Idag trodde jag att det skulle skita sig totalt och bli vilodag, då jag och min uppsatskompis körde fast lite med vår c-uppsats varpå jag valde att sätta mig och råplugga med den en stund. När jag sedan kollade på klockan hade det inte alls bara gått en stund, utan 4 timmar istället. Jag hade lyckats missa min chans till skjuts ut till gymmet och jag kände inte att jag hade tid att cykla dit. Jag hade nästan gett upp hoppet och gått in i slö-mode när jag lyckades skaka till dumhuvudet och inse att det ju är vår ute - vilket innebär att man kan träna precis när tusan man vill!

 

Slängde iväg ett samtal till Sofie och 5 minuter senare stod vi med löparoutfiten på utanför porten och brände iväg! Eller ja, det gick väl kanske inte i överdriven  fart hela vägen, men det var enligt planen. Jag ville ta en lite lugnare runda för att vänja in mina ben försiktigt vid det nya underlaget. Det kanske är ag som är fjantmaja, men jag tycker det känns lite sisådär att springa på asfalt. Det hugger liksom i både höfter och knän. JAg sprang så stor del av rundan jag kunde i gräset vid sidan om gångbanan, och det kändes helbra! Två stopp på vägen blev det: Först trappintervaller och sedan backintervaller i våran gamla pulkabacke nere i klockaretorpet! Härligt sug i benen där i sista svängarna i backen! Fick pressa både Sofie och mig över mållinjen när vi sedan avslutade våran runda med fartintervaller mellan lyktstolparna följt utav en lite långsammare jogg sista biten. Vi var båda överens om att vi nog hade stannat för ett tag sen om vi inte blev peppade av den andra. Så bra det kan vara ibland att träna tillsammans! :D