Åh vad jag önskar att jag kunde fylla på ett peppande inlägg här om hur det går framåt träningsmässigt och att jag lyckats hålla motivationen uppe trots att ryggen hindrar mig. Den bittra sanningen är dockprecis det motsatta, och jag har varit väldigt ledsen under veckans gång då det stundtals känns så tråkigt och hopplöst. Ryggen känns stundtals värre och trots att jag får gå på halvfart med det mesta så vill det inte ge med sig. Sjukt tråkigt när man har så mycket vilja i sig!

 

Måndagens benpass gick i alla fall bra. Lite för bra till och med då jag nästan svimmade i efterhand då jag tagit ut mig så pass. Körde nämligen bara plyoträning då och med högt tempo för att kompensera för att jag inte kan träna med vikter. Det kändes i alla fall skönt att kunna åstadkomma något på den fronten. Även tisdagens pass gick strålande, men efter det har jag varit så jäkla frustrerad när jag tränat att det tagit totalstopp i huvudet. Igår valde jag att avsluta passet efter bara en halvdan övning. Skulle träna ben, tog med mig två starka grabbar som sällskap och kände mig bara löjlig som tänkte ställa mig och skutta. Därefter gjorde allting ont, jag kände av att jag inte ätit ordentligt under dagen och blev bara fruktansvärt ledsen och fick kämpa med att hålla tårarna tillbaka stället för att kämpa med vikterna. Ett rent skitpass helt enkelt som jag måste lämna bakom mig.

 

Idag gick det lite bättre. Jag tränade med Alva, och jag tror nog att damen lyckades plocka ut lite jävlaranamma i mig. Nu får vi hoppas att det hänger kvar och att ryggen fortsätter att läka ordentligt. Det är ju så jäkla tråkigt att inte våga träna som man vill! Och nej det ÄR faktiskt inte bara att lägga sig på sofflocket och vila. Inte för min kropp som är van vid så mycket träning. Jag tror absolut inte det är det rätta sättet. Det gäller nog bara att hitta en bra balans...