Efter att ha vilat upp mig en dag efter benträningsfailen i förra veckan så gjorde jag ett nytt försök på gymmet tillsammans med en glad skara på midsommaraftonsförmiddagen! 

 

Det blev ett lite improviserat överkroppspass med störst fokus på rygg, och jag tog mig igenom det utan några större bekymmer. Revbenet gjorde dock riktigt ont i chins/latsdragen, så det fick bli få set på de övningarna. Lite svag yrsel kunde jag dock känna av, så resten av helgen fick bli vilodagar.

Idag var jag åter på gymmet tillsammans med lite nytt sällskap i form av Jesper. Vi tränade bröst/triceps och slängde även in en axelövning på slutet då det endast hinns med ett benpass imorgon också innan vi far iväg till Öland på lite minisemester. Idag hade jag återfunnit orken, och jag blev varken yr eller fick hjärtklappning när jag tog i. Ett mycket gott tecken med andra ord! Kunde genomföra ett pass med nästintill min vanliga intensitet (med lite färre övningar) utan problem!

 

Efter lite återhämtning med mat och en runda på stan utmanade jag senare herrn i tennis. Vilket fiasko! Jag var nämligen totalt värdelös dagen till ära! Vet inte om det berodde på att jag kände mig totalt mosad i överkroppen eller om det var för att det är ca ett år sedan jag höll i ett tennisracket, men det blev så pinsamt illa att vi fick bestämma oss för att bara stå och slå snälla bollar till varandra istället.... Jaja, svettigt blev det i alla fall!

Efter att igår ha vilat och samlat krafterna (med hjälp av en hel del fika och andra onyttigheter) var jag tillbaka på gymmet under kvällen idag för att försöka mig på lite lätt benträning.

 

Lätt var dock ordet jag tycks ha tappat på vägen in till stan. Ivrig som jag är gick jag ut alldeles för hårt från början, vilket resulterade i att resterande delen av passet kantades av yrsel och orkeslöshet. Jag skulle "bara" ta några svängar med viktad utfallsgång tänkte jag, och överskattade såklart min ork. Klantigt! Dock trodde jag att jag skulle orka ta i lite mer då jag vanligtvis är ganska stark i benträningen, men icke! De 4 set knäböj som följde gick riktigt tungt och jag fick verkligen kämpa trots att stången enbart vägde 40 kg. Jag antar att det fortfarande är sviterna efter sjukan som härjar, men usch så tungt det blev för huvudet.

 

Efter nederlaget i de tyngre övningarna valde jag istället att fortsätta med småövningar, i form av bencurl och benspark. 3 set på vardera fick räcka gott och väl, sedan valde jag att avsluta passet för att inte ta ut mig för mycket. 

 

Tack vare detta dumdristiga snedsteg gissar jag på att kroppen kräver vila även imorgon. Kanske lika bra det, då jag märker att jag har en tendens att jäkta iväg alldeles för mycket! 

 

Äntligen har jag fått besöka gymmet efter en vila som blev alldeles för lång för min smak! 

 

I början av förra veckan var jag på återbesök på vårdcentralen, då jag inte blivit helt bra efter min antibiotikakur. Mina infektionsvärden var återställda, men jag hade fortfarande dämpade andningsljud på höger lunga och blev ordinerad fortsatt vila med promenader som högsta ansträngning. Inte det ljusaste beskedet för damen som hållt hoppet uppe om att vara igång några dagar efter antibiotikakurens slut! Det var helt enkelt bara att gilla läget, hämta ut ny medicin och vila vidare! 

 

Under veckan började jag dock piggna till, och kände mig under helgen som var i stort sätt återställd - sånär som på en vidrig smärta i bröstkorgen då jag med stor sannorlikhet även lyckats hosta sönder ett revben. Detta innebar en tvåtimmarspromenad i skogarna på lördagen och ett försiktigt försök till att träna på söndagskvällen. Det blev ett blandpass för rygg/axlar/biceps och det kändes riktigt skönt att få låta musklerna arbeta igen. Dock kändes det mesta väldigt tungt och jag fick verkligen lägga band på mig själv för att inte bli alltför ivrig - men allt som allt så var det ett riktigt kul pass! 

 

Träningsvärken under gårdagen talade ändå för att jag fått till något vettigt, och jag besökte återigen gymmet för att träna bröst/triceps/mage. Ja, som ni förstår av det jag tidigare nämnde så var ju magträningen ett otroligt korkat upptåg. Det resulterade i att jag idag har mycket ondare över revbenet och har fått hämta smärtlindring för att råda bot på det. Förutom den lilla parentesen så var passet riktigt lyckat, och jag kände att jag hade mer ork i kroppen än under söndagens pass. Lyckades även flirta med mig gott sällskap i form av lilla Emelie, vilket lyfte stämningen på passet ytterligare! 

 

Idag vilar jag, för att inte gå ut alltför hårt på en gång, men imorgon planerar jag att vara tillbaka igen! 

 

Tyckte det var på tiden att damma av och starta upp bloggen igen efter över ett halvårs torka. 

 

Ett halvår som inneburit med- och motgångar på både privat- och träningsfronten. Min träning har i det stora hela flutit på bättre då jag hittat bra rutiner i samband med jobbet, men efter nyår kom ett riktigt bakslag då jag efter en stor livsomställning fick besök av min kära bråkmage igen. Detta ledde till ett viktras på ca 8 kilo under loppet av två månader, med orkeslöshet och motivationsbrist som följd. Några läkarbesök och lite stabilitet i tillvaron senare kunde jag sakteligen börja klättra uppåt i vikt igen och träningen började kännas både motiverande och resultatgivande igen.

 

...Detta lagom till nästa käftsmäll. Jag fick för mig att det var dags att kanske peta in lite konditionsträning på schemat, och tog mig ut på en morgonlöprunda i skogarna. Avslutade med några otroligt tunga backintervaller, gick hem, laddade om och åkte vidare till gymmet för ett bröstpass - som även det gick ovanligt segt. Under eftermiddagen dog energin i mig mer och mer, men envis som jag är så skulle jag prompt ge mig ut på en ridtur ändå. Sen var sängläget ett faktum. Det var längesen jag känt mig så sjuk. Efter en vecka med hög feber, illamående och hosta så tog jag mig i kragen och besökte vårdcentralen, där jag först blev hemskickad utan undersökning med en sjukskrivning och hostmedicin. De två dagarna som följde fortsatte jag bli sämre och kunde inte längre dämpa febern med paracetamol, och fick komma tillbaka för lite nogrannare utredning. Denna gång tolkades mina höga infektionsprover som hittades samt kaffebryggaren i bröstet som lunginflammation och jag blev insatt på antibiotika. Vilken skillnad! På bara 2 dagar var jag feberfri, och 4 dagar senare kunde jag börja jobba - lagom till semestern. 

 

Nu har 1,5 vecka gått sedan jag blev insatt på behandling och jag hostar tyvärr fortfarande lungorna ur mig och känner mig långt borta från mitt kära gym. När man är så pass påverkad som jag var de första veckorna finns inget sug alls efter att träna, men nu när man börjar känna sig friskare i kroppen är det ett helvete att hålla sig hemma. Förhoppningsvis är jag dock tillbaka och börjar småträna efter helgen, men denna gången vågar jag absolut inte stressa!