ryggen känns stundtals värre och trots att jag får gå på halvfart med det mesta så vill det inte ge med sig. Sjukt tråkigt när man har så mycket vilja i sig!

 

Måndagens benpass gick i alla fall bra. Lite för bra till och med då jag nästan svimmade i efterhand då jag tagit ut mig så pass. Körde nämligen bara plyoträning då och med högt tempo för att kompensera för att jag inte kan träna med vikter. Det kändes i alla fall skönt att kunna åstadkomma något på den fronten. Även tisdagens pass gick strålande, men efter det har jag varit så jäkla frustrerad när jag tränat att det tagit totalstopp i huvudet. Igår valde jag att avsluta passet efter bara en halvdan övning. Skulle träna ben, tog med mig två starka grabbar som sällskap och kände mig bara löjlig som tänkte ställa mig och skutta. Därefter gjorde allting ont, jag kände av att jag inte ätit ordentligt under dagen och blev bara fruktansvärt ledsen och fick kämpa med att hålla tårarna tillbaka stället för att kämpa med vikterna. Ett rent skitpass helt enkelt som jag måste lämna bakom mig.

 

Idag gick det lite bättre. Jag tränade med Alva, och jag tror nog att damen lyckades plocka ut lite jävlaranamma i mig. Nu får vi hoppas att det hänger kvar och att ryggen fortsätter att läka ordentligt. Det är ju så jäkla tråkigt att inte våga träna som man vill! Och nej det ÄR faktiskt inte bara att lägga sig på sofflocket och vila. Inte för min kropp som är van vid så mycket träning. Jag tror absolut inte det är det rätta sättet. Det gäller nog bara att hitta en bra balans...

 

 

 

Ja, det har inte varit helt lätt att komma tillbaka till sitt vanliga jag när det gäller träningen. 

 

Dock har det ställt krav på mig att vara lite innovativ gällande min träning då jag inte alls har kunnat belasta ländryggen, vilket ju har lett till att jag fått chocka kroppen med lite ny träning istället. Det är förvisso sjukt frustrerande att inte kunna ta ut sig så som man vill, och speciellt att det inte alls går att träna benen med belastning! Det som i vanliga fall är mitt favoritpass är nu fyllt med ångest och irritation då det inte riktigt går att genomföra passen på det viset jag helst vill. 

 

Men skam den som ger sig! Överkroppen går suveränt att träna och om jag inte var motiverad innan så är jag bannemig det nu! Den veckan jag tvingades vila kändes som en månad, och när man väl fick besöka gymmet igen var träningsglädjen mycket större än vanligt. Första passet blev ett axelpass, sittandes, och jag hade sån träningsvärk i dagar efteråt! Sedan dess har det rullat på riktigt bra, och jag har kunnat fylla min sista vecka med träning genom att försöka pussla lite så att det ska gå ihop sig.

 

Det som fungerar mindre bra, eller egentligen inte alls är att träna mage. Jag är ju fortfarande lite svullen över ryggraden och får väldigt ont av att ligga på rygg, men några alternativ kunde jag hitta som fick fungera för stunden! Benträningen består just nu mestadels av utfall, då det i princip är den enda övningen jag kan utföra utan smärta. Under gårdagens benpass kunde jag även slänga in lite hoppövningar, varpå jag kunde få upp intensiteten lite till. Snart så, då är jag på banan igen! Misstänker dock att det är ett bra tag kvar tills jag kan marklyfta och knäböja tungt igen, men jag kommer dit med så småningom. Så länge får jag tänka positivt och göra så gott jag kan! Jag ska ju trots allt vara hur glad som helst över att jag ens har kommit tillbaka till gymmet så fort!