Ja, det har inte varit helt lätt att komma tillbaka till sitt vanliga jag när det gäller träningen. 

 

Dock har det ställt krav på mig att vara lite innovativ gällande min träning då jag inte alls har kunnat belasta ländryggen, vilket ju har lett till att jag fått chocka kroppen med lite ny träning istället. Det är förvisso sjukt frustrerande att inte kunna ta ut sig så som man vill, och speciellt att det inte alls går att träna benen med belastning! Det som i vanliga fall är mitt favoritpass är nu fyllt med ångest och irritation då det inte riktigt går att genomföra passen på det viset jag helst vill. 

 

Men skam den som ger sig! Överkroppen går suveränt att träna och om jag inte var motiverad innan så är jag bannemig det nu! Den veckan jag tvingades vila kändes som en månad, och när man väl fick besöka gymmet igen var träningsglädjen mycket större än vanligt. Första passet blev ett axelpass, sittandes, och jag hade sån träningsvärk i dagar efteråt! Sedan dess har det rullat på riktigt bra, och jag har kunnat fylla min sista vecka med träning genom att försöka pussla lite så att det ska gå ihop sig.

 

Det som fungerar mindre bra, eller egentligen inte alls är att träna mage. Jag är ju fortfarande lite svullen över ryggraden och får väldigt ont av att ligga på rygg, men några alternativ kunde jag hitta som fick fungera för stunden! Benträningen består just nu mestadels av utfall, då det i princip är den enda övningen jag kan utföra utan smärta. Under gårdagens benpass kunde jag även slänga in lite hoppövningar, varpå jag kunde få upp intensiteten lite till. Snart så, då är jag på banan igen! Misstänker dock att det är ett bra tag kvar tills jag kan marklyfta och knäböja tungt igen, men jag kommer dit med så småningom. Så länge får jag tänka positivt och göra så gott jag kan! Jag ska ju trots allt vara hur glad som helst över att jag ens har kommit tillbaka till gymmet så fort!