Nä, nu är jag inne i ett riktigt fy-vad-tråkigt-det-är-att-springa-mode. Jag har egentligen aldrig tyckt om det, men efter att ha börjat utvecklas och orka mer under vinterhalvåret så började jag tycka att det var en härlig motionsform. Nu när jag två antibiotikakurer och diverse sjukdomsveckor senare inte alls kommer upp i några tillfredställande resultat är jag helt enkelt urless på det och har tappat motivationen till det. Det hjälper ju såklart inte heller att jag hela tiden får ont i magen när jag springer, hur jag än bär mig åt innan.

Men skam den som ger sig - jag ska hitta glädjen i det igen! Idag gav jag mig ut på en liten förmiddagsrunda då jag går kvällspass på praktiken. Det gick bättre än förra rundan, men såklart är jag inte nöjd. När det kommer till prestation har jag faktiskt svårt att nöja mig med det lilla. Men å andra sidan vet jag ju med mig att lite är bättre än ingenting ;) 35 minuter, i medelhögt tempo höll, jag igång och blandade i det även in trappintervaller. 20 svängar uppför trappen blev det, varav jag de sista 5 tog två steg i taget. Skön känsla i rumpan ;)

Nästa gång springer jag lite längre, lite fortare och med mycket mer glädje i kroppen!!

Vet hur det kan vara! Vissa perioder älskar jag att löpa, andra att styrketräna och less på att springa o.s.v, då brukar jag lyssna på mig själv och göra det jag tycker är kul för stunden:)

Ja, det är nog bäst att jag kör på de tjag med! Det är ju ingen nytta att försöka nöta på om motivationen tryter, då får man ju ändå inte ut det man vill! Skönt att höra att jag inte är ensam ;) Jag önskar jag hade samma flyt i löpningen som du - det ser så himla härligt och "enkelt", om man kan uttrycka sig så, ut när du springer! :) Man blir superpeppad, men sen kommer jag utanför dörren och glömmer vad jag skulle ut och göra, haha ;)