Jag hade alldeles för mycket strötid efter jobbet idag (för ovanlighetens skull), varpå jag satte mig och läste ur min gamla blogg som jag skrev i för 2-3 år sedan. Det är nästan så jag glömt hur sjuk, klen och deprimerad jag var under den perioden av mitt liv. Nu när jag blir påmind om det inser jag mer hur jäkla glad jag är över att jag förälskat mig i den livsstilen jag idag har. 

 

Då hade jag daglig ångets. Jag var sjukskriven med motiveringen 'stark generaliserad ångest', och kunde knappt sova om nätterna för att jag hade sån panik i kroppen som inte ville släppa av. Sedan jag var 16 år har jag varit tarmsjuk. Denna sjukdom styrde mitt liv och hindrade mig i det mesta jag ville göra, och gav mig smärtor som jag knappt kunde stå ut med. Jag försökte ta kontrollen om och om igen, och visa att det var JAG som bestämde - inte min mage - men magen visade om och om igen att så inte var fallet. Den gjorde det nästintill omöjligt för mig att lämna hemmet vissa dagar. Jag har alltid varit smal, och även under tonåren lidit av ätstörningar, men under denna period började jag magra av trots att jag gjorde mitt bästa för att hålla vikten. Jag var konstant trött. Jag kunde närsom få blodtrycksfall och vara nära på att svimma och jag kräktes var och varannan dag. Till slut gick det så långt att knappt maten lockade längre, då jag visste vad den gjorde med mig så fort jag åt. Mitt immunförsvar var åt skogen, och jag var sjuk titt som tätt. Det må låta överdrivet i vissas öron, men jag levde i ett rent helvete - och de som levde nära inpå mig fick ofta se det med egna ögon.

 

NU däremot ser livet så annorlunda ut att jag knappt kan komma ihåg hur jag kände mig i kroppen för bara några år sedan. Jag känner mig stark i kroppen, och jag trivs med mig själv som aldrig förr! Jag är pigg och glad om dagarna, och är mer positiv i tankarna än någonsin innan. Jag är fortfarande sjuk i magen, det kommer jag alltid att vara, men jag märker knappt av det längre. Har jag ätit dumheter eller varit inaktiv så känner jag av det och kan få ont/må illa, men det är inte ens nära så illa som det en gång var. Då hade jag ont varje dag, nu händer det kanske en gång varannan vecka - om ens det! Gällande immunförsvaret så har jag nog aldrig i mitt liv varit såhär frisk och kry! Blir jag sjuk så blir jag det ordentligt, men när jag väl är frisk så är jag det på riktigt - utan massa småsnörvlande däremellan! Jag hade en redig otursperiod i början på året, men sedan dess har allt varit tip-top!  Träningen har blivit min medicin mot både ångest och tarmsjuka - i dagsläget äter jag inte en enda medicin, och så ska det fortsätta framöver också. 

 

Förstår ni nu varför jag är så frälst, och vill dela med mig utav denna underbara livsstil till andra? Kan jag må så mycket bättre så kan andra också göra det! Man måste bara bli inspirerad och ta första steget - och det är där jag hoppas att jag ska kunna hjälpa till!