Här var det alldeles för länge sedan jag kikade in!

 

Orsakerna är många. Dels så har flytten tagit mycket tid, samt lämnat mig internetlös ett bra tag. Sen har jag jobbat mycket, tränat något mindre än vanligt  och inte heller tyckt att det har gått speciellt bra. Energinivån har legat på botten och motivationen har tyvärr följt med den. Mycket har ju att göra med att jag känner mig hindrad, och då blir det helt enkelt inte roligt på samma vis längre. Man vill inte göra det man älskar halvdant, det ska ju vara fullt ut! 

 

Gått ner i vikt har jag gjort under de sista veckorna också. Känner mig tyvärr inte alls i min forna form längre. Kombinationen med att springa som en skållad råtta hela dagen på jobbet och att inte hinna äta som man är van vid har verkligen gjort sitt (jag älskar mitt jobb ändå dock!). Det och sen det faktum att jag inte lyft tungt på över en månad har lämnat mig några kilo lättare.. Riktigt synd! 

 

Nu lyckades jag även dra på mig en förkylning under de sista dagarna, men innan dess hann jag nästan få känna att jag var tillbaka på banan igen! Kunde nämligen träna ben med lite vikter, vilket gjorde mig otroligt peppad! Äntligen fick jag känna mig trött på riktigt när jag gick ifrån gymemt, och äntligen bråkade träningsvärken med mig i flera dagar efteråt! 

 

Nu har jag vilat ut fökylningen under några dagar, och idag tänker jag prova på att träna igen! Energibristen får en Jacked fuel ta hand om, det brukar göra susen! 

Åh vad jag önskar att jag kunde fylla på ett peppande inlägg här om hur det går framåt träningsmässigt och att jag lyckats hålla motivationen uppe trots att ryggen hindrar mig. Den bittra sanningen är dockprecis det motsatta, och jag har varit väldigt ledsen under veckans gång då det stundtals känns så tråkigt och hopplöst. Ryggen känns stundtals värre och trots att jag får gå på halvfart med det mesta så vill det inte ge med sig. Sjukt tråkigt när man har så mycket vilja i sig!

 

Måndagens benpass gick i alla fall bra. Lite för bra till och med då jag nästan svimmade i efterhand då jag tagit ut mig så pass. Körde nämligen bara plyoträning då och med högt tempo för att kompensera för att jag inte kan träna med vikter. Det kändes i alla fall skönt att kunna åstadkomma något på den fronten. Även tisdagens pass gick strålande, men efter det har jag varit så jäkla frustrerad när jag tränat att det tagit totalstopp i huvudet. Igår valde jag att avsluta passet efter bara en halvdan övning. Skulle träna ben, tog med mig två starka grabbar som sällskap och kände mig bara löjlig som tänkte ställa mig och skutta. Därefter gjorde allting ont, jag kände av att jag inte ätit ordentligt under dagen och blev bara fruktansvärt ledsen och fick kämpa med att hålla tårarna tillbaka stället för att kämpa med vikterna. Ett rent skitpass helt enkelt som jag måste lämna bakom mig.

 

Idag gick det lite bättre. Jag tränade med Alva, och jag tror nog att damen lyckades plocka ut lite jävlaranamma i mig. Nu får vi hoppas att det hänger kvar och att ryggen fortsätter att läka ordentligt. Det är ju så jäkla tråkigt att inte våga träna som man vill! Och nej det ÄR faktiskt inte bara att lägga sig på sofflocket och vila. Inte för min kropp som är van vid så mycket träning. Jag tror absolut inte det är det rätta sättet. Det gäller nog bara att hitta en bra balans...