Omstart

Tyckte det var på tiden att damma av och starta upp bloggen igen efter över ett halvårs torka. 
 
Ett halvår som inneburit med- och motgångar på både privat- och träningsfronten. Min träning har i det stora hela flutit på bättre då jag hittat bra rutiner i samband med jobbet, men efter nyår kom ett riktigt bakslag då jag efter en stor livsomställning fick besök av min kära bråkmage igen. Detta ledde till ett viktras på ca 8 kilo under loppet av två månader, med orkeslöshet och motivationsbrist som följd. Några läkarbesök och lite stabilitet i tillvaron senare kunde jag sakteligen börja klättra uppåt i vikt igen och träningen började kännas både motiverande och resultatgivande igen.
 
...Detta lagom till nästa käftsmäll. Jag fick för mig att det var dags att kanske peta in lite konditionsträning på schemat, och tog mig ut på en morgonlöprunda i skogarna. Avslutade med några otroligt tunga backintervaller, gick hem, laddade om och åkte vidare till gymmet för ett bröstpass - som även det gick ovanligt segt. Under eftermiddagen dog energin i mig mer och mer, men envis som jag är så skulle jag prompt ge mig ut på en ridtur ändå. Sen var sängläget ett faktum. Det var längesen jag känt mig så sjuk. Efter en vecka med hög feber, illamående och hosta så tog jag mig i kragen och besökte vårdcentralen, där jag först blev hemskickad utan undersökning med en sjukskrivning och hostmedicin. De två dagarna som följde fortsatte jag bli sämre och kunde inte längre dämpa febern med paracetamol, och fick komma tillbaka för lite nogrannare utredning. Denna gång tolkades mina höga infektionsprover som hittades samt kaffebryggaren i bröstet som lunginflammation och jag blev insatt på antibiotika. Vilken skillnad! På bara 2 dagar var jag feberfri, och 4 dagar senare kunde jag börja jobba - lagom till semestern. 
 
Nu har 1,5 vecka gått sedan jag blev insatt på behandling och jag hostar tyvärr fortfarande lungorna ur mig och känner mig långt borta från mitt kära gym. När man är så pass påverkad som jag var de första veckorna finns inget sug alls efter att träna, men nu när man börjar känna sig friskare i kroppen är det ett helvete att hålla sig hemma. Förhoppningsvis är jag dock tillbaka och börjar småträna efter helgen, men denna gången vågar jag absolut inte stressa! 
 
Min slutsats i det hela - Cardio är livsfarligt ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0